kulturrevolution.se

Fredrick Federley är upprörd över att en SSU-are vid namn Ingiberg Olafsson kallat honom nazist på grund av hans stöd till Israel.

Jag håller med Federley om att det är en fullständigt absurd anklagelse. Jag är dock lite besviken över att han i sitt svar inte nämnde det starkaste argumentet för att det är absurt. Nämligen att det är faktiskt Ingiberg Olafsson och andra palestinakramare som är åsiktsfränder med nazisterna. Med tanke på det är det lite förvånande att en palestinakramare väljer att ta upp ämnet. Endera är Olafsson själv omedveten om det hela eller så räknar han med att folk -likt tydligen Federley- ska vara omedvetna om det. Men då han har tagit upp ämnet och då inte alla tycks känna till fakta så tänkte jag redovisa dessa fakta nu.

De som rimligen bäst borde veta vilken ståndpunkt i fråga om Israel som är nazistisk är faktiskt nazisterna själva. Nazismen har faktist ända sedan 1920-talet varit en stark antisionistisk kraft. I Mein Kampf skrev Hitler följande om sionismen:

For while the Zionists try to make the rest of the world believe that the national consciousness of the Jew finds its satisfaction in the creation of a Palestinian state, the Jews again slyly dupe the dumb Goyim. It doesn’t even enter their heads to build up a Jewish state in Palestine for the purpose of living there; all they want is a central organization for their international world swindle, endowed with its own sovereign rights and removed from the intervention of other states: a haven for convicted scoundrels and a university for budding crooks.

Under andra världskriget så allierade sig sedan Hitler med Jerusalems stormufti Haj Amin al-Husseini som gick med på att organisera muslimska SS-divisioner som bland annat hade i uppgift att mörda judar på Balkan, i utbyte mot ett löfte från Hitler att inte bara förinta Europas judar, utan även Mellanösterns judar.

Jytte Gutelands och Ingiberg Olafssons SS-U:s stöd till muslimer som vill mörda judar är med andra ord helt i linje med det stöd som Heinrich Himmlers SS gav till muslimer som vill mörda judar.

Går vi sedan till vad moderna nazister säger finner vi ett liknande stöd till palestinierna. Den ökände amerikanske nazistiske f.d. Ku Klux Klan-ledaren David Duke har engagerat sig om möjligt ännu starkare för palestinierna och mot Israel än vad SSU gjort.

Och i Göteborg så demonstrerade sommaren 2006 en grupp nazister knutna till naziportalen Info-14 bärandes palestiniska flaggor och till och med palestinasjalar mot Israel med slagord som “Leve Palestina - Krossa Israel” och “Sveriges folk, höj nu rösten - Sion ut ur mellanöstern”.

Och exemplen på nazistiskt hat mot Israel går att göra många gånger fler.

Med detta vill jag förstås inte antyda att en Israelfientlig hållning är fel för att nazister skulle av delvis andra skäl dela den. Det går förstås att av andra skäl som eventuellt kunnat vara mer legitima -jag anser dock inte att vänsterns argument i den här frågan är legitima- än nazisternas komma fram till samma slutsats. Men om någon åsikt ska drabbas av guilt by association med nazismen i denna fråga då är det definitivt de som faktist delar nazisternas hållning i denna fråga-nämligen Israelhatarna i vänstern.

Undrar varför inte al-Quaida tänkt på denna rekryteringsbas-”idiot infidels” som inte kan få några tjejer och som därför kan lockas av löftet om 72 jungfrur om de utför självmordsuppdrag åt dem. Jag gillade särskilt de båda idioternas raggningsreplik i början av videon “Hey ladies, I’m having a party in my pants tonight, and you’re invited….to the party….in my pants!”. Den var så dålig att den var rolig.

Missa inte chansen att göra det alla gaphalsarna inte gjorde: Läs ärkebiskopen av Canterburys föreläsning om islam och engelsk lag.

Jag är inget stort fan av Dr Rowan Williams, men i det här fallet kanske man genom att faktiskt läsa hans egna ord upptäcker att han åtminstone är klokare än vad tidningsrubrikerna ger sken av. Därmed inte sagt att han har rätt i vad som borde göras. Men kanske har han rätt i sin beskrivning av hur Storbritannien ser ut idag?

Uppdatering: Ärkebiskopen har gjort ett uttalande på sin sida. Min uppfattning? Reaktionerna i brittisk press är fullkomligt hysteriska. Det är tragiskt om det visar sig att kristna ledare inte kan föra diskussioner om islam, den västerländska staten och religionernas roll i samhället. Påvens föreläsning i Regensburg för inte länge sedan bemöttes lika hysteriskt fast från muslimskt håll.

Jag antar att vi helt enkelt inte kan förvänta oss att man ska kunna föra några mer djupgående diskussioner alls i det offentliga rummet. Man får väl helt enkelt låsa dörren och prata tyst när man inte slänger ur sig klyschor utan verkligen vill prata allvar. Medielogiken förstår bara två saker: Hata muslimer eller hata västerländsk frihet.

Omar Mustafa, talesperson för Sveriges Unga Muslimer:

I det senaste riksdagsvalet gjorde flera av mina muslimska vänner test för att se vilket parti de låg närmast. Alla fick kristdemokraterna till svar. Vilket var det sista parti de kunde tänka sig att rösta på.

Läs intervjun 

En brittisk lärarinna vid namn Gillian Gibbons har blivit fängslad i Sudans huvudstad Khartoum och hotas nu av 40 piskrapp. Varför?

Jo, eftersom hon bad en flicka i klassen ta med sig en teddybjörn och lät sedan klassen välja ett namn på teddybjörnen. Valet stod mellan namn som Abdullah, Hassan och Muhammad, och olyckligtvis valde 20 av 23 barn namnet Muhammad. Hon accepterade barnens val, men när då några föräldrar fick reda på det här så larmade de polisen.

Ni kanske ännu inte förstått vari det upprörande finns, särskilt då med tanke på att Muhammad är ett vanligt mansnamn i muslimska länder. Men det barnen och lärarinnan inte förstått var att det av vissa skulle tolkas som en referens till den där profeten som inte får avbildas på något sätt. Annat än då tydligen som namn på muslimska män, men alltså absolut inte som namn på något annat. En regel som bekant vållat dödshot och våldsamma demonstrationer i samband med avbildningar av Jyllands-Posten och Lars Vilks.

Så, för att vara omedveten i vilka sammanhang som Muhammad och varianter av namnet får användas och inte användas och för att ha underlåtit att informera barnen som föreslog namnet i ett förbjudet sammanhang ska hon nu bestraffas med 40 piskrapp.

Men hon får väl vara glad så länge det bara handlar om piskrapp och inte halshuggning, förmodar jag.

Jag fick en ljudfil med en snutt ur den senaste Beck-filmen skickad till mig för ganska länge sedan. Det tog tid för den kristna pressen att upptäcka det jag då fick reda på.

Filmen handlar om en “ultrakonservativ kristen höger” som tydligen växer fram i Sverige. De stora samfunden har en “våldsinriktad svans” och exempelvis den numera medialt uppmärksammade föreningen Svenska Evangeliska Alliansen nämns. Bland annat får vi veta att de “hatar invandrare och är för kristna friskolor”. Jag skrattade så klart när jag lyssnade.

Det är numer välkänt att invandrare tillhör de mer kristna delarna av svenska folket - vilket inte är så märkligt - och konfessionella friskolor har ju genom europakonventionen en särställning i svensk lagstiftning så det kan trots allt inte vara så upprörande att kristna grupper är för sådana.

Nåväl, huruvida det, som det har påståtts, kan vara juridiskt tveksamt att i en film namnge en existerande förening och sedan påstå att de sysslar med, eller har kopplingar till någon som ägnar sig åt, grov brottslighet och terrorism, vet jag inte. Och jag är inte så intresserad heller.

Att det finns folk som vill utnyttja det stora mediala intresset för religiösa sekter (efter Knutby) är inte så förvånande. Den som lyssnat på Svenska Evangeliska Alliansens ordförande måste dock medge att oavsett vad man anser om hans åsikter så är det svårt att föreställa sig honom spränga sig själv i luften i en folksamling.

Det finns få saker som gör folk så upprörda som religion. Eller, egentligen är inte det helt sant - det är i första hand de tre teistiska religionerna som gör folk upprörda, men då ska man också komma ihåg att i Sverige, och i hela västvärlden, verkar det i offentliga sammhang vara underförstått att religion betyder teism.

För Sveriges del är det nog så att mycket av den upprörda stämningen har sitt ursprung i att så många trodde att religionen var död. Så helt plötsligt invandrar det en massa katoliker, ortodoxa och muslimer. Och som inte det vore nog så har antalet kulturkristna minskat snabbt i Sverige sedan 60-70-talen, samtidigt som vi sett nya karismatiska rörelser som dragit fram över landet. Det var dömt att bli en känslig fråga.

Jag tror att det finns fler övertygade kristna i Sverige idag än vad det gjorde på 50-60-talen. Och jag tror att det finns betydligt färre som lite vagt känner samhörighet med kristna, men egentligen inte är övertygade om sanningsbudskapet. Det är svårt att mäta sådana saker, men här finns en intressant början för den som vill veta mer.

Vi befinner oss i en osäker situation i Sverige. Det är verkligen inte glasklart hur framtiden kommer se ut och det blir inte bättre av att det är så känsligt att diskutera många av de frågor som tangeras. Just nu tror jag dock att det finns en sak som går att säga ganska säkert: Utvecklingen har hittills gått mot en polarisering. Från att ha varit en religiöst, kulturellt och politiskt homogen befolkning har vi blivit mer splittrade. Samtidigt finns det i Sverige också ett mycket starkt socialt och politiskt tryck, som gärna ska utövas lite i hemlighet. Vi skulle aldrig säga att vi ställer stora krav på att invandrare ska förändra sina sociala relationer och hela sitt sätt att organisera sitt privatliv. Samtidigt skulle ingen drömma om att ifrågasätta särbeskattningen som ställer just de kraven på invandrare.

Sverige är ett intressant land. Den som lever får se vad som händer.

Även jag var och lyssnade på Gudmundson, och instämmer i vad Sebastian skriver. Några ytterligare funderingar dock.

För det första finns det ett stort informationsbehov. De beräkningar som finns kring hur många islamister som huserar i Sverige är baserade på tyska siffror. De blir därför med nödvändighet rätt osäkra, bland annat eftersom invandringsmönster skiljer sig åt mellan länderna. Siffran 1500 svenska islamister skall därför ses mer som ett riktmärke än någon precis uppskattning. Det saknas även kunskaper kring hur starka sympatier islamistiska ideer har i den muslimska mittfåran. Mer kunskap behövs.

Oavsett vilket är knappast mängden människor som är beredda att utföra islamistiskt motiverade terrordåd i Sverige särskilt stor. Det betyder inte att de kan ignoreras, särskilt som deras vilja till urskiljningslöst våld nog är större än både nynazisternas och de radikala vänstergruppernas som enligt Gudmundson var för sig är ungefär lika många. En enda person kan ställa till med mycket skada, och — vilket påpekades i föredraget — teknologiska framsteg gör det allt billigare att ha ihjäl allt fler. Detta väcker förstås frågor om vilka avvägningar som bör göras mellan övervakning och integritet, och vilka åtgärder som verkligen är effektiva, och det är ett ämne som i sig förtjänar en seriös diskussion.

Nyckelinsikten från Gudmundsons föredrag är nog dock den att det långsiktigt viktiga är att besegra de stora sponsorerna — både resurs- och ideologimässigt — till islamismen, och de finns i Mellanöstern. Iran är självfallet en nyckelaktör, men även Saudiarabien och organisationer i Egypten, och säkerligen ett flertal övriga är betydelsefulla. Så länge de finns kvar kommer det alltid att finnas en näringsrik jord för lokala organisationer i väst. Unga instabila män som söker mening och äventyr tycks det alltid finnas åtminstone några av.

Hur dessa stora sponsorer på lång sikt kan undermineras och besegras är en svår fråga, och det är där det så kallade kriget mot terrorismen bör koncentreras. Irak är ett slagfält bland många, och kan inte vinnas utan att exempelvis den iranska regimen försvagas.

Det är just denna koppling mellan dikaturer och kollapsade stater och områden i Mellanöstern å ena sidan, och radikala celler i väst, som gör att de inhemska islamisterna trots allt — i dagsläget — utgör ett större hot än nazister och gatstensvänstern. Det är den kopplingen vi bör inrikta oss på.

Från Ann Coulter:

Democrats should run Mahmoud Ahmadinejad for president. He’s more coherent than Dennis Kucinich, he dresses like their base, he’s more macho than John Edwards, and he’s willing to show up at a forum where he might get one hostile question – unlike the current Democratic candidates for president who won’t debate on Fox News Channel. He’s not married to an impeached president, and the name “Mahmoud Ahmadinejad” is surely no more frightening than “B. Hussein Obama.”

Därefter påpekar hon att Columbia Universitys tal om att deras inbjudan grundar sig i att de är för yttrandefrihet är totalt skitsnack eftersom de portat och censurerat olika konservativa talare. Vidare påpekar hon att västeranhängare (som i USA benämns “liberals”) håller med Ahmadinejad i sakfrågorna annat än att en del nog tycker han är “too soft on Israel”. Dessutom så är förstås hans hållning till homosexuella lite svår att svälja då Iran har dödsstraff för homosexualitet och då Ahmadinejad som svar på frågan om förtrycket av homosexuella i Iran hävdade att det inte finns några homosexuella i Iran. Vilket som Coulter påpekade, intressant nog var enda gången som den vänsterorienterade publiken där buade åt honom. Cox and Forkum kommenterade för övrigt Ahmadinejads påstående att det inte finns homosexuella i Iran så här:

På Carl Svanbergs blogg finns det en länk till en mycket talande bild på Robert Spencers Jihad Watch. Den illustrerar på ett bra sätt problemet med USA:s Irakpolitik.

Utifall att ni mot förmodan inte känner igen de båda herrarna så är den korta mannen till höger Irans president Mahmoud Ahmadinejad och den något längre till vänster Iraks premiärminister Nouri al-Maliki. Alltså, ledaren för den regim som USA uppoffrar tusentals soldatliv och hundratals miljarder dollar för skakar hand och ler gemytligt med den näst högste ledaren för USA:s främsta fiende, som enligt USA själv sponsrar grupper som dödar amerikanska soldater. Jag är knappast den enda som ser något väldigt fel med denna situation.

Nu är det i och för sig ingen nyhet för mig att Iraks och Irans ledningar är nära allierade, det rapporterade jag om för mer än ett år sedan. Men som Carl Svanberg skriver, en bild säger ibland mer än tusen ord.

Tidigare i år hade Kulturrevolution en bloggpost som länkade till en brittisk dokumentär om radikala muslimer som frodas i landets moskéer. I dokumentären avslöjar muslimska präster vad Islam egentligen säger om kvinnor, homosexuella och kristna.

Nu kommer det uppgifter, bl a publicerade i torsdagens Göteborgs-Posten, om att dokumentären är allvarligt manipulerad och förvränger den verkliga bilden av muslimer. Tydligen skall åklagarmyndigheten i Storbritannien kommit fram till att filmskaparna “förvrängt” vad de intervjuade muslimska prästerna skall ha sagt.

Men för att komma med ett påstående om felaktig rapportering har den brittiska åklagarmyndigheten kommit med förvånansvärt lite exempel på felaktig rapportering.

Man har i själva verket inte velat ge exempel på ett enda citat i dokumentären som skulle vara felaktigt.

Det kunde inte heller Abu Usamah, en av de som påstår sig ha blivit felciterade, i en tv-intervju för någon dag sedan där han försökte förklara hur orättvist behandlad han blivit:

Krishnan Guru-Murthy: In what context is Usama bin Laden better than George Bush and Tony Blair because he is a muslim?

Abu Usamah: As it relates to the statement of bin Laden being better than Tony Blair or George Bush, I don’t recall that being one of the statements that were made.

Krishnan Guru-Murthy: Well I’ve got the transcript to the program right in front of me. . .

Abu Usamah: As I mentioned, I stand behind the findings of the security forces of this country who again I applaud and commend for their unbiased approach of getting to the bottom of what the program tried to do.

Krishnan Guru-Murthy: But they haven’t found that anything that you specifically said was misrepresented. They haven’t given us any detail of what they think was misrepresented. . .

Abu Usamah: Don’t say that they haven’t found. If it is true that they haven’t given you anything doesn’t necessitate that they didn’t find anything. . .

Efter den härliga logiken uppmanar Abu Usamah åklagarmyndigheten att åtala filmskaparna.

Den brittiska polisen gömmer sig under sina skrivbord och vägrar att förklara sina absurda anklagelser. Det är som om TV3 skulle anklaga Fredrik Reinfeldt för att vara pedofil och sedan ta semester. Att det brittiska rättsväsendet är fyllt av politiskt korrekta ideologer är dock inget nytt. För två år sedan arresterades en tonårspojke för hatbrott efter att ha kallat en häst för “homosexuell”.

Jag rekommenderar alla att själva ta en titt på dokumentären. Avgör själv ifall ni på allvar tror att alla de vidriga citaten är “tagna ur ett sammanhang” eller om det faktiskt är så att mångkulturalismen har gått så långt i Storbritannien att populära muslimska ledare uppmanar muslimer till att slå sina kvinnor och slänga homosexuella ut från stup.

Eller - som Göteborgs-Posten kallar det - “isande gudstjänster” (inom situationstecken).