kulturrevolution.se

Dick Erixon skriver att Fox News gått ut med nyheten att det faktiskt blir Sarah Palin i valet av McCains vicepresidentkandidat. Det håller jag med om, allt tycks tyda på det. Erixon går dock längre i sin analys:

Hon kallas “hockeymamma”, har fem barn, och den profil som kan locka Hillary Clintons supportrar[min fetning: Sebastian].

Jag håller inte med Dick alls. Clintons supportrar är demokrater i första hand eller vänstersympatisörer. Hur de skall rösta för en kvinna som är mot abort (är med i gruppen Feminists for Life) och tycker att den kristna skapelseberättelsen är jämställd med evolutionsteorin – och att denna skall läras ut i skolor – är bortom min fattningsförmåga.

Hur postmoderna feminister från San Fransisco skall fås att rösta på en kvinna som är mot abort, är livstidsmedlem i NRA och älskar älgburgare istället för vegetariska alternativ förstår jag inte riktigt.

EU har precis beslutat om att ge 40 000 000 Euro till de palestinska myndigheterna för att betala löner till politiker och byråkrater. Dessa pengar läggs till den summa på 440 000 000 Euro som EU redan lovat att ge till styret.

”This extra package is a clear indication that we are continuing and reinforcing our commitment to the Palestinian people,” EU’s external affairs commissioner Benita Ferrero Waldner said in a statement on Wednesday (20 August).

Ha! Om inte annat är detta en tydlig indikation på ett EU fortsätter sitt arbete med att ge Europas skattebetalares pengar till än mer korrupta politiker och byråkrater i det palestinska styret.

Det skall råda vapenvila i Georgien. Detta tycks dock inte de ryska styrkorna bry sig om och det kommer nu rapporter om att man är på väg mot Georgiens huvudstad Tblisi. Målet torde vara president Saakasjvili.

Parlamentet i Strasbourg – som används hela 12 gånger per år – står oftast tomt under sommaren. Inte mycket brukar då hända.

Men nu har det ändå varit litet aktivitet i parlamentet. Innertaket i parlamentssalen kollapsade nyligen.

REAL-POLITIK.
[jfr t. realpolitik]

verklighetsbetonad politik som tar sikte på det praktiskt möjliga utan att bindas av (l. utan hänsyn till) idéer o. principer l. önskedrömmar; politik som räknar med rea­liteter, illusionsfri politik; ofta nedsättande, om opportunistisk l. krass l. skrupelfri politik; äv. allmännare, om enskild persons handlande med liknande inriktning.

Det står nu klart att Ryssland är ute efter mer än att skydda sina ”ryska medborgare” i Sydotessien. Man kontrollerar nu det området men trots detta så tränger ryska styrkor vidare västerut i Georgien, något som även vår utrikesminister Carl Bildt tog upp i TV i morse.

Georgien är en nagel i ögat på Putin som inte vill ha en spirande demokrati med marknadsekonomi alldeles inpå tröskeln. Att landet dessutom tillsammans med Ukraina står med i nästa grupp av länder på väg in i NATO, vill gå med i EU och med gaspipelines kan bryta det ryska monopolet på gasleveranser till Europa minskar inte landets geopolitiska värde. Detta har den ryska ledningen förstått för länge sedan. Dock inte så många andra.

Nu har även stridigheter utbrutit i Achazien, ett område nära Sydotessien som även det ”skyddas” av ryska intressen.

Vladimir Putin är en gammal KGB-officer och det torde kräva en IQ-nivå i närheten av en mindre gnagare för att inte ha oroats över de totalitära tendenser som Ryssland uppvisat de senaste åren. En revanschlusta och vilja att återupprätta Storryska ambitioner borde ha fått vem som helst att frukta att en situation, som den i Georgien, har varit på väg att hända.

Det vi ser nu är ett rent och rått maktspel som borde få realpolitiska anhängare att dregla av upphetsning. Själv är jag inte lika imponerad. Ryssland våldför sig på en spirande demokrati och gömmer sig bakom politiska buzzwords – ”folkmord”, ”etnisk rensning” – och det faktum att resten av världen är fullständigt handlingsförlamad. Europa, eller USA för den delen, skulle aldrig våga gå i krig med Ryssland – och det är ryssarna smärtsamt medvetna om. I värsta fall kan den ryska regimen få ett argt brev på posten. Väg detta mot att trygga sitt monopol på gasleveranser, stoppa att NATO kryper fram ända till den ryska gränsen och att man får en buffertzon mot Europa. Det är klart att Ryssland gör som de gör – nackdelarna är få gentemot fördelarna.

Till och med DN verkar ha förstått att målet är att få bort Saakasjvili från makten i Georgien. Frågan är om man försöker nå detta mål genom att annektera hela landet eller om man nöjer sig med de framgångar man redan nått nu för att sedan försöka influera nästa val i landet. Problemet är att när Putin försökte sig på detta i Ukraina så förlorade hans kandidat.

SvD är inne på samma spår:

Ryssland har bara väntat på en anledning för att ta itu med Georgien. Det har varit i pipelinen sedan Georgien ställde sig utanför ett samarbete vid Sovjets upplösande. Sen finns energifrågan med också, men i grunden vill man visa att detta är Rysslands territorium och detta ska alla ha klart för sig. [...] Ryssland återgår mer och mer till att bete sig som en arrogant stormakt. Relationerna mellan EU och Ryssland är sämre än de varit sedan Sovjet havererade och likaledes relationen med USA. Nu blir det väl ännu sämre.

Denna situation har också betydelse för oss här i Sverige. I cirka femton år har pacifister fått bestämma över krigsmaktens omfång. Den har nedrustats, beskurits, förringats och förminskats. Allt med motiveringen om att vi numer inte har en hemsk granne i öst att vara rädda för. Men precis som SvD skriver:

Kriget i Georgien innehåller alla beståndsdelar som realisterna varnat för. Ett Ryssland som inte kan tolerera ett grannland med ambitioner att närma sig Väst. En ­sönderfallande stat vars ledarskap ser ut att handla i panik. Olje- och gasledningar med potential till energipolitisk utpressning i flera riktningar. Och en otroligt kort startsträcka från ordväxlingar till fullt krig.

Man bara vaknar en morgon och hör Ekot ­berätta om bomb­räder, ­artillerield och flyktingströmnmar, så fort går det.

Just så. Det är inte bara synd att den svenska försvarspolitiken legat i händer på pacifister som inte har någon aning om hur snabbt värdsläget kan gå från stabilt till hotfullt. Det är direkt farligt eftersom det hotar oss som bor i Sverige. Och nu har vi en regering där vår försvarsminister även han motiverar nedskärningar i försvaret med att det inte finns någon direkt hotbild mot Sverige (samtidigt som han motiverar en FRA-lag med att vi behöver spana på Ryssland förstås…).

Bo Pellnäs skriver om hur farligt läget nu är för Sverige:

Till att börja med kan vi konstatera att Ryssland utmanar den amerikanska politiken och dess vilja att ansluta flera före ­detta Sovjetrepubliker närmare till väst och till Nato.

Det är en signal som oundvikligen måste noteras i Ukraina och därmed också påverka säkerhetspolitiska värderingar i både Litauen och Polen.

Det finns alltså en uppenbar risk att det politiska klimatet försämras mellan Ryssland och Natostaterna.

De argument som Ryssland anför som motiv för sina militära insatser i Georgien, nämligen att skydda sina medborgare, skapar naturligtvis ett mått av olust. Det är just den typ av argument som skulle kunna användas vid en aggression mot de baltiska staterna. [...]

Idag är det svenska försvaret snart nästan helt avvecklat och länderna i vårt närområde betraktar knappast längre Sverige som en seriös säkerhetspolitisk aktör, varken i Östersjön eller i norr.

Vi har alltså medvetet avhänt oss ­merparten av våra militära resurser, som långsiktigt skulle kunna medverka till stabilitet och fred i närområdet.

Det har skett därför att försvarsberedning efter försvarsberedning bundit sig till kortsiktiga hotbilder och undvikit att diskutera långsiktiga säkerhetspolitiska åtaganden. I det kortsiktiga perspektivet är himlen alltid blå och allt blir billigast så. [...]

Det var en fundamental dumhet av Sve­rige att dra bort de militära förbanden från Gotland. Vi måste i ett långsiktigt pers­pektiv, månad efter månad, år efter år, markera vår vilja att försvara Gotland.

Det har ingenting med hotbilder eller den dagspolitiska situationen runt Östersjön att göra. Skulle en dag en spänningssituation uppstå i Östersjöområdet så måste vi just den dagen finnas på plats på Gotland.

Just nu saknar jag verkligen de gamla Moderaterna. De nya moderaterna fortsätter vänsterns inslagna väg på att radera ut Sveriges förmåga att trygga sitt eget territorium. Historien kan komma att skoningslöst visa att de svenska politiker som utbrast Fred i vår tid inte bara råkade ha fel, de utsatte även sitt folk för en stor fara.

Via Johan Ingerö så kom jag över detta nyhetsinslag från tyska RTL. Inslaget talar för sig själv,

Som jag tidigare skrivit så använder Ryssland ursäkten om att de skyddar ryska medborgare för sitt agerande i Sydotessien. Liksom jag nämnt tidigare så har dessa ganska nyligen blivit ryska medborgare då rysk militär delat ut visum i området. Detta agerande, och annat, fördöms nu av presidenterna från Estland, Lettland, Litauen och Polen. Orginaltexten i sin helhet hittar ni här. Ett utdrag:

[Ryssland] …uses visa facilitation to issue Russian Federation passports to foreigners and then abuses this EU given privilege to claim intervention rights such as ”we are protecting Russian citizens” in South Ossetia.

Saakashvilis jämförelser med de Sovjetiska invasionerna av Finland, Ungern och Afghanistan verkar iaf. ha gått hem hos Baltstaterna och Polen. Deras uttalande ställer nu krav på EU och NATO men liksom Dick Erixon är mitt förtroende för att en så seg och korrupt organisation som EU skall få ändan ur lika med noll. I det långa loppet kan detta leda till än större missnöje hos de forna Öststaterna med EU.

Den ryske presidenten Medvedev rättfärdigar Rysslands agerande genom att hänvisa till den ryska konstitutionen som tvingar honom att skydda ryska medborgare – varhelst de må befinna sig. Eftersom Ryssland delat ut mängder med visum till de styrkor i Sydotessien som vill bryta sig loss från Georgien och därmed tekniskt sett nu är ryska medborgare så kan Medvedev använda detta argument.

Själv hade jag gärna sett att Georgien inte med militär makt försökt tvinga kvar Sydotessien i landet – om områden vill uträda ur nationer eller unioner skall det vara fritt att vara så. Problematiken ligger i att dessa utbrytargrupper troligtvis inte agerar utan ryskt stöd – vilket gör situationen komplicerad för det Georgiska styret.