Ur den monumentala fantasilösheten juni 13, 2008
Posted by Peter Soilander in Idédebatt.trackback
Zlatan Ibrahimovic gjorde mål i matchen mot Grekland. På 25 meters avstånd sköt han bollen rakt upp i krysset. Här föddes ett av EM:s snyggaste mål, skrev finska Helsingin Sanomat. Henke Larsson berömmer också Zlatans teknik i DN:
Sedan gör han ett fantastiskt mål, en höger yttersida.
Nu till lite kulturkritik. Då om den miljö där Zlatan och många av de spelare som springer omkring på EM:s fotbollsplaner växte upp: Rosengård i Malmö eller vilken annan europeisk förort. Så här skriver forskaren Cecilia Steen-Johansson ur ett kopierat papper ”Läst” med ursprung från 1960-1970-talen som jag hittade i bokröran:
Barnen har dåliga sysselsättningsmöjligheter. [---] De kan gå och driva i affärerna [---] och de flesta snattar åtminstone någon eller några gånger. De större barnen vill ha litet äventyr och spänning. Fantasilösheten i betongstaden är bokstavligen monumental. Barnen drivs att slå sönder, förstöra och riva ner. Ingen bryr sig om vad de gör, utom förstås olika repressiva instanser, typ portvakt, polis och andra vakter som jagar bort ungarna. Är det någon som undrar varför 10-12-åringarna i Skärholmen sniffar, varför det säljs knark på ungdomsgårdarna i Rosengård?
Det är ord utan visor, vilket visar att integrationsfrågorna väcker starka känslor i ett ämne som idag är ett landskap utan några bestämda riktlinjer. Socialdemokraterna tycker att invandrarna ska få jobb och tillgodose invandrarnas materiella behov och folkpartiet vill prioritera språk och samhällskunskap. Idag får invandrarna “allt i ett” i Alliansens arbetslinje.
Problemen blir tydliga när journalisten Janne Josefsson i Uppdrag Granskning påvisar att en kriminell identitet blir upphöjt till broderskap i Bergsjön i Göteborg. Det blir en upprepad mörk bild som vaskats fram ur en miljö där en sund vägledande vuxenvärld är frånvarande.
Här verkar fler ordningsvakter och övervakningskameror i Tensta, Rosengård och Bergsjön vara första hjälpen. Kommunen kan med lätthet konsolidera bevakning för såväl terrorister, tunga kriminella och stenkastande ungdomar, klottrare och snattare.
Själv tycker jag det är viktigare att satsa på ökad förståelse av familjesituationer där det förekommer värdekonflikter. Ofta då genom att föräldrarna lever kvar i sin egen kultur utan att adoptera den svenska. När somaliska medborgare könsstympar sina döttrar finns det anledning att våga bemöta det. Händer det i Norge så tror jag att det förekommer även här i Sverige. Upplevelsen hos de flickor som blir könsstympade är att samhället inte bryr sig.
Därefter tycker jag det dolda missbruket måste synas. Vad för bild har barnen av samhället i ett hem där flaskan eller annat beroende styr diskussionen på köksbordet? Hur möter vi en arabisk och persisk kultur som har normaliserat opium och rökheroin?
För ungdomar som växer upp med kriminella förebilder i förorten tror någonstans i sin hopplöshet att samhället ytterst inte bryr sig. Så ska det inte vara.
Svensk integrationspolitik har präglats av svår fantasilöshet. När Zlatan Ibrahimovic gör mål väcks hoppet.
Avskaffa bidragssamhället så avskaffar man ovanstående problematik också. När sambandet mellan beteende och ekonomisk överlevnad eller framgång är brutet, så är det givet att många utan goda familjeförhållanden söker sig till spänning och våld. Vad som än händer kommer de ju ändå få uppmärksamhet, bidrag, boende och stöd! Samt, givetvis, lite romantisering i DN Kultur.
Problemen består naturligtvis i
1/ att det kommit alldeles för många på alldeles för kort tid till ett litet land som Sverige. Dessutom med för oss helt främmande kulturer som inte passar in i det svenska samhället.
2/ den monumentala svenska flatheten. Integration är till att börja med helt fel fokus! På 60- och 70- talen var det assimilation som gällde och då fungerade allt mycket bättre. Vid infarten till ett county i Canada står det något i stil med ‘ You’re very wellcome but leave Your customs behind!’. Klockrent! Kommer man som gäst till någon annans hem så får man banne mej ta skeden i vacker hand och anpassa sej. Annars är det enkel retur som gäller.
3/ den passivisering som sker när man kommer till ‘the land of milk and honey’ och man inte behöver göra ett jota utan bidragen och understöden regnar som manna från himmelen (vilket ingen svensk kommer i närheten av!).
Men äntligen börjar svensken vakna. Kommer men all tydlighet att synas i valet 2010.
Barnen fick ledande frågor och manipulerades i sämsta janne josefsson-stil. Inte mycket till reportage.