Är trovärdighet bloggosfärens problem? juni 8, 2008
Posted by Peter Soilander in Idédebatt.trackback
Smålandspostens ledarskribent Marcus Svensson klagar på bloggosfärens innehåll. Kritiken är naturligtvis delvis befogad. Efter ett sedvanligt besök på Bloggportalen så kan jag inte låta bli att irriteras över precis samma sak:
Just precis, sexnoveller är viktigare än att Barack Obama blev vald till demokraternas huvudkandidat till det stundande presidentvalet. I bloggosfären är Blondinbella dessutom långt viktigare än Hillary Clinton.
Marcus Svensson fortsätter sedan med att avlossa ett viktigt påstående:
Uppblåst besöksstatistik och inget betalt kan ju göra vilken skribent som helst lite nere.
Eller så kan det vara soligt väder, fotbolls-em, tentor och ett krävande privatliv. Själv deltog jag under våren på en kurs som anordnades av ALMI, och avhandlade själva ämnet utifrån ett perspektiv att skapa ett effektivt företag. Även då var bedömningen av föreläsaren tämligen oklar över hur en hög besöksstatistik på en blogg ska hanteras på ett sätt som gynnar skribentens ekonomi.
Svaret hänger fortfarande i luften. Jag har inte svaret.
Det huvudsakliga problemet är trovärdighet, ansåg föreläsaren från ALMI. Att det kunde stå precis vad som helst på en blogg och att det inte var trovärdigt var även kursdeltagarnas samlade omdöme.
Å andra sidan klumpas allt i bloggosfären ihop under en och samma kategori utan någon slags urskiljning. Ingen skulle komma på att jämföra en herrtidning med Dagens Nyheter eller Vecko-Revyn med Aftonbladet – utom möjligtvis i vredesmod. Ändå klumpas det mesta ihop i bloggosfären av vanligt folk och media.
Vissa i bloggosfären skriver personligt och andra mer opersonligt, men alla har gemensamt att ha sitt eget referenssystem som huvudsaklig källa. Själv tillhör jag den sista opersonliga kategorin. Mitt privatliv är tämligen ointressant.
Visserligen har jag via min flickvän en sommarstuga i Småland, men hur jag än vänder och vrider på det har det personliga ingen betydelse för min kategori av läsare. Inte heller har mina resor till och från Bålsta och Stockholm någon slags politisk innebörd. Intresset för Zlatans dikter är större än mina försök att vara avslappnad.
Däremot har argumenten ett tyngre värde. Journalisten är mer begränsad i sin fördjupning och väljer olika vinklingar för att framföra sin synpunkt, men bloggaren kan snabbt skingra dimridån och gå rakt på sak. Det finns än så länge inget betungande historiskt arv som fungerar som begränsning. Ingen karriär att riskera.
Variationen är också rikare, eftersom själva karaktären är att gå rakt på sak. Ämnet avhandlas inom loppet av några minuter, men i själva verket vet ingen om bloggarens rutin. Just detta vet jag irriterar många journalister som söker igenom bloggosfären i sin jakt efter något som passar deras uppdrag.
Än så länge ligger bloggosfärens hantverk i sin linda. Att verktygslådan har ett rikt innehåll som klarar av problemet med trovärdigheten är något som jag känner hopp inför framtiden.
En sak vet jag däremot om förtroende. Det tar lång tid att bygga upp och kort tid att rasera.
“Bloggosfären” är en märklig egen kategori eftersom den sammanfaller med alla människors uttryck som i sin tur är allt som mäniskor uttrycker. Allt från ointelligenta triviala mediemänniskors och politikers flams till vettigare forskares djupsinnigheter. Allt från intressant eller ointressant personlighet till intressant eller ointressant faktaredovisning. Allt från journalister som skriver sin 148:e krönika om Zlatans nageltrång till angelägna erfarenhetsbaserade avancerade psykosociala djupdykningar. Allt från något av allt till något annat av allt. Bloggosfären är kommunikation på nätet, och alltså är det kommunikation på nätet.
“Bloggosfären” som begrepp torde bl a ha motiverats av att den gett ett skimmer av intellektuell nivå åt mer eller mindre intellektuella så kallade pundits, och därmed har den blivit en betydelsefull informationskanal för dessa. Men eftersom — antar jag — termodynamikens andra lag existerar, det inte finns fria luncher och-så-vidare och-så-vidare innebär det även att bloggande — i alla fall sedan gemene man tog till sig kommunikationskanalen — skett på någons bekostnad, sannolikt på kloka erfarna människors bekostnad; de som inte haft kunskap eller intresse nog att blogga.
Detta måste innebära att ett fenomen existerar där pladdrare med uppkopplad dator fått positioner i samhället som annars hade tillfallit mer intelligenta personer. Vilka exempel kan man se på det? Några unga politiker som fått toppjobb?
De partier som spottat åt bloggosfären borde alltså ha fördel därav!
Begreppet bloggosfären har alltså i sig gett bloggosfärliga effekter av bloggosfäriska dimensioner!
Bloggosfult. Bloggosfel. Bloggosfatalt. Bloggosfånigt.
Nåväl. Såsom livet även består av intelligens finns väl en och annan som bakom ett tangentbord inte skämmer ut mänskligheten…
Min kommentar var förresten — lindrigt sagt — inte allt igenom seriös, utan jag försökte dra saker till sin spets utifrån något …halvmisantropiskt det-var-bättre-förr-perspektiv.
Jag tycker inte att bloggosfären är något som någon tillhör, lika lite som att någon tillhör “pratarna på gatan” och har ett ansvar för “pratarna på gatan”. Så talet om bloggosfärens förtroende begriper jag inte riktigt. Skulle bloggosfären vara ett begrepp som ger någon enkild bloggare (=kommunikatör på internet) identitet innebär det väl att denne hänger sig åt en kollektivism denne själv faller offer för?
Slutligen. Min slutsats är alltså att det är helt meningslöst att ha synpunkter på “bloggosfären” eller ge råd för hur “den” ska bete sig.
Jag tycker inte att bloggosfären är något som någon tillhör, lika lite som att någon tillhör “pratarna på gatan” och har ett ansvar för “pratarna på gatan”. Så talet om bloggosfärens förtroende begriper jag inte riktigt. Skulle bloggosfären vara ett begrepp som ger någon enskild bloggare (=kommunikatör på internet) identitet innebär det väl att denne hänger sig åt en kollektivism denne själv faller offer för?
Och om det nu ändå finns en kollektiv förtroende att försvara, raderas det inte även av att kommentarer raderas?
Jag tycker alltså att det var fel och fegt att mina kommentarer raderades. Tillåter du inte någon uttrycka en motsatt ståndpunkt skulle jag vilja säga att du har problem redan där… Frågan är om ditt problem är “bloggosfärens” problem. Enligt dig borde det vara så va?
Kanske kan tyckas kverulantiskt att påpeka problem med definitioner och själva grunden i ditt resonemang, men jag länkar ju denna blogg och vill gärna att den inte skriver meningslösa saker.
Denna kritik är ju som att avfärda nätet som nyhetskälla för att de fletsa sökorden är porrelaterade?
Grejen är att killen har beskrivit de mest sökta termerna. Alltså vad läsarna kolla efter. Det är inte samma sak som att det är vad vi bloggare skriver om, eller hur?
Läs din ruta där uppe… Ledarskribenten gjorde inget vidare bra hantverk helt enkelt.
Jag tror nog att Bloggosfären har en hel del att komma med. Och mer blir det…
Mary, jag lutar mer åt att Marcus missade viktiga aspekter. Samtidigt så finns fördomarna där och det ligger i bloggarnas ansvar att hålla dem på en arms avstånd tills trovärdighetsproblemet är löst.