Subjektivisk filosofi, socialister och nationalekonomi maj 12, 2008
Posted by Stefan Karlsson in Ekonomi, Filosofi, Politik.trackback
Socialdemokraterna Sven-Erik Österberg och Luciano Astudillo presenterar en SIFO-undersökning som enligt dem ska tolkas som att svenskarna tror mest på socialdemokratiska metoder för att minska arbetslösheten. Nu bör man i och för sig vara skeptisk till den här typen av beställda undersökningar, och av allt att döma var detta inte något undantag. Vissa av förslagen var nämligen svårtolkade (utbildning till bristyrken, javisst, det förespråkar väl alla. Men av vem ska det organiseras och finansieras?) och dessutom fick enbart 3 alternativ av 11 väljas, vilket då innebar att många som exempelvis var för sänkt a-kassa inte valde det. Men det är faktiskt inte undersökningens missvisande utformning som är min främsta invändning. Utan min främsta invändning är att Österberg och Astudillo framställer det som att ekonomiska samband/lagar kan fastställas i opinionsundersökningar.
I själva verket är det naturligtvis så att även om nu sänkt a-kassa ogillas av en majoritet så kvarstår ändå faktumet att den allt annat lika kommer att sänka arbetslösheten. Men Österberg och Astudillo tycks ha en slags kollektivt subjektivisk syn på ekonomiska samband. Ekonomiska samband är enligt de inte något som finns där oavsett om vi vill det eller inte. Istället ska det fastställas “demokratiskt” i enlighet med kollektivt subjektivistisk ontologi och epistemologi om det verkligen är så att högre priser sänker efterfrågan, om det existerar komparativa fördelar eller om a-kassan påverkar arbetslösheten.
Som vi såg på den höga arbetslösheten under den socialdemokratiska regeringsperioden så låter sig dock inte verkligheten rubbas av den typen av subjektiviskt nonsens.
Jag själv är jätteliberal men jag undrar hur fler jobb skapas ifall a-kassan sänks?
Det skapas dels genom att arbetslösa blir mer benägna att ta lediga platser, även om dessa platser inte är vad de allra helst skulle vilja ha i termer av arbetsuppgifter och geografisk placering. Dels bidrar denna ökade benägenhet att ta jobb till att lönerna pressas ner, vilket sänker kostnaderna för att anställa, något som gör att företagen vill anställa fler.
Huvuddelen av effekten måste väl ändå vara, inte att jobbtillfällen skapas, men att de jobben tas. Vilket ju egentligen är att jobb skapas, för det var ju inget jobb innan nån gjorde det. Men det är väl knappast vad som menas med att “skapa jobb” i dagligt tal.
Däremot så borde ju dessa extra jobb bidra till produktiviteten, tillväxten, investeringarna och slutligen ett ökat behov av arbetskraft. Plus att det blir mindre utgifter från staten vilket skulle kunna leda till sänkta skatter (kan ifrågasättas) vilket också leder till kapitalackumulation och investeringar. Men det faller väl in under vad som kan kallas oförutsedda konsekvenser.
Nettoskillnaden mellan ett jobb som någon tar, jfrt med att det inte blir utfört och samma person lever på bidrag/a-kassa är nästan två ggr pengarna!
I det senare fallet får skattebetalarna bära hela bidragskostnaden. I det första (med jobbet, även om lägre kvalificerat) betalas där in skatt, arbetsgivaravgifter, samtidigt som utgifterna (moms + annan efterfrågan, förbrukningsmtrl) också ökar, dvs genererar skatteintäkter.
Dessutom vill den som anställer gå lite plus, så vinst/skatt kommer ovanpå det.
Och till råga på allt (och utöver pengarna) blir något positivt utfört.
Summa sumarum, en som går från bidragsförsörjnig till riktigt arbete avlastar bördan på (de riktigta) skattebetalarna med totalt ~två ggr vad han kostade innan.
Allt det du skriver är sant, jag skakade också på huvudet åt rubriken.
Det finns dock ytterligare ett problem med undersökningen. De alternative som folk tror mest på
“yrkesutbildning för arbetslösa samt utbildning till bristyrken” FINNS JU REDAN!!! De kan knappast avändas för att sänka arbetslösheten. Säkert hade arbetslösheten varit ännu högre om Sverige inte haft några högskolor och universitet. Alla som vill kan utbilda sig I Sverige redan idag. Många gör det också.
Det tredje alternative flumalternativet “samverkan mellan politik och näringsliv.”.
Jag är också nyfiken om de hade med intetsagande alternative som
“företagande”
“tillväxt”
“större konkuranskraft”.
“export”
“teknologi”
Folk tror I allmänhet för mycket på “utbildning”, det låter ju så neutralt och bra. Men om mer och mer satsningar på utbildning hade varit så effektiv, varför har vi arbetslöshet? Sanningen ar tyvärr att efter en viss nivå så fungerar inte utbildningsprogram mer, om resten av arbetsmarknaden inte fungerar. Forsknignen som gjorts I Sverige visar till exempel att kunskapslyftet och dylika program inte gav några nettojobb alls.
Alex:
Det finns gott om jobb som människor inte tar. Dessutom ar det sa att antal job som företag annonserar ut I sin tur till utbudet anpassar sig (med vilket jag menar människor som är villiga att arbeta till viss lön). Har du aldrig funderat på vilket mysterium det är att antal job I nästan alla länder ökar ungefär med befolkningen?
Det är svårt att ha seriösa diskussioner med Socialdemokrater som har en sån idealistisk och dogmatisk syn på hur människor fungerar. En del har inget emot att leva på bidrag, medan många fler väntar och tar inte job de erbjuds när det är ungefär lika bra att gå på A-kassa eller dyl.
Låt oss också notera att antal sjukdagar väntas sjunka till 48 miljoner från 90 miljoner dagar år 2002, trots att befolkningen ökat. En halvering på några år. Måste vara någon sorts hälsomirakel, med tanke på att Socialdemokrater vidhåller att ekonomiska incitement aldrig påverkar sjukskrivningar.
Var kom alla de jobben ifrån? Utbildning?
Trevligt att se dig här igen, Tino. Bra kommentar som vanligt när du kommenterar.