Hetsjakten mot rökare maj 9, 2008
Posted by Stefan Karlsson in Idédebatt.trackback
Jag ska börja med att klarlägga att jag inte röker-eller snusar för den delen. Alkohol, koffein och fet mat räcker som laster för mig. Trots det förfäras jag över den allmänna hetsjakt som pågår mot rökare. Inte nog med att tobaksvaror straffbeskattas med häpnadsväckande punktbeskattning, under åren har den ena efter den andra nya regleringen lagts till inklusive åldersgräns och rökförbud på alla möjliga ställen, inklusive rent privata utrymmen som krogar.
Psykologin bakom denna hetsjakt, att folk måste fråntas rätten att bestämma själv och istället förmås med tvång att leva så hälsosamt som möjligt är något jag inte riktigt kan förstå, men däremot äcklas av. Och denna vad man nog måste beteckna som hälsofascistiska attityd är förstås något som lär användas, och faktiskt används, inom andra områden. Inom alkoholområdet används det redan fullt ut, och det är tal även om att införa så kallade fettskatter liknande tobaks- och alkoholskatter.
Nu ser jag då hur en ICA-butik i Umeå beslutat att sluta sälja tobak med hälsofascistiska argument, något som flera andra ICA-handlare säger sig inspireras av. Förvisso har denna butik all rätt att sluta sälja tobak om den så vill. Och rökare i Umeå lär knappast få några problem att hitta andra ställen att köpa tobak. Men bara för att den har rätt att göra så innebär inte att jag inte kan ha negativa synpunkter på det. Butiken motiverar det, och ICA-ledningen centralt berömer beslutet på basis av att de vill ha en hälsoprofil. Jaha, det lär nog innebära då också att folköl och alla matvaror med för hög fetthalt lär försvinna. Vidare lär detta ytterligare uppmuntra fortsatt skärpt lagstiftning när dessa butiker på det sättet stödjer och imiterar politikernas förmyndarmentalitet. Personligen betackar jag mig för butiker som på detta sätt vill agera överförmyndare åt mig och välja bort varor åt mig. Vill jag inte ha varor väljer jag bort dem själv. Om de har en annan uppfattning så är jag faktiskt benägen att svara genom att välja bort butikerna.
Väl talat. Jag är förvisso rökare själv, men förbudsmentaliteten är applicerbar på alkohol och andra droger likväl. Vi kan ha hur mycket emot någon företeelse som vi vill, men det förändrar fortfarande inte faktumet att vi borde få ha rätt till våra egna kroppar, och vad vi stoppar in i dem. Därtill står det butikerna fritt att avgöra utbud, men grundpremisserna i detta fall är ju absurda och regleringsivrande.
“Bestämma själv” rimmar illa i samband med droger.. Vidare låter det konstigt om den som förpestar luften för oss icke rökare får “bestämma själv” - men jag fråntas rätten att bestämma själv att andas cigarettfri luft. Vems rätt går före?
Om folk frivilligt tog hänsyn till andras rätt att andas frisk luft skulle ingen “hetsjakt” behövas. Men av någon anledning tycks rökare tycka sig ha större rätt än icke rökare. Hur kan det komma sig? Är det beroende som gör människan så hänsynslös?
Konstigt också när du pratar om “privata utrymmen”. Luften kan väl ändå inte betraktas som privat? Bara för att munnun som röker är “privat” stannar tyvärr inte röken just enbart i denna munhåla.
Så länge vi har en gemensamt finansierad sjukvård ska staten utöva påtryckningar på dem som lever osunt och således kostar övriga medborgare pengar. När/om det blir uteslutande privata sjukvårdsförsäkrningar kommer de som röker få skyhöga räkningar, vilka kommer få den fjuttiga punktskatten på tobak att framstå som rena subentionen av rökning.
Argumentet om att vi ska ha rätt till våra egna kroppar är bara giltigt i en total anarki där inga skatter betalas (jag har ju rätt till min kropp och därmed också värdet av det arbete min kropp kan producera, dvs skatt är stöld). Utan skatter finns inte någon stat, rättsväsende (såvida inte frivilliga medborgargarden ska räknas som rättsväsende), inget försvar (såvida inte beväpnade gangstergäng räknas som det). Det kommer inte vara något trevligt samhälle att leva i. Det måste naturligtvis finnas en rimlig fördelning mellan hur mycket jag själv får bestämma över min egen kropp (och värdet av kroppens utförda arbete) och hur mycket kollektivet (samhället) får bestämma över min kropp. När samhället finner rökande/knarkande/valfri annan aktivitet för kostsamt har samhället rätt att förbjuda och beivra företeelsen. Exakt var den optimala balansen mellan indiviens kontra kollektivets makt ligger är naturligtvis omöjligt att säga, men det ligger någonstans mellan anarkin i delar av Afrika och diktaturen i Nordkorea.
[...] och Kulturrevolution har skrivit jättebra om [...]
Kanonbra inlägg!!!
Jag har länkat till detta inlägg - Du satte ord på mina tankar!
/BountyLady
http://bountylady.wordpress.com/2008/05/10/tobaksbegravningen/
bra!
Man skulle kunna starta en rörelse där man har som mål att handla i dylika butiker, när man kommer till kassan frågar man efter en dosa ettan, när dom då säger att dom inte säljer snus pga att det är ohälsosamt för köparen så släpper man helt sonika allt man handlat (och det skall inte understiga 340kr) och går. När matbutiker agerar medlöpare till den politiska aristokratin skall man inte visa någon pardon.
Att köpa är att rösta!
Hmmm… - Det här gäller väl i stort sett ALLT - att någon storebror som tror sig veta bättre - mer eller mindre ALLTID skall bestämma över andra - och aldelese oavsett ifall storebror själv lever som han/hon lär ut eller ej, tyvärr tyvärr…
Glaaad PingsAftonsKväll…
/önskar “storebrors”-vännen Josef
Lars, det där sjukvårdsargumentet håller inte alls då de extrakostnader som rökningen orsakar sjukvården är mindre än de vinster som pensionssystemet får från att många rökare inte hämtar ut pension på grund av förtida död.
Hanne, det är helt oproblematiskt att avväga rökares rätt att röka och ickerökares rätt att slippa rök då det kan avgöras av den som äger ett visst utrymme. En rätt som dock idag grovt kränks av förbudet mot rökning på krogar. För övrigt är detta ett kraft uppblåst problem. Trots att jag som ickerökare nästan dagligen umgås med rökare så upplever jag aldrig något problem med det. Såvida inte rökningen sker i omedelbar närhet är det inte något som någon annan känner av, vilket gör de enorma anspråken på ingrepp med den förevändningen ogiltig.
Kommer ihåg att British Airways för några år sen ville sluta med att servera Alkohol på sina flyg, men först skulle dom “övertala” några andra flygbolag att gå med så dom inte tappade passagerare med att vara ensamma om det. Verkar inte vara nått annat bolag som nappat på iden. Så bye bye Ica