kulturrevolution.se

Alf Svensson, alliansens tomte [på loftet], har talat. Borgerlig politik ska inte föras efter vad som är bäst för ekonomin, än mindre för friheten, utan hans subjektiva uppfattning om vad som utgör “människovärde” och “tänkande med hjärtat”. Detta innebär i praktiken naturligtvis som alltid när den typen av floskler används, försvar för en socialdemokratisk politik. Hans senaste påhitt är nu då att instämma i socialdemokraternas syn att förvärvsavdraget är orättvist mot pensionärer eftersom pension är “uppskjuten lön”. Nu är detta inte helt sant eftersom pensionen delvis och för vissa helt, utgörs av så kallad garantipension, som utbetalas oavsett hur mycket en pensionär arbetat. Ironiskt nog vill kristdemokraterna ytterligare försvaga denna koppling genom att ytterligare höja garantipensionen.

I övrigt har Niclas Berggren kommenterat bra varför det är nonsens att påstå att pensionärer missgynnas av förvärvsavdraget. Dels är det faktiskt så att pensionärer som väljer att fortsätta arbeta faktiskt får ett ännu högre förvärvsavdrag än andra. Dels är det så att eftersom förvärvsavdraget bidrar till högre sysselsättningsnivå och då högre sysselsättningsnivå höjer pensionerna, bidrar förvärvsavdraget till att höja pensionerna och alltså gynna pensionärerna också.

Men även om den kritik som Alf Svensson och socialdemokraterna riktar mot förvärvsavdraget är nonsens, så finns det andra anledningar att vara kritisk mot den utformningen på skattesänkningarna. Jag förstår förstås att syftet med den är att rikta skattesänkningarna mot endast faktist arbetande personer, men då hade faktiskt generella säkningar av arbetsgivaravgifterna (som naturligtvis enbart betalas av faktiskt arbetande personer) varit att föredra. Detta av två skäl.

Dels är det så att eftersom förvärvsavdraget enbart tillämpas på inkomstnivåer som bara beskattas med kommunalskatt, och då staten fullt ut kompenserar kommunerna och landstingen för det inkomstbortfall som förvärvsavdraget innebär för dem, så innebär det att incitamentet för kommuner och landsting att sänka skatten minskar. Detta innebär då att sänkta kommunalskatter till viss del kommer att tillfalla staten då det minskar behovet för kompensation. Och då kommunpolitiker agerar utifrån sina egna kommunala väljares önskemål kommer det öka benägenheten att öka utgifter snarare än att sänka skatten.

Dessutom är det så att genom att enbart sänka denna synliga beskattningen, alltså inkomstskatten, riskerar det långsiktiga stödet för högskattestaten att öka. Jag minns väldigt många tillfällen då jag hört sossar säga något i stil med “naturligtvis är det värt 30% i skatt för all den sjukvård, skola, pension, a-kassa m.m. som det ger”, varpå de bortser från att den samlade skattekilen inklusive “osynlig” beskattning som arbetsgivaravgifter och moms snarare är närmare 60%. Genom att bara sänka synlig beskattning så kommer intrycket för de flesta att välfärdsstaten är närmast gratis för dem stärkas. Således riskerar den ensidiga fokuseringen på synlig beskattning att långsiktigt försvaga borgerlighetens ställning.

Genom att sänka arbetsgivaravgifter skulle den pedagogiska kopplingen till ändamålet ökad sysselsättning också bli ännu starkare. Nästan alla förstår varför lägre arbetsgivaravgifter höjer sysselsättningen, men kopplingen mellan förvärvsavdrag och sysselsättning är inte lika klar, särskilt som alliansens företrädare vägrar medge att det sätter en nedåtpress på lönekostnader. Dessutom skulle man då slippa det trams som Alf Svensson och sossarna för fram om orättvis beskattning av pensionärer som nu förs fram.