Här finns argumenten mot intellektuella äganderätter Dick april 17, 2008
Posted by Sebastian Weil in Idédebatt.trackback
Dick Erixon beklagar sig på sin blogg över att det inte finns några liberala argument mot patent. Men hur kan det då komma sig att en påstådd liberal som Oscar Swartz är för fildelning medan andra påstått liberala personer är det? Erixon menar att det bara handlar om egenintresse.
Men finns det då ett liberalt motstånd mot patent? Nja, inte patent i sig.
Däremot finns det filosofiska och politiska argument mot _intellektuella_ patent och liknande.
En av de mer uppmärksammade författarna på området är amerikanen Stephan Kinsella
och om nu Erixon vill läsa upptäcka sådana liberala argument så bidrar jag här med en litteraturlista.
Surfa bara över hit och bläddra ned till artiklarna under Con IP.
En bra introduktion är artikeln There is no such thing as a free patent. I grunden går det ut på att ett patent inte är någonting mer en ett statsunderstött monopol.
Det finns inget sådant som ägande eller äganderätt, och den saken är lätt att demonstrera.
Om jag äger ett föremål, är föremålet materiellt, men ägandet av föremålet är immateriellt eller intellektuellt.
Mitt nästa stora projekt här i livet kommer därför att bli att samla ihop allt Stephen Kinsella har skrivit och publicera det under mitt eget namn.
Jag har ingen rätt att göra det? Nej, det kan hända. Men jag har precis lika stor rätt till det som Stephen Kinsella.
Per-Olof: Naturligtvis är ägandet “immateriellt” i den meningen att det inte är ett fysiskt ting. Det betyder förståss inte att det inte motsvarar reella ting. För en fattig människa kan att äga någonting motsvara mat och bostad.
För en rik människa kan det motsvara makt över andra människor.
Borde vi inte titta på reella konsekvenser av “ägandet”?
Leo: Mitt inlägg var sarkastiskt menat.
Det finns en rätt lång tradition av att fritt dela med sig av kunskap, för att på så sätt få bättre “avkastning” i form av kraftigt ökat samlad kunskap. Den västerländska vetenskapen bygger i stor utsträckning på denna princip.
Jag tror att det är nyttigt att skilja på begränsade och obegränsade resurser. Kunskap är inte en kritisk resurs i så motto att jag har mindre av det om mina ideer “konsumeras” av andra. Mat, olja, och andra förbrukningsvaror kan däremot bli bristvara, och får därmed ett signifikant värde i sig. Kommer du till mitt hus och tömmer min tank på villaolja, blir jag med rätta förbannad, då jag betalat dyrt för den, och nu inte har något att värma huset med. Stjäl du mina ideer, så har jag inte förlorat annat än möjligen en minskad potential att tjäna pengar på dem. Kunskapen har jag dock kvar.
Det är inte helt okomplicerat att tillåta människor att förvandla en i princip obegränsad resurs till en begränsad vara, för att på så sätt kunna handla med den som om det vore vilken förbrukningsvara som helst.
Per-Olof: Jo, visst var du sarkastisk, men varför påpekar du det?
Leo: Jag trodde du hade missat det. Men jag kanske hade fel?
Jag vet inte riktigt vad du var ute efter i ditt förra inlägg, men när du skriver: “För en rik människa kan det motsvara makt över andra människor”, så antar jag att du menar “makten att förse andra människor med jobb”. Någon annan makt har väl inte rika människor, som inte fattiga människor har?