kulturrevolution.se

Vissa moderata kommunalråd och andra borgerliga debattörer har under senare tid förnyat sina krav på att den så kallade värnskatten ska slopas. Detta säger dock Fredrik Reinfeldt och Anders Borg bestämt nej till.

Skälen som de anger är förstås som vanligt inom politiken rena lögner. Att hävda att höginkomsttagare inte reagerar positivt på förbättrade incitament (eller till och med att de reagerar negativt som Reinfeldt en gång påstod) är inte bara falskt, faktum är att den ekonomiska forskningen indikerar att höginkomsttagares respons är ännu starkare än låg- och medelinkomsttagares. Tino Sanandaji uppskattade därför nyligen att ett slopande av den så kallade värnskatten skulle vara självfinansierande.

Att påstå att man inte skulle ha råd är ju skrattretande löjeväckande även om man bortser från det ovanstående, med tanke på det stora budgetöverskottet och med tanke på hur man anser sig ha råd att satsa på mycket annat, inklusive lydnadsbidrag för att få folket att bli mer feministiskt.

Kort sagt, de skäl som officiellt anges av Reinfeldt och Borg är så uppenbart falska att det är uppenbart att det är något annat som ligger bakom. Den verkliga förklaringen är förstås politisk. Reinfeldt och Borg vill inte i TV-debatter med Sahlin och Östros behöva konfronteras med statistisk över hur mycket de själva eller någon känd direktör tjänat på skattesäkningarna.

Dessutom, faktum är att givet den fixering som politikerna och journalister har med att minimera de ekonomiska skillnaderna (oavsett om de är berättigade eller ej) så kan det ironiskt nog vara så att det Reinfeldt och Borg fruktar är inte att skattesänkningar för höginkomsttagare ska ha ingen eller negativ effekt på deras prestationer-utan det de fruktar är tvärtom just att det ska ha en positiv effekt. För att om höginkomsttagarna blir mer produktiva då gynnar det visserligen hela samhällsekonomin, men det kan förväntas gynna höginkomsttagarna själva i oproportionerligt hög grad. Detta innebär att på grund av de beteendemässiga effekterna så kommer inkomstskillnaderna öka ännu mer än enbart vad den direkta effekten av skattesänkningen innebär.

Det kan tyckas sjukt att denna avundsjukelogik ska förhindra ett beslut som otvetydligen skulle starkt gynna samhällsekonomin. Och det är för övrigt därför det vore mer berättigat att kalla “värn”skatten för en avundsjukeskatt. Men som vi märker i detta fall och så många andra så misslyckas den politiska processen att fatta även uppenbart rationella beslut. De som talar om marknadsmisslyckanden har visserligen rätt att i bland så fattar även marknadsaktörer irrationella beslut (något som dock ofta är ett resultat av att statliga interventioner uppmuntrat dessa beslut . Husbubblan i USA är ett bra exempel på det). Men det innebär verkligen inte att mer politisk styrning skulle vara lösningen då politiker är minst lika benägna att fatta irrationella beslut. Ja, faktum är att politiker är mer benägna för medan marknadsmekanismerna automatiskt bestraffar de som fattar irrationella beslut tenderar den politiska processen att belöna såna som Reinfeldt och Borg.

Hur någon anständig människa kan känna något annat än det djupaste förakt för den etablerade politikerklassen är en gåta för mig. Och ja, det gäller i högsta grad så kallade borgerliga politiker också. På detta finns väldigt många exempel som jag tidigare tagit upp här. Nu kan vi se ytterligare ett bra exempel på det i form av moderatkvinnan Magdalena Andersson som föreslår högre bidrag för höginkomsttagare för att förmå de att organisera sina privata angelägenheter på ett mer feministiskt sätt.

Det finns flera aspekter av detta som kan noteras. För det första kan jag bara inte låta bli att reagera på detta uttalande från Magdalena Andersson

Vi vill förmå människor att göra goda val, men ska inte vara förmyndare. Morötter är det bästa

Återigen uppstår frågan om politiker är korkade eller om de är hycklande lögnare som tror att väljarna är korkade. När politiker tar pengar i skatt för att finansiera det som här kallas “morötter” för att förmå folk att bete sig feministiskt då är det förmynderi. En “morot” för att bete sig feministiskt är de facto inget annat än en piska för de som beter sig ickefeministiskt.

Sen ser vi nu hur samma moderater som löjeväckande nog påstår att staten inte har råd att slopa den så kallade värnskatten anser att staten råd att betala ut mer bidrag till samma höginkomsttagare. Poängen med denna rundgång tycks vara att det ger politiker som Magdalena Andersson möjlighet att stilla sin kontrollmani och besatthet att lägga sig i saker som inte angår henne möjlighet att säga åt folk att det enda sättet för de att få tillbaka de pengar som politikerna tagit är om de ordnar sina privatliv på det sätt som politikerna önskar. Som en kommentator på sidan uttryckte det

Bevarad värnskatt och högre bidrag till de högavlönade. Staten tar och staten ger.

Högavlönade kan ju spara själva. De behöver inga bidrag. Jag begriper inte varför staten ska förstatliga och ta bort all valfrihet, från “försäkringsväsendet”? Hur är det INTE socialism?

Sånt här kan bara inbiten politisk adel komma på.

En inbiten socialistisk politisk adel besatt av tanken att detaljreglera saker som inte angår dem, kan tilläggas.