kulturrevolution.se

En grupp av mestadels kommunister och andra vänsteranhängare har som bekant i en debattartikel vänt sig mot att staten ska subventionera informationskampanjer om kommunismens massmord. Jag har faktiskt i och för sig inte några större invändningar mot innehållet. De påpekar det orimliga i att staten ska styra historieskrivningen i frågan och kommer med följande klockrena stycke

“I en diktatur står alltid historieskrivningen i statens tjänst”, sammanfattar lärarhandledningen i kampanjen om kommunistiska regimer. Vilken slutsats riskerar gymnasieelever att dra av det när det gäller den nu påbörjade kampanjen?

Indeed. Jag har länge påpekat att statlig ideologiproduktion och försök att pådyvla medborgarna åsikter är i princip att betrakta som diktaturfasoner. Problemet med detta inlägg är dock att man kan ana att de som skriver detta i regel inte är emot statlig ideologiproduktion i sig, utan istället ogillar att information sprids om kommunismens brott.

Det är lite som när Kristdemokraterna motsatte sig att lagen om hets mot folkgrupp (en lag som f.ö. också är att betrakta som totalitär) utvidgades till att gälla homosexuella. Eftersom partiet inte motsatte sig lagen när det gäller etniska eller religösa minoriteter kunde man där ana att motivet verkligen inte var omsorg om yttrandefriheten utan snarare sympati med det antihomosexuella budskapet.

Motsatte sig någon av dessa personer informationskampanjerna om nazismens massmord när de inleddes av Göran Persson? Motsätter sig någon av dem det nu? Med tanke på att den nazistiska rörelsen är en mycket liten,marginaliserad och allmänt föraktad minoritet medan kommunismen stöds av många i ledande ställning (Detta inlägg är ju ett exempel på detta. Hur många gånger har sympatisörer till Nationalsocialistisk front fått publicera debattartiklar som vänder sig emot upplysningskampanjer om deras ideologis brott?) så måste trots allt kommunismen ses som det större hotet, och om nu någon kampanj ska drivas då borde det väl rimligen anses vara mer angeläget med kampanjer om kommunismen.

Och faktum är att de argument som framförs inte bara går att tillämpa på kampanjer om historiska händelser. Minst lika tillämpbart är det på de olika statliga myndigheter som bedriver opinionsbildning med skattepengar för politiskt korrekta ändamål, som exempelvis Glesbygsverket, Folkhälsoinstitutet, Nationella sekretariatet för Genusforskning. JämO och HomO. Och det är även tillämpbart som argument mot den så kallade demokratiska (dvs översatt från eufemismer till klartext, politiskt korrekt socialdemokratiska) värdegrunden som ska påtvingas alla barn, i såväl kommunala skolor som friskolor.

Tyvärr har jag inte sett något upprop från författarna av denna debattartikel som kräver att nämnda myndigheter ska läggas ner eller att staten ska sluta påtvinga skolor socialdemokratiska åsikter. Tvärtom misstänker jag att nästan alla ställer sig bakom dessa saker, och att motivet istället är sympati med kommunismen.