kulturrevolution.se

Kom ni ihåg att släcka ljuset mellan 20 och 21 idag? Tydligen är det en av klimathysterikernas påhitt för att “skapa medvetande”, ungefär i stil med “buy nothing day”.

Som ni säkert förstår så deltog jag inte. Hursomhelst så hade Don Boudreaux på Cafe Hayek en klockrent bra kommentar till det här spektaklet, utformat som ett brev till “miljöorganisationen” WWF:s ordförande Carter Roberts:

Dear Mr. Roberts:

You and members of your organization worry that industrialization and economic growth are harming the earth’s environment. I worry that the intensifying hysteria about the state of the environment - and that the resulting hostility to economic growth - might harm humankind’s prospects for comfortable, healthy, enjoyable, and long lives.

So I commend you on your “Earth Hour” effort. Persuading people across the globe to turn off lights for one hour supplies the perfect symbol for modern environmentalism: a collective effort to return humankind to the dark ages.

By the way, of course, the WWF should award some special prize to the North Korean government, for that government keeps North Koreans not in any meager “Earth Hour,” or even “Earth Day,” but in what WWFers might call “Earth Decades” — very little light ever. This picture of the Korean peninsula speaks volumes — the Dark Ages today; a society keeping its carbon footprint tiny. Of course, in doing so it keeps itself also desperately poor, often even to the point of starvation.

Nordkorea är ett konstant “Klimatsmart” land genom att bokstavligen leva i mörker och fattigdom. Kanske borde det ha varit Kim Jong-Il som skulle ha fått dela Nobels pris för främjande av vänsteråsikter (ett pris som officiellt av någon anledning kallas för Nobels fredspris) med Al Gore i fjol. Kim Jong-Il har gjort mer än någon annan för att praktiskt förverkliga Gores idéer .

Jag har i Captus tidning skrivit en essä om varför den fria marknadens försvarare behöver den österrikiska konjunkturteorin och monetära teorin, som en introduktion till en kommande rapport i ämnet för Timbro. Så om ni inte redan gjort det, läs den.

Nu när då även Sverige fått ta del av den globala nedkylning som resten av världen sett under vintern framstår måhända inte “hotet” om global uppvärmning som något större hot för de flesta.

The Australian rapporterar att under de senaste 10 åren så har den globala uppvärmningen avstannat eller börjat gå tillbaka, trots stadigt ökande koldioxidutsläpp. Något som förklaras med:

What all the climate models suggest is that, when you’ve got warming from additional carbon dioxide, this will result in increased water vapour, so you’re going to get a positive feedback. That’s what the models have been indicating. What this great data from the NASA Aqua satellite … (is) actually showing is just the opposite, that with a little bit of warming, weather processes are compensating, so they’re actually limiting the greenhouse effect and you’re getting a negative rather than a positive feedback.

Att effekten av koldioxid är mer begränsad än vad vissa vill påstå är förstås bara ett av många skäl att ifrågasätta brandbeskattningen av bränslen och andra åtgärder för att försämra vår levnadsstandard i klimatets namn. Jag har tidigare flera gånger nämnt det faktum att ett varmare klimat också har positiva effekter, och att det därför är svårt att hävda att nettoeffekterna verkligen är negativa, än mindre signifikant negativa. Vidare bör man komma ihåg att Sverige faktist bara står för 0,2% av de globala utsläppen. Även om så alla svenskar begick kollektivt självmord efter att ha förstört alla byggnader och dödat alla sina djur och på så sätt sänkt koldioxidutsläppen med 100% så skulle det inte ens räcka för att kompensera den årliga tillväxten av utsläpp i ett land som Kina.

Och det är faktist värre än så. För även den kalkylen förutsätter att denna minskning inte skulle påverka omvärldens utsläpp. Som sagt, Sveriges utsläpp är rätt så små, så förvisso skulle inte effekten på andras utsläpp heller vara särskilt stor i förhållande till de andras utsläpp. Däremot finns det anledning att tro att denna effekt kommer att vara stor i förhållande till de svenska utsläppsnivån. Och denna effekt kommer att motverka och förta till och med de där ynka 0,2 procenten. Varför då?

Jo, för att om svenskarna slutar använda olja, vad blir då resultatet? Resultatet blir att oljepriset blir lägre än vad det annars skulle vara. Detta i sin tur kommer att begränsa pressen på kineser, indier, amerikaner m.fl. att begränsa sin oljekonsumtion, och alltså öka oljekonsumtionen i övriga världen.

Förvisso kommer denna effekt i viss mån också begränsa utbudet, men en stor del av effekten kommer att ske via ökad efterfrågan utanför Sverige. Det mesta tyder också på att större delen av effekten av minskad oljekonsumtion i Sverige blir ökad oljekonsumtion utanför Sverige.

I media framställs det som att vi kan undvika en stor katastrof genom att drastiskt begränsa våra utsläpp. I själva verket bortser det från att 1) nettoeffekten av ett varmare klimat inte alls är så negativt som det antyds 2) Koldioxiden tycks spela en mindre roll för klimatet än vad som ofta framställs 3) Sveriges utsläpp av koldioxid är försumbara i ett globalt perspektiv 4) Minskningar av koldioxidutsläpp i Sverige kommer att resultera i ökade utsläpp på andra håll som till stor del förtar minskningarna i Sverige.

Av dessa fyra skäl är de positiva nettoeffekterna av minskade koldioxidutsläpp dramatiskt mycket lägre än vad som klimathysterikerna vill framställa det. Däremot är den skada som koldioxidskatter och andra så kallade klimatåtgärder åsamkar oss mycket betydande. Dessa åtgärder måste därför ses som moraliskt felaktiga.

Som de flesta säkert redan hört så har det brutit ut en debatt över att Maud Olofsson tjänar så mycket. Detta har många inom vänstern kritiserat varpå många borgerliga debattörer reagerat genom att kalla det jantelagstänkande och hyckleri. Själv så hade hon en feministisk vinkel på det hela och menade att det ur “könsperspektiv” var bra att hon tjänade bäst. Hade det varit en pik på vänsterfeministers hyckleri i frågan hade det varit en bra poäng, men i kontexten av centerns allmänna feminism så inger denna kommentar inte något förtroende.

Jag håller i och för sig med de andra borgerliga debattörerna att vänstern hycklar i frågan. Men det är väl inte någon direkt nyhet. Och jag anser faktist inte att hon gjort sig förtjänt av denna höga lön. Case in point för att illustrera detta ser vi i morgonens nyhetsflöde. Maud Olofsson uttrycker nämligen “oro” över en rapport om att en stor del av Sveriges glesbygdsmackar kan komma att försvinna av lönsamhetsproblem.

Alltså, samma kvinna som administrerar krav på mackarna att installera pumpar för “miljöbränsle” till stor kostnad och som höjer en redan mycket hög beskattning av deras produkter med det uttryckliga syftet att minska efterfrågan, har alltså mage att gråta krokodiltårar över att mackarna får ekonomiska problem och kanske tvingas stänga i många fall. Det är ungefär som att en som dränkt ett hus i tändvätska och sedan tänt på med sin tändare skulle uttrycka “oro” över att huset kanske brinner ner.

Jag ska avstå från att spekulera om detta avspeglar dumhet eller hyckleri från hennes sida, eller ett omdöme om vad som skulle vara värst. I vilket fall som helst så är hon dock sannerligen inte värd sin höga lön, eller att överhuvudtaget sitta i en maktpositition. Och det är just det faktum att centern står på fel sida vad gäller de två kanske viktigaste hoten mot friheten i dagens Sverige, feminismen och klimathysterin, som gör att jag inte kan stödja centern.

En av de mest bisarra företeelserna i dagens samhälle är TV-licensen och det så kallade “public service” konceptet. Som min kollega Sebastian Weil berättade om nyligen så vill då Statstelevisionens chef Eva Hamilton att alla med dator ska betala TV-licens helt enkelt eftersom de kan se på det (alltså inte att de nödvändigtvis faktiskt ser på statstelevisionens sändningar, utan att de kan se på det). Som Henrik Alexandersson berättade så ska detta vidare gälla alla mobiltelefoner som kan användas (återigen kan användas, inte faktiskt används) för att se det. Varpå HAX skämtsamt skrev att han i enlighet med denna logik ska börja ta betalt av alla som kan läsa hans blog, dvs alla med internetuppkoppling runtom i världen. Det tror jag nästan jag också ska börja med….

Men skämt åsido så är detta bara absurt. Men det illustrerar också hur absurd TV-licensen i sig är även för TV-apparater numera. En gång i tiden, innan videobandspelare och privata och utländska kanalers sändningar över Sverige, när TV-apparater i princip enbart kunde användas för att se på statstelevisionen så var kanske inte TV-licens en särskilt dum princip. Men idag är det inget annat än (för att återanvända Keynes berömda och felaktiga beskrivning av guld på ett mer passande fall) en barbarisk relik. Idag är det många med TV som sällan eller aldrig ser på statstelevisionen, utan använder den för att se på privata och/eller utländska kanaler och/eller för att spela upp videoband/DVD. Det finns lika lite någon logik i att de ska betala TV-licens som att internetanvändare eller mobilägare ska göra det.

Vidare är TV-licensen samhällsekonomiskt ineffektiv eftersom den kräver en särskild myndighet, Radiotjänst, för att bedriva spionage på folk för att driva in TV-licensen. Detta innebär ett okänt antal miljoner i onödiga omkostnader (Av det faktum att de har 200 anställda kan man gissa sig till att det är sisådär 50 till 100 miljoner som “slängs i sjön”).Om man nu ska ha den så hade det varit mycket vettigare att låta Skatteverket driva in den, vilket då inneburit en direkt samhällsekonomisk vinst på 50 till 100 miljoner.

Dock är jag inte särskilt nöjd med alternativet att låta SVT finansieras via statsbudgeten heller. Även om det i vissa avseenden skulle vara en förbättring så innebär det fortfarande tvångsfinansiering av program som många inte gillar eller är intresserade av. Därför finns det anledning att ifrågasätta hela det så kallade “public service”-konceptet. Varför finns det ett behov av “public service”? Trots att samtliga riksdagspartier i varierande grad ställer sig bakom konceptet har något övertygande svar aldrig kommit.

Det argument som ofta förs fram för “public service” är att hade TV bara varit privatfinansierat hade det bara blivit såpoperor, dokusåpor och liknande underhållningsprogram. Detta är ju nonsens. Då det ju finns en efterfrågan på seriös samhällsbevakning så skulle privatfinansierade TV-bolag naturligtvis komma med det och det är ju just det de gör i TV4 och i länder där privatfinansierade TV-företag dominerar.

Vissa “smala” program som särskilda program på jiddish, samiska eller finska skulle förmodligen inte sändas, men jag ser inte nyttan med sådana program. Att staten ska uppmuntra ökat etniskt medvetande (vilket skulle kallas rasism om det var för svenskar) bland minoritetsgrupper är knappast önskvärt ur ett liberalt perspektiv och nyttan med några smala kulturprogram för några kultursnobbar är ytterst tvivelaktig. Och om det nu vore så otroligt viktigt med dessa program så vore det enormt mycket billigare att subventionera sådana sändningar i privata TV-bolag med det belopp som krävs för att de ska sända programmen.

Precis som alla andra medier bör därför SVT bli frivilligfinansierat: endera genom reklamfinansiering eller genom frivilliga avgifter likt de som TV1000 och Canal+ tar ut. Jag som inte har något emot reklam skulle helt klart föredra reklamfinansiering, men även frivilliga avgifter vore en stor förbättring.

Johan Norberg till socialdemokraten Peeter-Jaan Kask efter att denna menat att Norberg ljugit med statistik kring amerikansk fattigdom:

Så när statistikexperten anklagar mig för lögn invänder han mot något jag aldrig skrev, belägger det med ett byte av statistiskt mått och när han använder det mått som han menar visar samma sak pekar det på motsatsen.

Hela texten finns här.

SVT, kanalen med kulturella ljusspridare som Debatt med Stina Dabrowski, temakvällar om Che Guevara och Bollibompa, planerar nu att avtvinga alla Sveriges datoranvändare pengar.

Från SR:s hemsida:

Sveriges Television ska börja sända alla sina kanaler direkt via internet, detta för att alla med dator ska inse att de är skyldiga att betala tv-avgift. Det var beskedet från SVT:s vd Eva Hamilton på lördagen.

Det har under de senaste dagarna uppstått en debatt i blogosfären om Irland och EMU. Den började då Dick Erixon citerade och direkt sympatiserade med budskapet i en artikel i Dagens Industri (ej online), som sa att Irland nu har problem eftersom man på grund av att landet har euron som valuta inte kan sänka räntan och därmed också sänka värdet på valutan. Detta har både Wille Faler och Johan Ingerö kritiserat, och påpekat att den typen av inflationistisk politik inte löser några problem.

Nationalekonomi har aldrig varit Erixons starka sida, och han har helt fel när han antyder att Irland behöver en mer inflationistisk politik. Men även om Faler och Ingerö är på rätt spår, så finner jag inte deras svar vara helt tillfredsställande varför jag tänkte ha en djupare diskussion av frågan.

Det är inget fel i sig med valutaunioner, tvärtom. Det är troligt att under ett helt marknadsbaserat monetärt system (d.v.s. en guldmyntfot) så skulle vi ha en gemensam valuta i alla länder med ett marknadsbaserat system. Så i detta avseende så representerar en valutaunion ett efterliknande och närmande av marknadsförhållanden, även om det är pappersbaserat och styrt av en centralbank som är fallet med euron. Och eftersom det skapar mer marknadslika förhållanden kommer det också vara associerat med ökad handel och därmed också ökad specialisering och högre strukturell tillväxt.

Dock så är frågan mer komplex än så. Eftersom euron är pappersbaserad och styrt av en centralbank så är det inte säkert att för alla länder så skulle det vara bättre ( d.v.s. mer likt marknadsförhållanden) att ha euron som valuta istället för att ha en självständig penningpolitik. Det gäller bara om en självständig penningpolitik skulle vara mindre sund, lika sund eller bara marginellt mer sund. Om å andra sidan en självständig penningpolitik skulle vara klart sundare än den som skulle föras av ECB då skulle det helt klart vara bättre att ha en självständig penningpolitik*.

Kontrafaktisk spekulation involverar alltid viss osäkerhet, men det förefaller troligt att i fallet Irland så skulle också en självständig penningpolitik ha varit klart sundare. Under de senaste åren så har Irland haft en hög inflation och en husprisbubbla på grund av ECB:s lågräntepolitik. Hade Irland haft en självständig penningpolitik så förefaller det troligt att de haft högre räntor, vilket hade begränsat de excesser som vi sett vilket inneburit att de haft mindre problem nu.

Problemet är inte egentligen principen om monetär enhet, utan att ECB fört en alldeles för inflationistisk penningpolitik. Detta har slagit oproportionerligt hårt mot Irland och även Spanien då deras ekonomier av andra skäl haft en snabb tillväxt. Dessa starka ekonomiska förhållanden har gjort irländare och spanjorer mycket mer benägna att reagera på ECB:s lågräntepolitik genom att öka deras skuldsättning än i exempelvis Tyskland och Holland, där folk varit mer ovilliga att öka sin skuldsättning. Eller, för att använda mer teknisk nationalekonomisk terminologi så har priselasticiteten vad gäller räntor varit mycket högre i Irland och Spanien än i Tyskland och Holland.

Det finns alltså goda skäl att skylla Irlands problem på EMU (givet ECB:s inflationistiska politik), men inte för att det stoppar dem från att skapa mer inflation nu, utan snarare för att det påtvingat dem för mycket inflation tidigare. Det kan därför sägas ha varit ett misstag för Irland att gå med 1999, men det är inte någon bra idé för dem att gå ut nu. På lång sikt kommer EMU enbart kunna fungera om det blir mindre inflationistiskt än det varit hittils.

*=Till det kommer förstås en del icke-ekonomiska, politiska aspekter då EMU är nära relaterat till EU. Men då detta är tänkt att vara en nationalekonomisk diskussion så bortser jag från det nu.

En engelskspråkig version av detta inlägg finns här.

Det som får folk att störa sig på EU och EU-anhängare är hur styvmoderligt de behandlar kritiker. Och nu har det skett något igen. EU-parmlamentariker bötfälls nu för att ha framfört kritik i parlamentet. En kritik som närmare bestämt går ut på att de anser att man skall hålla en folkomröstning om den nya EU-grundlagen. Men, som alla vet så tillåts bara de folkomröstningar som EU-anhängarna vet får ett EU-positivt resultat.

Korruption, regleringar, planekonomiska inskränkningar och tillslag mot dem som har mage nog att framföra kritik mot EU.

EU blir alltmer totalitärt.

På DN:s (oberoende syndikalistisk) hemsida kan man se flertalet nyhetsklipp. Ett utmärkt initiativ.

Men, nyhetsklippen är så klart producerade av TT och vinklingen blir därefter. Nu kanske det inte är så att antisemiterna och kommunisterna på TT är lika många på den del som producerar dessa videoklipp, men jag kan konstatera att medan man producerat ett klipp med bloopers på John McCain (där man visar upp honom i löjliga situationer) så hittar jag ingenting liknande för Obama eller Clinton.

Under rubriken: “Klantar till det Han vann primärvalen - annars är det mycket som går åt skogen för John McCain” så visar DN ett TTproducerat klipp där McCain försöker få mikrofoner att fungera, kameramän går in i honom och George Bush avbryter honom. De klipp som finns om Obama och Clinton handlar däremot uteslutande om kandidatvalet dem emellan.

Så, vill man se filmer hos DN om Republikanerna får man se bloopers på John McCain eller en dansande George W Bush - inte för att jag på något sätt är förvånad…