kulturrevolution.se

Igår anordnade Timbro och Ordfront ett evenemang om övervakning och storebrorsamhället, där Oscar Swartz presenterade sin rapport “Alternativ till Bodströmsamhället“, och där även Alice Åström (v) deltog. Joakim Lundblad har sammanfattat det hela bra, och jag ämnar inte ge mig på att rapportera vad som sades. Däremot rekommenderas rapporten.

Att Timbro och Ordfront anordnar ett evenemang tillsammans är förstås anmärkningsvärt, och de har valt en viktig fråga, men någon het diskussion blev det inte eftersom alla närvarande höll med varandra om det mesta från början. Om det var svensk konsensuskultur eller något annat som fick deltagarna att hålla tillbaka när det gällde det de var oense om vet jag inte, men det blev litet avslaget.

Några kortare reflektioner har jag dock. Alice Åström menade att Riksdagen ignorerar grundlagens krav på att utvärdera om det finns ett behov för de förslag som läggs, om förslagen är effektiva, samt om åtgärderna är proportionella. För att komma tillrätta med detta föreslog hon ändringar i grundlagen, med fler krav av samma typ. Någon förklaring till varför de skulle bli mer effektiva än de som redan finns och ignoreras framgick inte. Om Riksdagen kan strunta i grundlagen idag, kan den nog glatt göra det även imorgon. Lösningen torde ligga i domstolsprövning av lagar. Om det bör ske i en utpräglad konstitutionsdomstol eller av Högsta Domstolen, eller på något annat vis ska jag inte gå in på här, men någon sorts möjlighet för få lagar ogiltigförklarade när de är konstitutionsvidriga behövs.

En annan synpunkt, som togs upp av Rickard Falkvinge, är värd att lyfta fram. Övervakning av lagbrytare innebär även övervakning (och lagförande) av folk som bryter mot omoraliska lagar. Som exempel anförde han att homosexualitet var förbjuden för inte särskilt länge sedan, och att staten med dagens teknik hade kunnat övervaka och döma homosexuella som talade om sin läggning, och därmed satt stopp för, eller åtminstone fördröjt, den viktiga liberalisering som skett. Jag vet inte vilka av dagens lagar som är lämpliga som nutida exempel, men det är en tankegång som är värt att hålla i minnet.

För att avsluta denna något röriga bloggpost, vill jag säga att det är bra att frågan om storebrorsamhället hålls vid liv. Att hitta rätt avvägning mellan brottsbekämpning och upprätthållandet av en privat sfär är inte det lättaste. Just nu kantrar vi ofta över i för mycket övervakning, dels därför att den är skadlig i sig när den blir för allmän och kan utföras för lättvindigt, och dels därför att den i stor utsträckning troligen inte är särskilt effektiv vad det gäller att uppnå de mål lagstiftarna har. För egen del är jag något pessimistisk vad det gäller framtiden. Incitamenten för politiker går i riktning mot för mycket övervakning. Kostnaden (i väljare) för den politiker som stoppat en åtgärd som senare visar sig hade kunnat hindra exempelvis ett terrorattentat är avsevärd större än för den som inför åtgärder ifall att, även fast attentatet aldrig inträffar. Jag har svårt att se att det kommer att ändras inom överskådlig framtid.