kulturrevolution.se

Uppgifterna om hur oppositionsledaren Benazir Bhutto blev mördad har dykt upp i media. Det är med skrämmande precision där hon först blir skjuten i huvudet av en man och av en annan som spränger stället i bitar. I mina ögon sett är det snarare en militär aktion än ett terroristattentat.

Det intressanta med Pakistan är att de har en muslimsk militär som började kohandla med USA i samband med 11 september. Därefter har USA:s och västmakternas närvaro i Afghanistan skapat hopp om demokrati i regionen. En oväntad effekt i ett land som skapar stabilitet genom militär närvaro på gatorna.

Just händelseutvecklingen i Pakistan är unik på så sätt att president Pervez Musharraf måste ha muslimska generalernas stöd för att driva politiken. Tydligen kunde inte Benazir Bhutto överbrygga den misstro som fanns till demokrati hos generalerna, vilket betyder att Pervez Musharraf också längst vägen tappat kontrollen. Utrikesminister Carl Bildt nämner detta i Aftonbladet där han särskilt betonar Afghanistan, men i mina ögon gäller det lika mycket Pakistan:

Mot kommunismen mobiliserades islam, och ur detta kom sedan att födas de talibaner som gav al-Qaida baser för attacker mot USA med den internationella interventionen 2002 som ett oundvikligt resultat.

I princip betyder det idag att Pakistan är en muslimsk inspirerad nation med tillgång till kärnvapen. Då i syfte att skapa stabilitet i de oklara gränstrakterna i Kashmir men också för att hålla Indien på avstånd. I kriget mot terrorismen kan just detta kärnvapensinnehav bli en belastning som USA vill kontrollera.

Särskilt när de muslimska generalernas kompromissvilja inte gäller demokratiska värderingar eller liberala tankegångar som just nu väller in över Pakistan efter mordet på Benazir Bhutto.

DN, den oseriösa journalistikens högborg, har via sitt opinionsundersökningsinstitut Synovate ( f.d. Temo) gjort en opinionsundersökning som var bland de mest oseriösa jag någonsin sett. Den bröt mot inte bara en utan flera grundläggande regler för hur en seriös opinionsundersökning ska bedrivas.

Det som basunerades ut i rubrikerna var att “Stockholms bilister vill ha höjd trängselskatt”. Men för det första var denna undersökning riktad mot en slumpvis utvald grupp personer i Stockholms län, som tillfrågades oberoende om de var bilister eller ej. För det andra var antalet personer som tillfrågades ganska få, bara 552. Normalt brukar man vilja ha minst 1000 personer i en opinionsundersökning.

Men det allra mest skandalösa i undersökningen extremt milt uttryckt ledande frågeställningen:

Enligt klimatforskare är utsläppen den tyngsta orsaken till klimatförändringarna och en stor del av utsläppen kommer från biltrafiken. Vad av följande tror du är bäst att göra för att minska biltrafiken i Stockholm?

För det första argumenterade man i frågeställningen för en viss ståndpunkt, att minska biltrafiken. Vilket inte är särskilt objektivt sätt att bedriva opinionsundersökningar. En seriös undersökning hade formulerats som om man stöder en viss ståndpunkt, utan att presentera argument för eller emot.

Och inte nog med att man argumenterade för en viss ståndpunkt, frågan formulerades då alltså som att man skulle ta ställning för vilken metod som bäst fungerar för att förverkliga klimathysterikernas mål att minska biltrafiken. Om man frågar så lär ju även många som inte förespråkar höjd trängselskatt eller höjd bensinskatt svara ja till det, då frågan inte var om du förordar det, utan om det skulle minska biltrafiken. Även jag tror ju att höjd trängselskatt och bensinskatt skulle minska biltrafiken, men då jag inte ser minskad biltrafik som något eftersträvansvärt så är jag inte för det.

För övrigt märker jag att summan av alla svarsalternativ bara blir 75%. Vilket antyder att många inte ville svara något alls på denna kuggfråga i denna oseriösa undersökning.

Aftonbladet har ett reportage om hur en svensk biståndssatsning i Tanzania på 780 miljoner kronor i dagens penningvärde (700 miljoner i 2001 års penningvärde) visat sig värdelös och nu bara har ett värde på 1 USA-dollar (6,40 kronor). Ett stort fiasko för svensk biståndspolitik, utropar reportrarna.

Förvisso är det en stor skandal att svenska skattepengar slösats på ett så värdelöst projekt. Men det är faktiskt inte ett misslyckande för biståndet. Tvärtom innebär det att svensk biståndspolitik bättre uppfyllt sitt mål. Svensk biståndspolitik har ett övergipande mål: att slösa bort 1% av BNI på bistånd. Målet är alltså inte några resultat, utan själva kostnaden är målet. Och då detta projekt kostat skattebetalarna pengar så är det ett lyckat projekt enligt biståndsideologins “logik”.

Och trots allt hade det kunnat vara värre. Annat bistånd går ju indirekt till att finansiera skolor som lär ut till barnen att det är Allahs vilja att de ska döda så många judar som möjligt eller till att finansiera raketer avfyrade mot judar.

Det verkligt skandalösa är alltså inte så mycket detta specifika projekt, utan det biståndsmål enligt vilket detta meningslösa projekt är ett steg mot uppfyllandet av målet, eftersom detta mål innebär att kostnaden är målet. Enprocentsmålet måste avskaffas och biståndet måste erkännas vara en post vars kostnad, likt andra posters kostnad i statsbudgeten, det är önskvärt att minimera.

Jag visade tidigare en video med “Obama Girl” skapad av fotomodellen Amber Lee Ettinger där hon lättklädd sjunger ut sin kärlek för Barack Obama.

Det finns andra unga tjejer som utnämnt sig själva till en viss kandidats “Girl”, bland annat då “Ron Paul Girl”, vars egentliga namn är Mona Gillen. Hon har producerat flera videos för Ron Paul, och många av dem har ett mer, ska vi säga intelligent innehåll, än Obama Girls. Den jag fastnade mest för var denna där hon beskrev den ordning som råder inom många biarter. Där finns det arbetsbin som ägnar hela sin tid åt att arbeta. Inte för sin egen skull eller för andra arbetsbins skull, utan för bidrottningen som inte gör så mycket annat än att äta och producera avkommor.

Hon pekade då på att med Hillary Clinton som president skulle det bli som hos bina, fast här skulle det inte bara bli en utan flera miljoner “drottningar” som “arbetsbina” bland människorna skulle bli tvungna att försörja. Och vad får arbetsbina ut ur det, frågar hon. Varpå det blir en lång tystnad, efter vilken hon förklarar att dessa “arbetsbin” som stödjer Hillary är korkade.

Förklaringen till att riktiga arbetsbin (de med fasettögon, vingar, 6 ben och gadd) försörjer drottningen är för övrigt evolutionär. Arbetsbin är mer eller mindre sterila och behöver därför stödja drottningen för att säkra deras genetiska fortlevnad. Man kan dock fråga sig varför så många mänskliga arbetare, som inte har något skäl liknande arbetsbina, stödjer politiker som Hillary Clinton (och Mona Sahlin). Ron Paul Girls förklaring ligger nära till hand…….

Ett av de mest populära inläggen någonsin här på kulturrevolution.se var mitt inlägg “Pappan i Rödeby gjorde rätt-och borde gå fri”. Det handlade om ett fall där rättsstaten gjort alltför lite för att skydda en utsatt familj och där pappan i familjen därför blev tvungen att själv sköta skyddet med ett hagelgevär när situationen akut förvärrades. Givet den akuta hotsituation som uppstått gjorde han helt rätt, men hade bara polisen och domstolarna agerat korrekt så hade situationen kunnat undvikas.

Tyvärr var det dock inte något isolerat fall. Vi ser nu alltför ofta hur statens nattväktarfunktion inte fungerar och låter ligister ta över samhället. Exempel på det har varit alltför många de senaste dagarna.

I Rinkeby stängs tunnelbanestationen efter ligister av den yngre varianten attackerat tåg och trafikanter med raketer och smällare, varpå problemen börjat flytta till Tensta station. I Södertälje har liknande problem registrerats, fast där är det bilar och bussar som drabbats. I Göteborg har bilar bränts ner och skolor rökfyllts. I Trollhättan sprider ungdomsgäng skräck med raketer och smällare och attackerar både bilar och personer. Med flera exempel. Detta är exempel på att den svenska staten misslyckas med sin kärnfunktion.

P.J. Anders Linder och andra efterlyser därför att poliser ska sluta sitta bakom skrivbord och övervaka Internet och istället ge sig ut på gatorna för att stävja dessa brott.

Vilket jag för all del håller med om. Liksom att det borde bli fler poliser totalt sett. Men problemet är att det räcker inte. Även om polisen skulle få tag på dessa unga ligister skulle nämligen inte mycket hända. Med de allmänt låga straff vi har i Sverige och med de kraftiga straffrabatter vi har för yngre förövare så skulle de flesta inte få något värre straff än något “aja baja,du har varit en stygg pojke”-samtal med någon socialsekreterartant, något ligisterna bara lär rycka på axlarna åt och sedan återgå till brottslighet. Det var det vi såg i Rödeby där en av ligisterna faktiskt hade åkt fast, men eftersom han bara var 16 år så fick han bara ett bagatellartat straff och återgick därför snabbt till att förfölja den utsatta familjen.

Alltså, visst behöver vi fler poliser på gatorna, men för att det ska bli effektivt krävs att vi också skärper straffen i allmänhet och för yngre kriminella i synnerhet.

Hans Tilly, Byggnads ordförande, är ledsen och arg över att EU-domstolen inte tyckte att hans fackförbunds lyckade kamp för att försätta ett lettiskt företag i konkurs, och skicka hem lettiska arbetare så att de slapp högre svenska löner, var tillåten. Därför har han skrivit en debattartikel i Svenska Dagbladet där han blandar historierevisionism (”vi kämpade för de lettiska byggarbetarna”) med osmaklig relativism (”Jag kallar det jobbtrafficking och likställer det med annan människohandel”). Att kidnappas, transporteras till ett land långt borta, och där säljas som sexslav är alltså samma sak som att frivilligt ta ett jobb i ett rikare land, till en lön som man själv uppfattar som okej, men som invånarna i det nya landet tycker är låg. Ganska halsbrytande, när man tänker efter.

Anders Flanking, Centerpartiets partisekreterare, svarar upp bra i sin replik.

Bloggen klimatbluffen fortsätter sitt goda arbete när det gäller att avslöja klimathysterikerna. Dels vidarebefodrar den följande regressionsanalys från den belgiske bloggaren Bruno de Wolf som visar att temperaturen varit stabil, eller till och med svagt fallande det senaste decenniet. Se diagram över det vid någon av de två föregående länkarna eller här(av okänd anledning gick det inte bra att föra in det direkt i denna post).

Sen länkar bloggen till följande intressanta artikel av David Deming i Washington Times som konstaterar att 2007 var ett på många håll ovanligt kallt år. Detta gäller särskilt på södra halvklotet där exempelvis Argentina och Sydafrika hade det ovanligt kallt .Och medan media fokuserar på Arktis så blir Antarktis kallare.

Efter att ha pekat på hur vi ser dessa köldattacker och hur folk dör och lider av det så konstaterar han det som jag konstaterade för ett tag sen:

“People worldwide are being reminded of what used to be common sense: Cold temperatures are inimical to human welfare and warm weather is beneficial. Left in the dark and cold, Oklahomans rushed out to buy electric generators powered by gasoline, not solar cells…. Fossil fuels don’t seem so awful when you’re in the cold and dark.”

Ytterligare en bra artikel i ämnet som jag själv hittat är följande av Phil Valentine publicerat i The Tennessean där han diskuterar hur klimathysterikerna arbetar för att skapa mer mänskligt lidande och misär och därför påminner honom om skurkkaraktärerna i Atlas Shrugged. Han diskuterar hur den nya energilagen i USA med sina miljökrav skapar sämre lampor och sämre bilar och skriver i slutet följande klockrena observation:

“It seems the underlying theme of radical environmentalism is sacrifice. They genuflect at the altar of self-immolation while the rest of us celebrate having climbed to the top of the technological food chain. While we marvel at our advanced civilization, they cram into their hybrids to go lobby Congress, all the while claiming to be “progressive.” News flash: Dimmer lights and less-safe automobiles are not progress.”

Att miljö- och djurrättsrörelsen är människofientlig är ingen direkt nyhet, utan det har jag och andra beskrivit ett flertal gånger, och vi blev påminda om det även av Pekka-Eric Auvinens framfart. Till storyn om en sibirisk tiger som lyckades rymma från tigrarnas inhägnad i San Franciscos zoo och döda en besökare och svårt skada två andra innan polis anlände och sköt ihjäl tigern, hittade jag denna kommentar från någon vid namn Martijn Dekker som illustrerar miljörörelsens grundläggande syn på människan på ett bra sätt:

“There are a few hundreds of these great creatures of grace and beauty left alive. By contrast, this planet is infested with over six billion humans which are destroying with extreme speed what took five billion years to develop. That’s a ratio of about ten million humans to one Siberian tiger. So yeah, I think it’s fairly obvious that the tiger’s life was worth more than the human’s.”

Jag tycker i och för sig att det är lite väl mycket fokus på opinionsmätningar, med tanke på att det är 33 månader kvar tills nästa val. Men då det är så stort intresse för saken kan jag ändå inte låta bli att kommentera det. Dessutom är det svårt att se vad som skulle kunna vända alliansens siffror uppåt under den tid som återstår.

Det har spekulerats en del i vad de låga opinionssiffrorna beror på. Med tanke på vilken ekonomisk succé som regeringen varit, kan det tyckas konstigt att den varit en flopp i mätningarna. En viktig anledning är nog att det aldrig fanns en majoritet som förespråkade borgerlig politik. Många röstade på de borgerliga helt enkelt för att de såg ett egenvärde i omväxling vid makten. Andra röstade helt enkelt emot Göran Persson som person. Hade det inte varit för dessa faktorer hade knappast de borgerliga vunnit valet. Och nu när vi väl haft omväxling och Göran Persson inte längre är partiledare så har dessa väljare återvänt till sossarna.

Att fallet i opinionsmätningarna under senare tid accelererat beror också på en del klantiga politiska drag, som löftesbrotten om bensinskatten och fastighetsskatten, de stora skattehöjningarna på snus (jag snusar inte, men de jag känner som gör det är rätt så förbannade) och fjäskandet för feministerna.

En annan viktig faktor är dock att det saknas krismedvetande, vilket gjort att förståelsen för behovet att stärka incitamenten för arbete genom sänkta skatter och bidrag inte framstår som så stort. Dessutom så misstror många påståendet att regerings politik skapat jobb.

Avsaknaden av krismedvetande beror dels på att alliansen slutat tala om den dryga miljon som lever på olika former av bidrag. Istället framhäver enbart att så och så många jobb skapats. Visst bör man framhäva de framgångar som man haft, men man får inte glömma att också peka på att problemen växte sig så stora under sossarnas era att mycket fortfarande återstår.

En annan faktor bakom varför krismedvetande saknas är den starka konjunkturuppgång som startade i slutet av 2005. Denna konjunkturuppgång var främst resultatet av en kraftig penningpolitisk expansion från Riksbanken, samt till mindre del snabb tillväxt i Sveriges närområde och de skattesänkningar s-regeringen genomförde. Till att börja med så märkte inte de flesta av den, men gradvis gjorde allt fler det och nästan alla hann börja göra det till sista kvartalet 2006. På grund av detta så har det blivit svårt för regeringen att ta äran av den uppgång som skett. Och mycket riktigt är inte regeringens politik den enda förklaringen, men en närmare analys visar att skatte- och a-kassesänkningarna delvis faktiskt är förklaringen till den rekordhöga sysselsättningstillväxten.

Risken är nu att de negativa eftereffekterna av Riksbankens politik i form av stigande inflation och en fastighetsbubbla kan sänka ekonomin senare under mandatperioden. Vilket innebär att den penningpolitiska expansionen 2005 riskerar skada regeringen dubbelt: sossarna får äran för de inledande, positiva effekterna och alliansen får skulden för de negativa eftereffekterna.

Det som behövs för att skapa förståelse för jobbpolitiken är att regeringen och/eller liberala opinionsbildare talar klartext om grundläggande sanningar, som:

1) Sossarnas bidragspolitik har skapat ett strukturellt enormt utanförskap som alliansregeringen visserligen börjat minska på, men som det återstår mycket att göra. Fortfarande är nära 1 miljon bidragsberoende.

2) Talet från sossarna och vissa av alliansens miljöpartister (Med det avses främst kristdemokrater, som Alf Svensson)  att det är “hjärtlöst” att inte försörja dem som kan arbeta men som av personliga bekvämlighetsskäl inte vill arbeta måste bemötas med att i Bastiats anda peka på det som inte syns här, men som är mycket verkligt. Nämligen att deras linje innebär att de som faktiskt gör sig besväret att arbeta tvingas slita ut sig och sänka sin livskvalitet för de som av bekvämlighetsskäl vill leva på andra. Något som vidare inte ens är ett nollsummespel, utan innebär större förluster för arbetande folk än vinsterna för bidragstagare. Detta eftersom den lägre mängden arbete innebar mindre resurser.

3) Sprid förståelsen av penningpolitikens betydelse i de ekonomiska svängningarna, och att denna faktor bidrog till att höja tillväxten under socialdemokraternas tid vid makten, men att den lär sänka tillväxten under alliansens tid vid makten. Ron Pauls framgångsrika kampanjande i frågan visar att detta är möjligt.

I tisdagens Aktuellt kommenterade Wanja Lundby-Wedin domen i Vaxholmsmålet. Hon ställde då sig tveksam till domstolens underkännande av Lex Britannia och verkade mena att man gjort en radikal ny tolkning:

Den lagen har vi haft sedan vi blivt medlemmar i EU. Vi har alltid tolkat den lagen som att vi då har rätt att kräva svenska kollektivavtal och det är ingen annan som har tolkat lagen annourlunda. Och nu gör EG-domstolen en tolkning av den svenska lagen.

Någon gång i slutet av 1993 skrev dåvarande arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund ett brev till EG-kommissionären Padraig Flynn och frågade ifall svenska kollektivavtal var förenliga med EG-rätten. Flynn skrev tillbaka och försäkrade om att de var det. Frågan är hur pass juridiskt giltigt Flynns brev egentligen var. Det var i alla fall inte tillräckligt för att lugna tretton stycken EU-kritiker som i mars 1994 skrev en debattartikel i DN och varnade för att Lex Britannia inte alls var förenligt med EG-rätten:

Ett annat välvilligt brev från en EU-kommissionär sägs vara ett skydd för svenska kollektivavtal. Brevet har dock ingen juridisk status som innebär sådan garanti. Det går inte att utesluta framtida konflikter där exempelvis utländska entreprenörer kan hävda att man inte är tvingad att respektera överenskommelser i svenska kollektivavtal.

Bland de som skrev på fanns både Margareta Winberg och Gudrun Schyman.

Har Wanja-Lunby-Wedin glömt bort det här?