kulturrevolution.se

Jag är nyss hemkommen från Timbro, där den mycket sympatiske Dr Eamonn Butler från The Adam Smith Institute talade om just Adam Smith, och hans relevans idag. Butler koncentrerade sig på ett antal nyckelpoänger i Smiths texter, och framför allt den att den fria marknaden, där aktörer frivilligt handlar med varandra till ömsesidigt gagn, både är moralisk och effektiv, och gynnar samhället i stort.

Butler framhöll Smiths humanism, och att det var människornas välstånd som var själva poängen med den fria marknaden. Han talade om hur specialisering låter oss bli mycket mer produktiva än om vi skulle försöka skapa allt vi vill ha själva, och hur detta tillåter oss att bli rikare, både som individer och som samhälle. Han påpekade också att Adam Smith korrekt menade att företagen själva inte är några stora anhängare till marknaden, och att statens roll ligger i att sätta upp reglerna, se till att de följs, och se till att ingågna kontrakt hålls. Utöver det bör den hålla sig borta, bland annat eftersom den så lätt styrs av särintressen.

Det var en trevlig tillställning, och den som vill läsa något lättillgängligt om Smith kan gärna prova P.J. O’Rourkes bok som jag recenserade här.

Jag missade nästan en debatt om kromosomtest i SvD:

Svante Linusson: “Nyfascism kring Downs syndrom“

Replik: “Kromosomtest leder inte automatiskt till abort“

Birger Schlaug kommenterar engagerat

Någon som sett hela CNN/You tube-debatten? För er som inte är lika tokiga i amerikansk politik som somliga andra, så var det igår kväll debatt mellan de republikanska kandidaterna.

I konservativa kretsar idag verkar det finnas en rörande enighet om två saker: Debatten var dålig och Mike Huckabee vann. (Se praktisk länksamling av Erixon här, samt här, här och här.)

Dessutom släppte CNN igenom en fråga av Hillary Clintons anställda. Grattis, Hillary.

Valkampanjerna har pågått alldeles för länge. Men nu med en dryg månad kvar till valet i Iowa börjar det bli mer spännande, framförallt på den republikanska sidan men också hos demokraterna. Om Barack Obama slår Clinton i Iowa är det plötsligt match igen.

Uppdatering: Se hela debatten här och läs Johans kommentarer här.

Här om dagen länkade jag till Beliefnets God-O-Meter, som mäter hur mycket de amerikanska presidentkandidaterna talar om Gud. Det verkar som att somliga trott att den spirituellt orienterade sidan Beliefnet var allvarliga, men så är det alltså inte.

Inom kristna kretsar i USA anser många att politiker pratar alldeles för mycket om Gud, att de försöker parasitera på kristendomen utan att egentligen vara övertygade själva. De allra flesta amerikaner, av olika politiska uppfattningar, är kristna och det amerikanska offentliga samtalet påverkas mycket av kristendomen - alltså tjattrar politiker jämt och ständigt om Gud.

Det ironiska är att det tydligen är tvärtom i Europa: Vi har kristna politiska ledare som inte vågar säga att de är kristna.

I en intervju i BBC berättar Tony Blair om sin kristna övertygelse och om att han inte vågade prata om att han är kristen eftersom det skulle få negativa följder för hans politiska gärning. Jag tror han har rätt. Blairs hustru är katolik och Blair själv meddelade i juni ingen mindre än påven himself att han vill konvertera till katolicismen. En intervju med Tony Blair finns här (jag kan inte hitta någon permalänk till videon).

Frankrikes president Nicholas Sarkozy påstås vara övertygad katolik. Han har bland annat skrivit boken La République, les religions, l’espérance (2004) som inte verkar finnas i engelsk översättning. Jag har inte läst den, men enligt uppgift argumenterar han mot ett sekulariserat samhälle och säger att det är ett måste att man stödjer både kristna och muslimska församlingar för att de ska bli en viktig del av civilsamhället.

Alltså, amerikanska politiker pratar om Gud utan att någon vet vad de egentligen tror själv, och högt uppsatta politiker i Europa talar inte särskilt mycket om Gud, men är kristna. Det slog mig för en stund sedan. Lite lustigt är det.

Omar Mustafa, talesperson för Sveriges Unga Muslimer:

I det senaste riksdagsvalet gjorde flera av mina muslimska vänner test för att se vilket parti de låg närmast. Alla fick kristdemokraterna till svar. Vilket var det sista parti de kunde tänka sig att rösta på.

Läs intervjun 

Idag läser jag en artikel i DN som behandlar klimatet i världen generellt och klimatet i Sverige i synnerhet. Ingångsvinkeln är självfallet som vanligt alarmistisk men man lyckas också få in genusteoretiska poänger. Artikeln som sådan målar upp det hemska scenario som kommer att ske om temperaturen blir varmare i Sverige - fler kommer att dö av hetta helt enkelt. Men man lyckas också få in poänger om den patriarkala könsstrukturens del i det hela - kvinnor dör enklare av uppvärmning eftersom de har lägre pensioner (och därmed sämre bostäder) än vad män har.

Problemet är bara, som vanligt, att DN väljer att inte rapportera riktigt hela sanningen. Den enda stora undersökning som har gjorts i Europa om dödsfall orsakade av kyla och värme fann att:

“our data suggest that any increases in mortality due to increased temperatures would be outweighed by much larger short-term declines in cold-related mortalities.”

Ja, blir Europa varmare kommer fler att dö av värme, men samtidigt kommer ännu fler att inte dö pga. kyla. Så om man nu försöker hänge sig åt något slags utilitaristiskt resonerande som DN så borde man välkomna en stigande temperatur.

DN:s poäng är ju dock som vanligt inte att rapportera fakta utan att driva sin Ekdalska propaganda. Nu väntar jag bara på att Ekdal själv skriver en ledare där han pekar på att med socialism så kommer världen kylas ned så att vi alla dör, i kapitalism så kommer den att värmas upp så att alla dör medan världen under ett folkpartistiskt styre når en perfekt temperaturnivå.

En nät-opinionsundersökning (Online survey - Vad är det svenska ordet?) från Zogby visar att Hillary Clinton skulle förlora mot samtliga republikanska kandidater i ett presidentval.

Tre saker att notera:

1. Det är inte sant att Clinton är storfavorit. Hon är mer omtyckt av journalister i alla länder än av amerikanska väljare.

2. Undersökningen visar att både Barack Obama och John Edwards har större chans att vinna än vad Clinton har. Jag stärks i min uppfattning om att det är taktiskt oklokt av demokraterna att nominera en så polariserande kandidat som Clinton. Framförallt Barack Obama skulle ha mycket större chanser att bli president.

3. Det är inte sant att Rudy Giuliani är mer “valbar” än andra republikaner. I denna undersökning har Mike Huckabee störst marginal till Clinton, men det är praktiskt taget samma stöd för Clinton oavsett vilken republikan man ställer henne mot. Det bekräftas också av undersökningar av Rasmussen.

En brittisk lärarinna vid namn Gillian Gibbons har blivit fängslad i Sudans huvudstad Khartoum och hotas nu av 40 piskrapp. Varför?

Jo, eftersom hon bad en flicka i klassen ta med sig en teddybjörn och lät sedan klassen välja ett namn på teddybjörnen. Valet stod mellan namn som Abdullah, Hassan och Muhammad, och olyckligtvis valde 20 av 23 barn namnet Muhammad. Hon accepterade barnens val, men när då några föräldrar fick reda på det här så larmade de polisen.

Ni kanske ännu inte förstått vari det upprörande finns, särskilt då med tanke på att Muhammad är ett vanligt mansnamn i muslimska länder. Men det barnen och lärarinnan inte förstått var att det av vissa skulle tolkas som en referens till den där profeten som inte får avbildas på något sätt. Annat än då tydligen som namn på muslimska män, men alltså absolut inte som namn på något annat. En regel som bekant vållat dödshot och våldsamma demonstrationer i samband med avbildningar av Jyllands-Posten och Lars Vilks.

Så, för att vara omedveten i vilka sammanhang som Muhammad och varianter av namnet får användas och inte användas och för att ha underlåtit att informera barnen som föreslog namnet i ett förbjudet sammanhang ska hon nu bestraffas med 40 piskrapp.

Men hon får väl vara glad så länge det bara handlar om piskrapp och inte halshuggning, förmodar jag.

Det självklara hjälpmedlet inför de amerikanska primärvalen är Beliefnets God-o-Meter:

The God-o-Meter (pronounced Gah-DOM-meter) scientifically measures factors such as rate of God-talk, effectiveness—saying God wants a capital gains tax cut doesn’t guarantee a high rating—and other top-secret criteria.

För närvarande delar Barack Obama och Mike Huckabee förstaplatsen. Chris Dodd och Rudy Giuliani får däremot ta skärpa till sig.

I brittiska Telegraph finns en på något sätt vacker liten analys av valet i Australien. Greg Craven avslutar sin text:

In the land of prosperous moderation, a future under Rudd will not be radically different to life under Howard.

Externally, we will look a little less dotingly upon Washington and extract our troops from Iraq a little more hurriedly.

We will talk more about Asia and occasionally may even do something.

Internally, as an evangelical “economic conservative”, Rudd will be neither a fiscal nor a social radical.

But he will revive some of Labour’s traditional agenda, re-jigging industrial relations and even gingerly pointing the republican rocket back towards the Palace.

Whatever he does, the beaches will still be there in the morning.