Butler om Adam Smith november 30, 2007
Posted by Johan Eriksson in Idédebatt.1 comment so far
Jag är nyss hemkommen från Timbro, där den mycket sympatiske Dr Eamonn Butler från The Adam Smith Institute talade om just Adam Smith, och hans relevans idag. Butler koncentrerade sig på ett antal nyckelpoänger i Smiths texter, och framför allt den att den fria marknaden, där aktörer frivilligt handlar med varandra till ömsesidigt gagn, både är moralisk och effektiv, och gynnar samhället i stort.
Butler framhöll Smiths humanism, och att det var människornas välstånd som var själva poängen med den fria marknaden. Han talade om hur specialisering låter oss bli mycket mer produktiva än om vi skulle försöka skapa allt vi vill ha själva, och hur detta tillåter oss att bli rikare, både som individer och som samhälle. Han påpekade också att Adam Smith korrekt menade att företagen själva inte är några stora anhängare till marknaden, och att statens roll ligger i att sätta upp reglerna, se till att de följs, och se till att ingågna kontrakt hålls. Utöver det bör den hålla sig borta, bland annat eftersom den så lätt styrs av särintressen.
Det var en trevlig tillställning, och den som vill läsa något lättillgängligt om Smith kan gärna prova P.J. O’Rourkes bok som jag recenserade här.
DN kör på som vanligt november 27, 2007
Posted by Sebastian Weil in Mediegranskning, Vetenskap.12 comments
Idag läser jag en artikel i DN som behandlar klimatet i världen generellt och klimatet i Sverige i synnerhet. Ingångsvinkeln är självfallet som vanligt alarmistisk men man lyckas också få in genusteoretiska poänger. Artikeln som sådan målar upp det hemska scenario som kommer att ske om temperaturen blir varmare i Sverige – fler kommer att dö av hetta helt enkelt. Men man lyckas också få in poänger om den patriarkala könsstrukturens del i det hela – kvinnor dör enklare av uppvärmning eftersom de har lägre pensioner (och därmed sämre bostäder) än vad män har.
Problemet är bara, som vanligt, att DN väljer att inte rapportera riktigt hela sanningen. Den enda stora undersökning som har gjorts i Europa om dödsfall orsakade av kyla och värme fann att:
“our data suggest that any increases in mortality due to increased temperatures would be outweighed by much larger short-term declines in cold-related mortalities.”
Ja, blir Europa varmare kommer fler att dö av värme, men samtidigt kommer ännu fler att inte dö pga. kyla. Så om man nu försöker hänge sig åt något slags utilitaristiskt resonerande som DN så borde man välkomna en stigande temperatur.
DN:s poäng är ju dock som vanligt inte att rapportera fakta utan att driva sin Ekdalska propaganda. Nu väntar jag bara på att Ekdal själv skriver en ledare där han pekar på att med socialism så kommer världen kylas ned så att vi alla dör, i kapitalism så kommer den att värmas upp så att alla dör medan världen under ett folkpartistiskt styre når en perfekt temperaturnivå.
Om David Humes syn på kausalitet och induktion november 24, 2007
Posted by Stefan Karlsson in Filosofi.11 comments
Per-Olof Samuelsson har skrivit en mycket bra essä om Humes syn på kausalitet och induktion. Den är kanske lite för lång, men den är ändå helt klart värd att läsa.
I slutet av essän frågas om verkligen Hume är värd att skrivas om. Tyvärr är svaret ja. Det finns nämligen två skäl att uppmärksamma olika personers skrifter. Endera för att det som skrivs är klokt eller för att det är inflytelserikt.
Alan Greenspan i olika faser av hans karriär innehåller en bra illustration av det. I början av sin karriär, på 1960-talet, var han värd att uppmärksamma eftersom det han då skrev var klokt. Under hans senare karriär var det han sa,skrev och beslutade om inte särskilt klokt, men särskilt då under perioden 1987 och 2006 då han var ordförande i den amerikanska centralbanken Federal Reserve var det han sa ändå värt att uppmärksamma eftersom han då var inflytelserik. Nu när han varken har makt eller säger särskilt kloka saker så är dock det han säger inte värt att uppmärksamma, även om vissa ekonomijournalister och marknadsaktörer av någon outgrundlig anledning fortfarande verkar bry sig om vad han yrar om.
David Hume är värd att uppmärksamma av motsvarande skäl som det var värt att uppmärksamma Greenspan mellan 1987 och 2006, dvs för att han tyvärr är inflytelserik. Humes irrationalistiska idéer har vållat filosofin (och många andra vetenskaper vars metodologi påverkats negativt av förvirringen inom filosofin) stor skada. Per-Olof Samuelssons essä är värd att uppmärksammas av motsvarande skäl som det var värt att uppmärksamma Greenspans 60-talsskrifter, dvs för att det är väldigt klokt.
Laglöshetens land november 23, 2007
Posted by Johan Eriksson in Idédebatt, Politik.4 comments
Vi lever i laglöshetens land. Den organiserade brottsligheten placerar bomber i åklagares hus, för att skrämma dem till tystnad. Ungdomar misshandlar jämnåriga till döds, trots att de borde ha varit åtalade för en tidigare misshandel och omhändertagna. Polisen valde dock att inte bry sig, och — enligt en JO-rapport — bad de till och med brottsoffren att inte driva saken vidare trots att misshandel faller under allmänt åtal och det är staten som skall driva målet. Dömda barnvåldtäktsmän släpps ut på gatorna efter bara ett par år, liksom misshandlare och mördare. Tragedin i Rödeby visar vad som väntar när rättstaten monterats ned, och det offentliga inte bryr sig om sitt viktigaste uppdrag, och det som legitimerar dess existens: att skydda medborgarna.
I regeringen märks dock inget av denna oro. Det vanliga socialdemokratiska daltandet fortgår, där förövaren är offret och där ingenting ändå kan hända i det mysiga landet Sverige, och det finns inget som tyder på att det kommer att förändras. Det är egentligen obegripligt. Effekterna av det kan vi läsa om i tidningarna närmast varje dag, och svenskarna tycks börja tröttna på det. Det var många som uttryckte stöd och förståelse för pappan i Rödeby, och man kunde ana konturerna av en svensk Bernie Goetz.
Även från ett cyniskt politiskt kalkylerande är det obegripligt att regeringen inte lägger om politiken. Hårdare tag och längre straff är populärt. Att sätta poliser på gatorna, och ge högsta prioritet åt otrygghetsbrotten — vandalismen, rånen, misshandeln, inbrotten — skulle applåderas, och i förlängningen troligen leda till att kriminella banor kan hindras tidigare, innan de leder till mord. Samtidigt behövs en offensiv mot den organiserade brottsligheten.
Det måste också bli dyrare att begå brott. Det innebär att straffen måste förlängas. Det skall inte vara möjligt att misshandla någon så svårt att de inte kan leva normalt, och ändå vara ute på gatorna efter 18 månader. Det skall inte gå att släcka någons liv och vara fri efter tio år. En ungdom som misshandlar eller rånar skall inte direkt få gå till socialtjänsten utan att passera rättsväsendet.
Reinfeldt och Ask, det är dags att agera. Och — för att tala på politikerspråk — det finns många röster att hämta.
Dick Erixon och Johan Ingerö skriver även de på temat.
Kaptenen kan också bli sjuk november 17, 2007
Posted by Peter Soilander in Kulturkritik.4 comments
Det är intressant hur medierna följer finansborgarrådet Kristina Axén Olins behandlingskur på Nämndemansgården. Det är ingen enstaka händelse som utlöst behandlingen, utan det är ett led i ett större tillfrisknande. Att alkoholismen betraktas som en sjukdom är fortfarande inte lagstiftat, men i praktiken är den erkänd.
Att Kristina Axén Olin bryter sin anonymitet och visar sin mänskliga sida visar också att alkoholismen inte endast handlar om utslagna människor, utan att den drabbar även kaptenen på båten. Från moderater och socialdemokrater får hon massivt stöd, och ingen fråntar henne rollen att vara ett exemplarisk borgarråd.
Oftast brukar alkoholisten vara extremt duktig i sitt yrke, vilket mer är ett tecken på överdrivna ambitioner än sunt förnuft.
I många högpresterande yrken blir alkoholen ett sätt att koppla av och komma ner i varv. Att Axén Olin visar öppet sina svagheter ger också andra människor möjligheten att identifiera sig i hennes problematik.
Även president George W Bush är känd för att ha alkoholproblem, och är liksom Axén Olin ansluten till Recovery Movment, som den heter i USA. Även kända psykiatriker är positiva till 12-stegsrörelsen efter att den fått svårt psykiskt sjuka att tillfriskna. Det finns dock kritiker.
En av dem är den schweiziska psykoanalytikern Alice Miller som lagt till fyra egna steg till programmet, vilket mer handlar om att upptäcka och acceptera barndomens minnen för att bota en grandios hållning som döljer ett depressivt jag.
Själv tycker jag att Miller inte verkar veta vad hon talar om ifråga om sin kritik mot 12-stegsrörelsen.
Källor: DN, American Psychiatric Association
Piskrapp och fängelse — för den våldtagna november 15, 2007
Posted by Johan Eriksson in Idédebatt.3 comments
Via Bryntes blogg hittar jag denna artikel hos BBC. Texten beskriver en 19-årig kvinna som dömts till det i sig obehagliga straffet 200 piskrapp, och därtill även 6 månaders fängelse. Hennes brott? Att bli gruppvåldtagen 14 gånger i en bil vars ägare var en man hon inte kände. Övergreppet skedde i östra Saudi-Arabien, där domstolen även dömde de riktiga brottslingarna — dock endast till mellan knappt 2 års till 10 års fängelse. Man kan bli illamående av mindre.
När det gäller kamp för lika rättigheter för kvinnor och män, är det i länder som detta som den bör föras. Länder där förtrycket är kompakt, lagar och bestraffningarna brutala, och där offret — om hon råkar vara en kvinna — görs till brottsling.
O’Rourke läser Smith november 15, 2007
Posted by Johan Eriksson in Litteratur.2 comments
Jag har nyss läst P.J. O’Rourkes ”Adam Smiths Om Folkens Välstånd”, i vilken författaren har läst Adam Smiths orginal och här sammanfattar den åt oss. Tanken är att förmedla de viktiga idéer som Smith hade till vanligt folk som annars inte skulle ta del av dem. Om Folkens Välstånd är en ganska rejäl lunta, och det är ytterst få som gör sig mödan att läsa den själva — förmodligen för att de tycker sig ha bättre saker att lägga tiden på. För egen del har jag bara läst här och där i den, men aldrig tagit mig an den i sin helhet.
Jag har tidigare läst Peace Kills och Parliament of Whores av O’Rourke med stor behållning, och särskilt då den senare. Hans böcker och artiklar innehåller ofta intressanta observationer, insiktsfulla funderingar och politisk satir som får en att skratta tills man får ont i magen. Förväntningarna var alltså ganska höga, särskilt som konceptet i sig är spännande och potentiellt välgörande.
Boken är läsvärd. O’Rourkes något lättsamma stil är underhållande och Smiths huvudpoänger framställs klart och tydligt. Samtidigt är den litet väl fragmentarisk, med korta utdrag här och var utan riktigt sammanhang, insprängd mellan O’Rourkes förvisso underhållande satir och försök att koppla det hela till nutiden. Det blir, helt enkelt, litet mycket av den gode P.J. och litet för litet av Smith. Stundtals är det dessutom lätt oklart vems tankar det är man tar del av, och eftersom citaten är för korta för att helt kunna följa Smiths argumentering, är det knivigt att reda ut. En klarare upplägg hade gjort gott, och möjligen hade en nedtoning av satiren varit att föredra för att ge ordentlig plats åt Adam Smith. Samtidigt är det lättläst, och de viktigaste idéerna presenteras väl och ofta med goda liknelser för att hjälpa läsaren på traven. Det finns även en intressant biografisk del, där man i korthet ges viss inblick i Adam Smiths liv och leverne.
Det är viktigt att Adam Smiths kraftfulla argument för frihandel och marknadsekonomi, och hur dessa saker gynnar samhället i stort trots att aktörerna inte alls haft det som avsikt, görs lättillgängliga. Om denna bok hjälper till med det är det en värdefull vinst. Trots att Om Folkens Välstånd publicerades redan 1776 finns där mycket som är av högsta relevans även idag, och som i den allmänna samhällsdebatten sällan framkommer. P.J. O’Rourkes läsning av Smiths orginal är, trots sina brister, en god och underhållande presentation av dessa argument, om än inte någon fullständig och uttömmande genomgång. Jag hoppas att den sätter igång nya tankeprocesser hos åtminstone några.
Redaktionen gratulerar Danmark november 14, 2007
Posted by kulturrevolution in Politik.10 comments
Efter ett val med högt valdeltagande säkrar Konservative Folkeparti och Venstre sin tredje mandatperiod i regeringsställning i följd. Konservative håller sina mandat, Venstre tappar, men är fortsatt det största partiet i Danmark, och stödpartiet Dansk Folkeparti ökar ett mandat.
Glädjande är att Danmark inte får en regering beroende av det lilla socialliberala mittenpartiet Ny Alliance. Partiet bildades för att man ville utnyttja en politiskt mittenställning till ett inflytande som inte står i proportion till hur många väljare man har. I valrörelsen har partiledaren velat fram och tillbaka mellan blocken, även om partiet alltid lutade något mer åt borgerligt håll.
Inför den kommande mandatperioden hoppas redaktionen på kulturrevolution.se att den liberal-konservativa regeringen inte hindras att genomföra en borgerlig skatte- och företagspolitik. Dansk Folkeparti har tidigare ofta stått i vägen för goda ekonomiska reformer.
Totalt sett är valresultatet mycket positivt. Att Sverige har ett grannland med en så framgångsrik borgerlighet är inspirerande.
Smått och gott november 10, 2007
Posted by Sebastian Weil in Mediegranskning, Politik.2 comments
Ikväll skall jag gå på galej och träffa en hel del vänner jag inte sett på rätt så länge. Det blir därför inte vidare mycket bloggande denna helg – i morgon kommer jag säkerligen vara fast i en soffa med pizza och coca cola – varför jag tänkte samla ihop litet intressanta tankar.
Mathias Sundin skriver på Amerikansk politik om den snedvridna svenska mediarapporteringen. Förut valde de Kerry till president innan valet var över. Nu har DN, som tidigare stött socialisten Sarkozy Royal framför den socialliberale eller socialkonservative Sarkozy, redan skrivit att Hillary Clinton kommer bli USA:s nästa president. Och självfallet, sina vana trogen, rapporterar svenska medier nu om att en nära stående rådgivare till Giuliani hamnat i trångmål. Gott så. Men var är alla rapporter om de opinionsmätningar som visar att Giuliani kommer att slå Clinton? Var är alla rapporter om att Pat Robertson uttalat sitt stöd till Giuliani? Svenska medier idiotförklarar sig gång på gång och visar sin politiska tillhörighet utan rökridåer i amerikarapporteringen.
Skolmassakern i Finland har inte inspirerats av datorspel, av hårdrock eller något annat satanstyg. Istället bekände sig mördaren Auvinens till den ekologistiska filosofin och den finske ekologistiske filosofen Pentti Linkola, som är en förgrundsfigur för ekologismen kommenterar det hela på följande vis:
”I det långa loppet hjälper det inte att skjuta några skolkamrater. Det krävs en större massrörelse för att få ner befolkningen.”
Istället för att avväpna civilbefolkningen borde man kanske ta itu med människofientlig filosofi?
Moderaternas skattesmitande debatteras fortfarande. Ingerö har en rätt vettig kommentar till det hela och jag kan bara citera Frederic Bastiat (ur minnet):
Det bästa sättet att få människor att respektera lagar är att göra lagarna respektabla.
Folket, makten och demokratin november 9, 2007
Posted by Johan Eriksson in Idédebatt, Politik.1 comment so far
Problemet är att politiker inte längre är förtroendevalda, utan mer tjänstemän i partiernas tjänst. Det är partiledningens förtroende man ska ha, inte folkets. Folket är bara en blindtarm som tillfrågas vart fjärde år, och för de flesta partitjänare har valutslag mindre betydelse för deras karriär än att stå på god fot hos den egna partiledningen. Det är mellan partiledning och partitjänare som förtroende betyder något. Väljarna står HELT utanför. Visst, de avgör majoritetsförhållanden. Men de har ingen susning om vilka namn de röstat på. Och förtroende kan man ju inte ha för någon man inte alls känner till.
Dick Erixon konstaterar att glappet mellan politiker och folk är stort, och att de valdas incitament har mycket litet att göra med dem de representerar. Som lösning föreslås personval i enmansvalkretsar.
Problembeskrivningen kan jag instämma i, och även jag är positivt inställd till ett sådant valsystem, men jag tror att vi skall vara försiktiga med att sätta för stor tilltro till en sådan lösning. Det förenklar ansvarsutkrävande, och gör det möjligt för folk att veta vem som representerar dem, men vi kan se att länder som har detta system — som Storbritannien — ändå lider av samma problem, där partilojaliteten spelar en alltför stor roll i jämförelse med relationen till medborgarna. I ett land där partierna som företeelse är så ingrodda i hur vi upplever att politiken skall gå till, är det omöjligt för en oberoende kandidat att tas på allvar. Därmed kan partiledningarna behålla ett viktigt maktmedel, nämligen beslutanderätten över vem som får kandidera i vilket distrikt. En olydig sosse får den omöjliga uppgiften att vinna Danderyd, medan den som gör som ledningen vill får Olofström.
Det som behövs är, tror jag, istället två saker. För det första politikens tillbakadragande. På en rad områden borde debatter i Riksdagen ersättas med diskussioner kring köksbord, med vänner och familj, eller framför butikshyllan. För det andra måste politiken bli mer lokal. Beslut borde flyttas från staten till kommunerna, som ligger närmare vardagen — allra särskilt om kommunfullmäktigeledamöter väljs i personval, och kommunstyrelsens ordförande i direktval. På så vis kan folk rösta på någon de känner personligen, och som de litar på, samtidigt som kommunerna ges fria händer att prova olika lösningar och gå i olika riktningar.
Dessa två förändringar skulle betyda mycket för att ge människor inflytande och deltagande i saker som rör dem, och som bestämmer förutsättningarna i deras vardag. Vi måste komma ifrån dagens situation där politiken främst är ett prestige- och maktspel för de inblandade, där det olyckliga folket är åskådare som om de buar högt nog kan få se de nuvarande spelarna bytas ut mot några andra, närmast omöjliga att särskilja från dem de ersatt.
Något för grundlagsutredningen att fundera på, kanske. Håll inte andan.
