kulturrevolution.se

I svenska medier är det som vanligt när det gäller USA-rapporteringen. Verklighetsfrånvänt. Hillary Clinton är redan utsedd till nästa president, och är det någon som kan utmana är det Barack Obama. Republikanerna finns inte ens på kartan, trots att opinionsmätningar visar att det för tillfället skulle bli väldigt jämnt mellan Giuliani och Clinton, om det nu skulle bli de två som nomineras.

Tur då att det finns bloggar som kan bidra med mer seriös rapportering och insiktsfulla analyser, även på svenska. Jag rekommenderar särskilt Mathias Sundins Amerikansk Politik. Johan Ingerö och Dick Erixon skriver även de ihärdigt kring vad som sker. Därtill gör ju internet att det går att göra sig en egen bedömning av kandidaterna, genom att exempelvis se debatterna. Demokraternas debatt från Philadelphia igår, finns att se här (scrolla ned en bit).

Innehållsmässigt var debatten ingen riktig höjdare. Det är tydligt att Clinton är i ledningen och är den som primärt måste undvika tavlor, och det var också emot henne som de flesta övriga kandidaterna försökte kontrastera sig. I mångt och mycket var det en tävling i att tycka mest illa om Bush och Cheney, samt nämna ordet diplomati så många gånger som möjligt. I sakfrågorna var det väl inga större överraskningar som kom fram, men det vore intressant med debattledare som kunde pressa kandidaterna litet mer. Jag tänker särskilt på den, åtminstone till synes, motsägelsefulla attityden som de flesta gav uttryck för när det gällde klimatförändringen och bensinpriset. Å ena sidan ville de alla framstå som goda miljökämpar beredda att ta krafttag mot koldioxidutsläppen. Å andra sidan ville de också vara de fattiga bilberoende arbetarnas förkämpar, redo att sänka bensinkostnaderna på ett eller annat vis. Det man undrar är hur det går ihop. Det är förstås inte omöjligt att de verkligen har en lösning som åstadkommer båda effekterna, men det vore i så fall trevligt om de inte höll den hemlig. Man kan ju annars lätt misstänka viss populism.

Clinton har även fått kritik för att hon i debatten var för inriktad på att kritisera den nuvarande presidenten snarare än att blicka framåt. George Bush kommer trots allt inte att vara en av kandidaterna nästa höst. Det kan det nog ligga litet i. I viss mån gav hon också uttryck för en holier than thou-attityd (men det var hon inte ensam om) som eventuellt kan upplevas som litet arrogant. I slutändan skulle jag dock bli överraskad om hon inte blir Demokraternas kandidat. Skall någon utmana på allvar måste de vinna Iowa (vilket inte är helt omöjligt), men jag är skeptisk till att det räcker. Övriga kandidater känns inte riktigt tillräckligt tunga.

Efter Johan Norbergs sågning, vid fotknölarna, av DN:s Ulrika Kärnborg och hennes recension av Naomi Kleins bok Chockdoktrinen så trodde väl de flesta att ingen vänsterjournalist skulle våga att ge sig på att fara med så många osanningar och hylla boken igen. Men nu har precis SVT:s Nyhetsmorgon gett boken fem poäng av fem möjliga och upprepar de osanningar som Ulrika Kärnborg far med i sin recension. För att citera Norberg:

…Before you blame the Iraq war on Milton Friedman, wouldn’t it be honest to mention that he was in fact opposed to the Iraq war?

…Feel free to call Milton Friedman a liberal, a market-liberal, classical liberal, “neo-liberal” or free-marketeer, or in the American context, even a small government conservative, but he was never a “neo-conservative”. Do you even know the difference? (In one sentence it’s easy to get the impression that you think that neo-conservatism and “neo-liberalism” are synonymous, and that tells us something about your qualifications as a reviewer of a work about such policies.)

…Friedman didn’t work as a “personal adviser” to Pinochet, and he didn’t “fraternise with dictators”, but yes, he did meet Pinochet once. And Friedman told him that his protectionist, inflationist model didn’t work, and that he had to liberalise if he wanted to end the depression. Just like environmentalists today tell the Chinese government what to do, because their environmental policies fall. Does that make those environmentalists supporters of dictatorship?

(One of the reasons Friedman did this was that he was convinced that economic freedom and growth would increase the likelihood of a shift to democracy. Please, remember that Friedman is one of few economists who have said that freedom is more important than wealth. Now, compare this to an economist like Keynes who in his introduction to the 1936 German translation of his general theory, wrote that his ideas “can be much easier adapted to the conditions of a totalitarian state”. Are you going to call Keynes a nazi now?)

…Why don’t you mention that Chile is today the wealthiest country and one of the most stable democracies in Latin America? Would it be difficult for you to make the case that economic liberalisation destroys countries in that case?

…The Chilean economists who got their education in Chicago got it in the 1950s and 1960s, not as a way of training Chilean policy-makers after Pinochet’s coup, which is the impression your review gives.

Men recensionen jag nyss bevittnat är också talande och avslöjande, inte för att tortyr och diktatur med vänsterns nyspråk blir detsamma som marknadsekonomi och frihet utan för att man så tydligt visar hur man resonerar.

Det som skall vara en recension av en bok, som förvisso är så galen att den försöker få Milton Friedman att ha varit för diktatur och som jämställer liberalism med tortyr, spårar som vanligt ut i USA-hat generellt och hat av George W Bush i synnerhet. Kleins påståenden upprepas helt okritiskt och hyllas, detta trots de rena faktafel som boken innehåller.

Fri Television någon?

Jag har ofta varit kritisk mot Bo Rothstein, men hans senaste debattartikel är faktiskt mycket bra. Där påpekar han det orimliga i att olika statliga myndigheter som Glesbygsverket, Folkhälsoinstitutet, Nationella sekretariatet för Genusforskning. JämO, HomO m.fl. ägnar sig åt propagandaverksamhet-propagandaverksamhet som för övrigt så gott som uteslutande är vänsterinriktat och antiliberalt.

Rothstein gör observationen att den som vill påverka samhället därför nog skulle göra det effektivare i de där myndigheterna än i partier. Detta är ju för övrigt allra värst för högerinriktade personer eftersom de inte lär tillåtas verka i dessa vänsterstyrda myndigheter. Jag tror exempelvis inte att JämO skulle låta mig sköta deras propagandaverksamhet…..

Rothstein gör vidare observationen att det går helt emot den traditionella demokratiuppfattningen att staten ska styras efter folkets vilja, och i stället vänts till det motsatta att folkets åsikter ska styras av staten. En hållning som är tagen från totalitära staters ordning.

Hade Rothstein inte varit så vänster hade han kunnat ta denna poäng ett steg längre och som jag gjort ifrågasatt ordningen att skolor ska försöka påtvinga alla barn en “demokratisk” (dvs i klartext socialdemokratisk) värdegrund.

Men som sagt, för att vara honom, och för att vara svensk offentlig debatt är artikeln ändå mycket bra.

Det är ibland tråkigt att bara berömma utan att sticka in en mindre invändning eller utveckla en tankegång, men i detta fall finns det inte mycket att tillägga innan man tänkt efter ordentligt. Och det är ett mycket bra betyg.

Jakob E:son Söderbaum skriver i Svensk Linje, och på sin egen blogg, om tre överraskande grupperingar genom vilka konservatismen gör come back i det svenska samhället: Invandrarna, miljörörelsen och globaliseringsmotståndarna. De två första grupperna intresserar mig mycket och den sista får jag återkomma till, men som Söderbaum uttrycker det har han en klar poäng även vad gäller de sistnämnda.

Vad gäller invandringen så finns det en stor debatt om hur “invandrarkyrkorna” fått fart på svensk kristenhet. För bara några dagar sedan hörde jag Stefan Swärd (doktor i statsvetenskap och ordförande för Evangeliska Frikyrkan) säga att man räknar med att det nu finns omkring hundra större invandrarkyrkor i stockholmsområdet.

Inom vissa delar av den svenska kristenheten har man satt sitt hopp till att Sverige ska återkristnas utifrån. Man talar om en grogrund för evangelisering i invandrarförorter liksom möjligheten av att kristna i vissa länder med stark missionerande tradition ska komma till Sverige. Jag har faktiskt till och med hört folk nämna Sydkorea (som är ett till hälften kristet land och som är mycket aktivt i missionssammanhang) som ett land som kommer börja intressera sig allt mer för Europa och Sverige.

Ursäkta, nu började jag skriva för mycket fast jag inte skulle. E:son Söderbaum var nog mer ute efter en allmän konservativ människosyn hos vissa invandrargrupper, även om jag menar att det hänger ihop med vad jag tagit upp här. Det kan nog ligga något i det här, i vilket fall är det min övertygelse att Sverige i nuläget inte har mycket att förlora på kulturella influenser utifrån. Däremot finns det problem relaterade till en för stor invandring och en invandring med fel karaktär. Jag tror det är problem som uppstår i själva invandringen, i sociala problem som helt tydligt finns i vissa förorter. Det är alltså inte något som människor i någon mening tar med sig till Sverige, utan det uppstår nog snarare här hos oss.

Nå väl, nog om det. Läs gärna artikeln, så kommer jag säkert följa upp olika trådar senare.

Dick Erixon sammanfattar morgonens frukostseminarium hos Timbro rätt väl. John Fortier från American Enterprise Institute var på besök, och gav sin bild av den amerikanska presidentvalskampanjen. I hans ögon ser Hillary Clinton starkast ut — endast ett fiasko i Iowa eller New Hampshire kan förhindra hennes primärvalsseger, enligt Fortier. På den republikanska sidan är det mer oklart, men Giuliani är favorit. Inga överraskningar egentligen, och jag tror att det blir dessa två som får kämpa om Vita huset till slut.

På den demokratiska sidan har Barack Obama svårt att ta sig närmare, och hans stundals naiva och populistiska utspel tror jag gör att han inte ses som seriös nog. Åtminstone inte denna gång. Det är många vackra leenden, men inte så mycket innehåll från Obama, förutom att han menar sig stå fri från lobbyister. Clinton ser desto starkare ut, och spelmarknaderna tycks tro detsamma.

Hos republikanerna verkar Giuliani hålla sin ledning. De mer konservativa väljarna delar för tillfället upp sina röster mellan Fred Thompson och Mitt Romney, och också Mike Huckabee, vilket gör de svårt för dem att på allvar utmana den förre New York-borgmästaren. Om de kan enas kring en kandidat blir det mer jämnt, men jag tror ändå att Giuliani kommer att dra det längsta strået. Kanske med Huckabee som vice.

Primärvalen kommer allt närmare. Iowa sätter igång det hela den 3:e januari — om nu ingen annan delstat lägger sig tidigare, och Iowa därmed gör detsamma. De två tidiga primärvalen i Iowa och New Hampshire kommer att bli intressanta. Jag tror inte att de kommer att utpeka någon entydig segrare, men väl sålla bland kandidaterna.

Min personliga gissning är — okontroversiellt — Giuliani mot Clinton, med republikanen som knapp segrare i slutänden. Den som lever får se.

Rudy Giuliani flip-flopar om sin förkärlek för New York Yankees. Det hela USA, hela världen, nu vill veta är: Håller Rudy på Yankees eller Red Sox? För det ska ni ha klart för er, att man kan inte gilla båda samtidigt. Någon måtta får det vara på inställsamheten.

Och vi som redan hade fullt upp med att komma över Hillary Clintons i högsta grad osentimentala behandling av den lilla söta katten Socks (som till och med dykt upp i svenska medier).

Det är helt enkelt inte samma kvalité på skandalerna nu för tiden.

Jag har just nu sett de tre videorna som amerikanska Club for Growth lagt ut där Fred Thompson, Mitt Romney och Rudy Giuliani bjudits in. Kort och gott kan man säga att Giuliani står i en klass för sig. Han varvar humor med raka och hårda svar på ett sätt som vare sig Romney eller Thompson klarar av.

Thompson gör ett dåligt intryck vilket jag inte hade väntat mig.

Själv är jag ingen större anhängare av Giuliani men en sak får man ha klart för sig - han är kanske den bäste talaren av de republikanska presidentkandidaterna.  Och efter att man hört honom tala så kommer man på sig själv med att ha suttit och nickat instämmande rakt igenom hela talet.

• Giuliani
• Thompson
• Romney 

Jag snor här, rakt av, bloggen Moderna myters bloggpost där Per Welander länkat till några videofilmer på Youtube med professor Bob Carter där han går igenom forskningsfakta kring klimatfrågan.

EDIT: Senaste medieskugga.se rapporter följande:

Nu är “klimatförändringen” inskriven i det nya EU-fördraget. Artikel 174, punkt 1.

Någonting som jag och vissa andra liberaler älskar att göra är att gång på gång peka på EU:s socialism och säga “vad var det vi sade” till liberala vänner som vurmar för EU. Det som är så konstigt med dessa liberaler är att de vägrar inse att EU är ett överstatligt projekt som hotar den institutionella konkurrensen i Europa och har en stark slagsida åt vänster.

Vi har gång på gång varnat för att olika lagar som ger befogenheter till EU kan komma att missbrukas. Varje gång blir man bortviftad. Men ibland får man tillfälle att le. Nu har Johnny Munkhammar, som ledde Svenskt Näringslivs kampanj för ett JA till EMU, skrivit om den nederländska arresteringen av Unibets VD. En arrestering som möjliggjorts av en ny lag i EU som motiverades med att den skulle användas mot terrorister.

This Monday, the CEO of Unibet, Petter Nylander, was arrested in Amsterdam by the Dutch Police, acting on behalf of the French Police, using the new European Arrest Warrant. The procedure is highly questionable, since this was created to fight terrorism.

Ja du Johnny, vad var det vi sade?

Jag har precis sett Dokument Inifråns avsnitt om svenska djurrättsextremister och deras målmedvetna attacker mot svenska näringsidkare. Av 182 anmälningar mot djurrättsextremister har 3 lett till åtal enligt programmet.

Detta är inte en nyhet för dem som är politiskt aktiva på olika sätt och som är bekanta med vänsterns olika mindre trevliga aktiviteter. Må det vara Antifascistisk Front eller Djurens Befrielsefront.

I programmet intervjuas en åklagare i Malmö - där man lyckosamt stävt djurrättsextremisternas brott - och denne gör sig skyldig till några filosofiska snedsteg. Denne målar upp en motsättning mellan djurrättsextremisternas yttrandefrihet och pälshandlares näringsfrihet. Men ingen sådan motsättning föreligger. Yttrandefrihetens gräns går vid våld och hot om våld. Och denna gräns är passerad sedan länge.

Man granskar också polisens arbete i Storbritannien där man omvärderat djurrättsrörelsen och erkänner att man tidigare visat upp en flathet som inte är ursäktbar. Numer har man en nationell samordningsgrupp, NETCU, vars chef Steve Pearl samordnar den brittiska polismaktens insatser mot dessa extremister.

Den nästan mest förbluffande delen i programmet handlar om företaget Havgårds. I 20 år har ägaren av denna pälshandel varit utsatt för trakasserier och hot vilket bl.a. lett till att han själv dömts för misshandel(!). I Malmö har man dock som sagt lyckats stävja dessa idioters förehavanden. Polisen i resten av Sverige har dock inte försökt ta reda på vad man gjort för att lyckas i Malmö och Rikspolisstyrelsen är helt ointresserade av detta. Djurrättsextremism är inget prioriterat område säger man.

I programmet framträder också Janne Flyghed som är professor i kriminologi och som forskar kring politisk extremism och denne Flyghed uppvisar en påfallande flathet inför extremism. I sin moraliska relativism vill han likställa dessa snorungars brott med olika frihetsrörelser genom historien och menar att man om hundra år kanske tycker att dessa extremister agerat rätt. Men på intervjuarens fråga om näringsidkare som blir utsatta för brott har andra rättigheter än vi andra står han svarslös.

Svår fråga [...] folk ogillar ju vad de gör

Dessa bortskämda medelklassungdomar som inte ens är torra bakom öronen är slödder som skall stoppas. Och när staten i vårt land har så många uppgifter så är det lätt att förstå att den inte lyckas med den mest elementära uppgiften att skydda sina invånare från våld.Krister thulin, polis i Malmö, förstår dock att detta bara är första steget. Lyckas dessa extremister med att stänga ned pälsbutiker så kommer de inte att vara nöjda. De kommer då att gå på restauranger som serverar kött. Denna slutsats är riktig då han förstått att dessa personer drivs av en ekologistisk moral som inte låter sig stillas förrän alla former av näringsverksamheter med djur är stoppade.

För pudelns kärna här är moral och filosofi generellt och ekologism i synnerhet. Om djur har rättigheter är självfallet slakterier att jämställa med koncentrationsläger och pälshandlare är kollaboratörer. Därför är det så viktigt att göra upp med denna moralfilosofi i grunden och påvisa att bara människor kan ha rättigheter.

Frågan är hur länge våra politiker och staten kommer låta detta att fortgå. Jag har i alla fall bestämt mig och ska gå och handla någon lädervara hos körsnären på Södermalm i Stockholm som i programmet får berätta sin historia.

Jag är mållös inför statens flathet. Det enda som kvarstår för dessa utsatta människor, om staten vägrar fullgöra sin uppgift, är väl att kontakta Hells Angels. Måhända kan de rycka ut och spöa upp dessa extremister om de förstår att de kommer ha svårt att köpa sina lädervästar i framtiden.