Sommarsegling juli 30, 2007
Posted by Sebastian Weil in Fredagsledare.1 comment so far
Jag har nu varit ute och seglat en vecka. Utgångshamn var gästhamnen i Åbo, Finland i torsdags. Torsdagen erbjöd bländande fint väder och vi avlade säkert 35 distansminuter under dagen. Hamnen den kvällen har jag redan glömt bort – men myggbetten sitter kvar. Tydligen så stämmer dagsblaskornas larmrapporter om nya aggressivare myggor. Det var helt sjukt. De attackerade och bet direkt. Däremot var det lugnare på dagen, även om Expressen (har jag för mig) skrivit att de skall vara aktiva även på dagen.
På fredagen stävade vi mot Iniö (tror jag att det hette, eller så var Iniö första hamnen). Dagen började bra, fint och soligt väder. Men det övergick efter ett tag i kraftigt regn – regnkläder på på däck!
På lördagen seglade vi mot Rödhamn strax sydväst om Mariehamn på Åland. Bländande väder igen – men oj vad det blåste. Bara segling på focken den dagen och man blev blötare än när det hade regnat – vågorna sköljde ständigt över båten.
Sedan gick seglatsen vidare mot Mariehamn och sedan över Ålandshav – jag hoppade dock av i Mariehamn.
Efter varje seglats jag varit med på så slås jag alltid över hur konstig seglingsvärlden måste te sig för politikerna. Man seglar förbi privata fyrar, lägger till i privata gästhamnar och väl ute på sjön så kan man bara lita till sina egna sjökunskaper. Men fyfaen vad härligt det är!
Nu är jag tillbaka i verkligheten i Stockholm och önskar Kulturrevolutions läsare en fortsatt trevlig sommar.
Torsdagskrönika: Molnfri himmel juli 19, 2007
Posted by Johan Eriksson in Idédebatt, Torsdagskrönika.5 comments
I Ryssland frodas revanschistiska åsiktsströmningar medan den populäre presidenten Vladimir Putin låter säkerhetstjänsten mörda avhoppare, använder gasexporten som utpressningsmedel, trakasserar oppositionella och medier, samt vrider den militära spetsen västerut.
I Mellanöstern råder kaos i Palestina och lågintensivt krig i Irak, medan Iran fortsätter att långsamt arbeta sig mot målet att bli en kärnvapennation. Risken för kapprustning är hög, då arabiska grannländer känner sig hotade och behöver medel att försvara sig med.
Ännu längre österut finns den vansinniga Kim Jong-Il eventuellt redan på kärnvapen, samtidigt som Kinas politiska ambitioner växer i takt med de ekonomiska musklerna. I Pakistan sitter den nuvarande militärdiktaturen alltid osäkert, med ständigt hot om att bli bortkastade från makten och ersatta med islamister. Pakistan är redan en kärnvapennation.
I Sverige, däremot, låtsas partipolitiker och opinionsbildare att det regnar. Säkerhetsläget är utmärkt och sommarsoligt, sägs det, och finansminister Anders Borg meddelar att det skall skäras ytterligare 10% i försvarsbudgeten. Stämningen illustreras av mittfårans banérförare, ledarsidan på Dagens Nyheter, som visserligen erkänner den negativa utvecklingen i Ryssland men sedan oberört hävdar att det inte är mycket att oroa sig över eftersom söndra och härska är en gammal taktik. Ytterligare argument uteblir. Att responsen blivit långsam och klen när Ryssland tidigare hotat de mindre länderna, som nu är medlemmar i EU, bryr man sig inte om. Inte heller framgångarna för hotfulla länder när det gäller att skapa konflikter mellan Europa och USA.
En som fått nog är översten Bo Pellnäs, som försöker agera väckarklocka på SvD Brännpunkt. Att tro något annat än att de svenska politikerna irriterat skall trycka på snooze-knappen är att hoppas på för mycket.
Grundlagsdebatt juli 16, 2007
Posted by Johan Eriksson in Idédebatt, Politik.5 comments
Då och då har jag här på bloggen diskuterat grundlagsfrågor, och det är lätt att konstatera att intresset för dem oftast är ännu lägre än vad det är för EU-frågor. Jag inser förstås att det kan tyckas litet nördigt att gräva i dessa saker, men samtidigt är det viktigt att det finns en öppen debatt om den svenska demokratins spelregler, särskilt eftersom en utredning ju jobbar på att ändra på dem. Tråkigt är också att det nästan inte hörs någonting ifrån de som deltar i utredningen. Istället drabbas man lätt av misstanken att meningen är att under tystnad komma överrens om hur man vill ha det och sedan klubba igenom det utan att förändringarna vädras i offentlig debatt. Det är inte bra, inte bara för att det känns demokratiskt tveksamt, utan också för att offentlig debatt är ett bra sätt att åtminstone förhindra helt vansinniga förslag.
Så långt verkar Thage G. Peterson hålla med, och han har därför skrivit en debattartikel i Svenska Dagbladet där han försöker argumentera för en del inslag som han skulle vilja se. Det skall han ha beröm för. Själva förslagen han kommer med är däremot ganska tveksamma, överlag.
1. Från tid till annan har en utökad lagprövningsrätt och en författningsdomstol diskuterats. Att införa en sådan vore att omyndigförklara det demokratiska politiska systemet som har fungerat väl i Sverige sedan parlamentarismen infördes i vårt land.
I en demokrati är det politikerna som ska ha ”sista ordet”. Inte domare i Högsta Domstolen och Regeringsrätten. De kan inte ställas till ansvar av folket.
Det här argumentet mot en författningsdomstol är ganska knäppt. Självfallet har Riksdagen, även med en författningsdomstol, det sista ordet. Det är bara det att den tvingas att öppet klargöra när den vill stifta en lag som går på tvären mot grundlagen, i och med att den i så fall först måste ändra i grundlagen. Det är ett bra och viktigt skydd för medborgarna mot politikerna och staten. Som det är idag kan grundlagen ställas åt sidan när det passar.
3. Det gemensamma ägandet är hotat i Sverige. Risk föreligger för att våra naturtillgångar säljs ut till det internationella kapitalet. Utredningen bör överväga att grundlagsskydda det offentliga ägandet.
Är detta ett uttryck för en gammaldags merkantilistisk världsbild? Jag tror inte att jag behöver gå in på varför jag finner det helt olämpligt att skydda det offentliga ägandet i grundlagen. Det verkar ju för övrigt också vara ett sätt att föra partipolitiken in i grundlagen, vilket Peterson tidigare argumenterar emot.
8. Jag var med och införde personvalet och delar ansvaret för att det inte blev någon succé. Själv var jag aldrig tveksam. Jag hoppades att personvalet skulle betyda en vitalisering av vår demokrati. Att temperaturen i valrörelserna och i det politiska arbetet skulle stiga. Men det blev tyvärr inte så!
Jag är en varm anhängare av tanken att folket skall kunna välja personer, snarare än partier. Det enklaste sättet att åstadkomma det vore att istället för att ha det konstiga system vi har idag, där man kan sätta oftast meningslösa kryss vid något namn, istället skriver ett namn på valsedeln, och att rösten sedan tillräknas detta namn. Sedan kan rösten ändå tillkomma partiet, som tilldelas ett antal mandat. Dessa tillsätts sedan efter hur många röster varje person har fått; den med flest röster får det första mandatet, och så vidare.
10.Riksdagsförsamlingen bör bantas till 249. Eller åtminstone till 299. Utjämningsmandaten bör tas bort. Därigenom skulle en viss proportionalitet i systemet uppnås. Ersättarsystemet för statsråd och ledamöter bör dessutom tas bort.
Nog ingen dum idé. Om inte annat blir de idag fullständigt anonyma riksdagsledamöterna något mindre anonyma om de är färre. Särskilt om det kombineras med mitt förslag ovan.
Hur som helst hoppas jag att någon svarar på denna debattartikel, också i Svenska Dagbladet. Det vore trevligt om vi, i frågor som dessa, för ovanlighetens skull kunde föra debatten först och fatta besluten sedan istället för tvärtom.
Live Earth floppar juli 10, 2007
Posted by kulturrevolution in Mediegranskning, Religion.6 comments
Det verkar som att folk inte var så där jättetända på tjugofyra timmar med miljöpropaganda. . .
Enligt Reuters:
The main three-hour American TV broadcast on NBC averaged a meager 2.7 million viewers, ranking as the least-watched U.S. program on Saturday night and falling below NBC’s summer prime-time Saturday average, Nielsen Media Research reported on Monday.
I USA fick till och med den sex år gamla filmen Monsters Inc. högre tittarsiffror än Live Earth. I Storbritannien fick musikevenemanget i genomsnitt tre miljoner tittare – mycket lägre än de elva miljoner som såg Dianas minneskonsert. Enligt BBC har biljettförsäljningen i Tyskland varit en besvikelse.
När människor i Sydafrika stannade hemma skyllde arrangörerna på. . .global uppvärmning. Enligt musiktidningen NME:
Organisers of Live Earth Johannesburg are convinced climate change is to blame for the paltry turn-out at the Coca Cola Dome today (July 7).
Promoter John Langford claims it snowed last week for the first time in a quarter of a century, and the freezing conditions are keeping people away.
I slutändan verkar det dock som att artisterna bakom Live Earth fick människor att agera mer miljövänligt. Så fort folk fick syn på dem stängde de av TV:n.
Eco-driving juli 9, 2007
Posted by Johan Eriksson in Idédebatt.11 comments
En bekant till mig kuggade nyligen sin uppkörning. Inget ovanligt i det, kan tyckas — massor med människor får det tråkiga beskedet varje dag, och det är ju bara att bita i det sura äpplet och öva mer. Ändå blir jag upprörd. Skälet att hon kuggades var nämligen inte att hon bröt mot några trafikregler, körde på ett trafikfarligt sätt, eller inte höll uppsikt över trafiken runtomkring. Istället var det mer i Al Gores smak: hon körde inte tillräckligt bränslesnålt. Eco-driving kallas det tydligen. Det är, för att uttrycka det milt, en helknäpp anledning att kugga någon. Jag trodde att vi hade licenserna för att köra för att se till att andra trafikanter skall kunna känna sig säkra, och undvika olyckor. Inte för att, i uppfostringsstatens anda, se till att alla följer dagens trend.
Vi betalar vår bensin själva, och vi betalar därtill en hel del skatt på den för att den som köper bensinen skall stå för hela kostnaden (inkl avgaser). Efter det är det upp till oss själva, och vår ekonomi (och samvete, antar jag) hur mycket vi använder. Det är helt i sin ordning att trafikskolor lär ut hur man kör mer bränslesnålt, och det finns goda ekonomiska incitament att snåla med bensinen. Det vet alla som läst av prisskylten på en bensinmack. Men det är något helt annat att förvägra folk som följer alla lagar och kör på ett säkert och pålitligt sätt deras körkort, för att de inte tar hänsyn till bensinmätaren vid uppkörningen.
Denna strävan efter att känna sig modern, och medveten, är inte bara fånig. Den får även dåliga konsekvenser.
DN:s ledarsida och den fisförnäma socialliberalismen juli 8, 2007
Posted by Sebastian Weil in Mediegranskning, Politik.12 comments
Jag vet inte vem som sade det, men någonstans har jag snappat upp följande citat:
Socialliberaler är socialister och liberaler som inte har ryggrad nog att ta sina åsikter på allvar.
Det är måhända missvisande, men jag kommer alltid att tänka på just de orden när jag läser DN:s ledarsida eller hör folkpartister tala. Citatet är dock väl snävt. För det finns få personer som så rakryggat, allvarligt och stolt för fram sina åsikter som socialliberaler.
Socialister är onda människor vars åsikter leder rakt ned i ekonomisk misär. Liberaler däremot hatar fattiga och svaga och vill att de ska dö i drivor på gatorna. Socialliberaler däremot, de kombinerar det bästa av allt och kan med sina finurliga idéer frambringa både ekonomiska mirakel och statliga program som tar bort fattigdom och sjukdomar! Läs bara dagens ledare av Niklas Ekdal i DN.
Artikeln är som vanligt ett socialliberalt mischmasch av mot varandra stående principer, även om det är trevligt att se att DN vågar diskutera skattesystemet i Sverige. Så här beskriver dock Ekdal ett liberalt samhälle med mycket låga skatter och få bidrag:
Den hårda högerpolitiken i alternativ 2 leder till att sjuklingen D avlider, medan C beväpnar sig för att ta pengarna från B, som tvingas lägga 70 guldmynt på lås och larm. Resultat: alla blir fattiga, ensamma och olyckliga.
Enligt Ekdals resonemang måtte alltså Hong Kong vara världens mest våldsamma och ekonomiskt stagnerande område… Som tur är har dock socialliberaler och folkpartister en lösning – blandekonomin!
I det socialliberala systemet får B mest pengar kvar, som kan användas till investeringar i landet Y, vilket gynnar även C och D. [...] Resultat: party.
Herregud. Vilken hög nivå Ekdals socialliberala övertygelse ligger på. Det är verkligen resonemang likt detta som gör att jag alltid har svårt att ta socialliberaler på allvar. De tycks tro att man kan kombinera tvång och frihet. Blandekonomin löser alla problem!
För inte så många dagar sedan så upprepade också DN:s ledarsida felaktigheter om USA. Så klart. Republikanerna drar alltid in mest pengar i valkampanjer och har stöd från kapitalister, pengar avgör vem som blir president – menar DN.
Ja, detta skriver man trots det faktum att det är Demokraterna som får mycket pengar från få bidragsgivare medan Republikanerna får lite pengar från många bidragsgivare. Behöver jag nämna att Bill Clinton vann primärval och blev president trots mindre kampanjkassa än sina motståndare?
Inte nog med att DN:s ledarsidas argument bär sandlådenivåstämpel, man sprider direkta osanningar.
Bra LO juli 6, 2007
Posted by Johan Eriksson in Politik.1 comment so far
LO överväger nu att införa en arbetslöshetsförsäkring för sina medlemmar som ger dem 80% av tidigare lön ifall de blir arbetslösa. Det är utmärkt. Vad det visar är nämligen att staten inte alls behöver vara den institution som står för den trygghetsnivå — om det nu är vad detta skall kallas — som folk efterfrågar. När staten kliver åt sidan kan istället privata aktörer erbjuda olika lösningar för folk med olika preferenser. Det bör också göra kostnaden tydligare. Få litet mindre inkomst medan du jobbar mot att få mer om du blir arbetslös eller få mer medan du jobbar och mindre om du blir uppsagd. Nu när staten inte i samma utsträckning bestämmer hur vi skall ha det, kan vi välja själva vad vi föredrar.
Det vore taktiskt illa om den borgerliga regeringen inte lyfte fram detta som ett exempel på hur det kan fungera. Samtidigt kan LO anföra försäkringen som ett bra skäl att gå med i facket.
(Via Johan Ingerö)
Freedom is the right of every sentient being juli 4, 2007
Posted by Sebastian Weil in Kulturkritik.2 comments
Okej. Det är nog som så att jag redan avslöjat mig som Kulturrevolutions store nörd så jag kan lika gärna fortsätta på inslagen linje. Jag har nu nämligen också sett filmen Transformers.
Transformers är de där leksakerna som på 80-talet var o så populära. Ni vet, robotar som kan förvandla sig till olika fordon. Själv var jag helt såld på Transformers som liten och har av någon outgrundlig anledning fått min hjärna att memorera allt jag kommit över i ämnet.
Orginaltv-serien har jag hemma. Den tecknade långfilmen har jag också sett. Serierna har jag självfallet också läst. Jag är med andra ord en riktig Transformersnörd – även om jag har en viss hälsosam distans till det hela.
Nu har iaf. Bruckheimer’s Bitch gjort en film av det hela (läs: Michael Bay). Och jag såg filmen i måndags. Förväntningarna var självfallet låga. Bay ligger ju bakom guldklimpar som Pearl Harbor – som när man ser den gör att man vill begå självmord.
Men, jag blev faktiskt positivt överraskad av filmen. Visst, kan du inte förlika dig med det faktum att filmen handlar om gigantiska robotar som kan förvandla sig till saker och slåss med varandra – då ska du inte se filmen. Men om du kan acceptera filmens premisser så är den faktiskt rätt så skön. Grymma actionscener – där min favorit är i början av filmen när Warthogs och ett spaningsflyg är involverade i en fet actionscen.
Visst. Som vanligt konstaterar man att Decipticons (de onda robotarna) som vanligt förvandlar sig till mycket tuffare maskiner. Jag menar, Starscream blir en F-22:a och Optimus Prime (de goda robotarnas ledare) blir en rödblå lastbil med flames…
Men. Är du ute efter sommarens mastigaste film med de skönaste actionsekvenserna så är filmen att rekommendera. Sedan skadar det inte heller med att Optimus Prime får släppa sitt skönaste citat i slutet av filmen:
Freedom is the right of every sentient being.
Så, om du kan se robotfilmer utan att haka upp dig på att det är töntigt – se Transformersfilmen!
Artisten Dilba klagar på att inte få flyga till USA – sade att hon skulle spränga flygplan juli 3, 2007
Posted by Sebastian Weil in Idédebatt.11 comments
Så här. De flesta människor har en ganska rå jargong och kan skämta om de mest osmakliga saker – i vänners närhet. Däremot så inser de flesta att man inte skall skämta om pedofili – om man är på ett dagis; säga att man ska genomföra en slutgiltig lösning – om man befinner sig på ett El Alflyg med mossadagenter; att kurder är bergsturkar – om man råkar vara på en fest i Kurdistan; eller kanske att man ska spränga flygplan – om man vill åka med en flight till USA.
Hur smart är man då på en skala? Man kan tycka att vissa situationer är absurda men normala människor kan ändå värdera ord beroende på vilken situation man befinner sig i. Hur tänker man om man skämtar om att begå terroristhandlingar framför en flyganställd för US Airways?
Visst. Man må tycka att de rigorösa säkerhetskontrollerna är löjliga. Att det är fjantigt att man inte får ta med sig en receptfri nässpray på flyget om man inte kan uppvisa recept eller någonting annat. Men om man skämtar om terrorism framför en flyganställd, då kan man inte vilja annat än att provocera och se vad som händer…
Svenskar och USA juli 2, 2007
Posted by Johan Eriksson in Idédebatt.5 comments
Att antiamerikanismen är utbredd bland svenska medier vet nog de flesta som öppnat en dagstidning eller slagit på tv:n för att se på Rapport, men nu har vi också fått siffror på de vanliga svenskarnas attityd till USA, och till andra saker. Per Gudmundson skriver, i en ledare i Svenska Dagbladet, om det hela.
Konstateras kan att andelen som tror att Hu Jintao, Vladimir Putin och Hugo Chavez kommer att göra bra saker internationellt är lika stor som de som tror detsamma om George Bush (en av fem). Det är knappast överraskande givet vilken information som förmedlas genom nyhetsmedierna, och det är svårt att klaga på att folk inte ödslar massor med tid på att få sig en mer balanserad nyhetsförmedling. Det finns trots annat man kan ägna sin tid åt, som att njuta av sommarsolen (ifall ni nu har någon sådan därhemma), resa, skjutsa barn till fotbollsturneringar och övriga vardagssysslor som lätt fyller kalendern.
Undersökningen visar också, vilket är värre, att hälften tycker illa om USA, och lika många tycker illa om amerikanska idéer om demokrati(!). Det är illavarslande. Tre av fyra säger sig gilla vanliga amerikaner (vilket iofs betyder att 1/4 ogillar dem — ganska osympatiskt…), och lika många är positiva till amerikansk tv och film.
Var kommer dessa antipatier ifrån? Är det så enkelt att medierna förvrider våra huvuden? Det har jag trots allt svårt att tro. Till hyggligt stor del misstänker jag att det beror på att folk helt enkelt inte vet vad de pratar om, och har en bild av USA som är ungefär lika rättvisande som att beskriva Sverige som en fattig planekonomi. Till viss del beror det säkert också på att USAs dominans och rikedomar, vilket blir extra stötande i ett land med halvtaskigt självförtroende som på ett märkligt sätt blivit kombinerat med en övertygelse om att våra system och sätt att göra saker är överlägsna allt annat. Det kan ju också förklara varför antipatierna är än större i Frankrike…
Det vore hur som helst bra med en litet nyktrare syn på saker och ting, samt större medvetenhet om alternativen. Det är väl tveksamt om det är dit vi är på väg dock.
