Ledare: Partipiskan viner juni 15, 2007
Posted by kulturrevolution in Fredagsledare.trackback
Centerpartiets Fredrick Federley och Annie Johansson har skrivit utförligt på sina bloggar om de våndor de drabbats av inför voteringen i Riksdagen om utökad signalspaning från FRA. Läget som beskrivs är hårresande men ingen överraskning för alla dem som varit inblandade i eller har koll på partipolitik.
Trots att de båda är emot lagförslaget så har de blivit hotade och mer eller mindre mobbade av partiet för att de ska stödja partilinjen. Detta är ingenting unikt för Centerpartiet.
Att Federley ens funderar på om han skall rösta efter sina åsikter eller spela med för att inte tappa inflytande visar på ett djupt demokratiskt underskott i det svenska valsystemet.
Det är inte partiet som skall följas – det är väljarnas åsikter.
I det svenska valsystemet så sitter partierna själva på all makt vad gäller vilka som kandiderar till Riksdagen. Detta är inte bara synd, det är djupt problematiskt.
I länder med valmanskretsar – likt Storbritannien – så är det av yttersta vikt för varje politiker att hålla god kontakt med väljarna i sitt distrikt. Politikerns anställning hänger inte på att hålla sig väl med partiet. Det hänger på att hålla sig väl med väljarna.
En politiker som valts in av väljare för sina starka åsikter riskerar därför att röstas bort i nästa val om denne inte efterlever sina väljares åsikter. Så inte i Sverige.
Sverige måste snarast möjligt se över det valsystem som råder här i landet. Det är väljarnas åsikter som skall representeras och efterlevas – inte partiledningarnas.
“Det är väljarnas åsikter som skall representeras och efterlevas – inte partiledningarnas.”
Exaktamundo.
Jag kan inte annat än hålla med fullt ut.
Partidiciplinen infördes i Sverige av socialdemokraterna för nästan hundra år sedan vilket tvingade de andra att följa efter.
England har också en olycklig och olämplig partipiska. Det är därifrån uttrycket kommer. Det var det irländska nationalisterna som införde den för lite mer än hundra år sedan. Läget är emellertid mycket bättre än i Sverige. I USA fungerar det däremot bättre. Kandidaterna är beroende av den lokala opinionen och är dessutom beroende av lokala donationer. Detta gör dem mer oberoende av partiernas pengar.
Skulle vi hitta på någonting liknande i Sverige så borde vi också komplettera detta med en kampanjfinansieringslagstiftning som stipulerade att kampanjfinansiering bara kan komma från den egna valkretsen för att på så sätt ytterligare snöpa partiväsendet och dess obstruktiva inverkan på det demokratiska styrelseskicket.
Personval i enmansvalkretsar har två besvärliga nackdelar. Den första är att man kan nå majoritet i parlamentet med 26% om dessa 26% utgör minsta möjliga majoritet av rösterna i minsta möjliga majoritet av valkretsarna. Den andra som hänger i hop med denna är att man kan rigga valet genom att förändra vakretsarnas gränser så som republikanerna i Texas försökte göra i det senaste kongressvalet.
Försöket slog tillbaka mot dem själva eftersom det irriterade väljana men vi kan vara helt säkra på att socialdemokraterna kommer att se det som sin av gud givna rätt att valfuska på detta sätt. De som ser det som en statskupp att förlora ett val har ingen demokratisk kompass.
Båda dessa problem blir mycket mindre markerade om man har val i två omgångar och skulle i stort sätt elimineras om man efter den andra skulle ta in båda kandidaterna men med en vikt i parlamentet som motsvarade det vunna röstetalet. Det finns emellertid inget internationellet exempel på den sistnämnda konstruktionen. Det kommer fortfarande gå att valkretsfuska för att sätta stopp för små missnöjespartier men dessa kommer fortfarande ha inflytande eftersom valsegrarens vikt i parlamentet ju blir beroenda av valdeltagandet.
Ytterligare en anledning till att införa personval i enmansvalkretsar istället, då hålls politiker direkt ansvariga gentemot deras väljare och principlösa fegisar som dessa skulle straffas vid nästa val.
Det är inte alls automatiskt odemokratiskt. Sverige har ett annat system än Storbrittanien odyl.
Vi har som väljare ytterst lite kontroll over vilka enskilda partimedlemmar som sitter i riksdagen. Vi väljer parti helt enkelt. Därfor är det pa gränsen till bedrägeri att välja tex. centerpartiet, i tron att de foreträder X, med resultat att Y vinner for att nagon enskild riksdagsledamot du aldrig hort talas om personligen tycker sa.
Vill ni byta system, fine. Men da krävs det att man forst forklarar det for väljarna, och gärna ger de ett effektivare sätt att styra over enskilda partimedlemmar.
Äh, vadå “väljarna”. Personvalet i Sverige är ett skämt hursomhelst. Dom står på Centerns lista och då ska dom rösta som Centern – allt annat vore odemokratiskt!
F ö tycker jag att ni är alldeles för liberala. Jag trodde det här var en konservativ blogg. Sverige är ju redan tokliberalt så snacket om en kulturrevolution för att göra landet mer liberalt känns lite märkligt.
FRA har en på sitt område unik kompetens som riskerade att gå förlorad med Kalla krigets slut. Nu skapar man möjligheter för organisationen att leva vidare och utveckla sin talang.
Detta är ett av skälen till det utökade övervakningssamhället.
Dagens svenska personval vore aldeles utmärkt om man bara tog bort den där spärren. Låt den kandidat på listan som fått flest kryss väljas in i första hand! Ett liknande system har dom i Finland och det fungerar bra trots att ett fåtal “kändisar” har valts in.
“jag ska bara gå och se efter vad jag tycker i den frågan”, eller hur var det en och annan skojare sade när Janne Josefsson kom in och pressade riksdagsmän..?
(Det var med anledning av att Göran inte ville ha en folkomröstning, som på sina håll hade satt EU-experimentet på kant efter Nej-resultat. Politikerna skulle avgöra åt oss, detta var för komplext för vanliga medborgare – men svara på några frågor det gick inte utan att först se efter vad man kunde säga utan att få en “stjärtasnärt” av partipiskan)