Dick Erixon om liberalers åsikter om utrikespolitik juni 9, 2007
Posted by Sebastian Weil in Politik.trackback
Dick Erixon, som nog får sägas vara Sveriges främste politiske bloggare, har i flera inlägg gått hårt åt liberaler. Låt mig bara först säga att jag inte kommer behandla attacker på folkpartister och journalister på DN. Dessa är, med kanske något undantag, inte liberaler. De är socialliberaler som är så långt åt vänster att de skulle få riktiga socialliberaler som Eli Heckscher att vända sig i sin grav.
Erixons största invändningar är att han menar att liberaler verkar ha svårt att ta den militanta islamismen på allvar och att liberaler inte vill göra allt för att hela världens befolkning ska få ta del av rättigheter som ju liberaler menar är universella.
Låt mig då först kommentera den militanta islamismen. Vad är att ta detta på allvar? Att erkänna att det är ett hot? Att starkt framhålla det orimliga i teokratiska idéströmningar och att ta debatten? Eller är det någonting annat? Om vi bortser från socialliberaler, som alltför ofta drar åt ett relativistiskt och närmast postmodernistiskt håll, så är liberaler självfallet starkt emot alla former av teokratiska ambitioner. Militant islamism är inte bara ett irritationsmoment, det är vår tids största totalitära hot mot västvärlden. Och det gäller att ta detta hot på allvar. Men som liberal innebär det, om man tar något på allvar, inte att man också är beredd att inskränka friheten för att stoppa den militanta islamismen. Det vore fel väg att gå genom att utöka kontrollstatens makt i hopp om att detta skall skydda oss från terrorism. Det farliga är inte att vara motståndare mot övervakningssamhället. Det farliga är att vela och ange en moralrelativistisk hållning gentemot islamismen.
Vad gäller liberalers utrikespolitiska åsikter så får det nog sägas vara Erixons största invändning mot liberaler. Hur kan vi, som påstår oss vara liberaler, inte vilja sprida de åsikter vi säger vara universella till jordens alla hörn? Hur går det ihop när vi säger att varje människa har en okränkbar rätt till sitt liv och sin egendom om vi samtidigt inte är beredda att skydda dessa rättigheter även för människor i Mellanöstern?
Först måste man förstå att det finns två liberala traditioner. Dels den principetiska men också den utilitaristiska. Den principetiska liberalismen säger att det finns universella rättigheter. Den utilitaristiska säger att vi bör ha ett liberalt samhälle då det ger bäst konsekvenser. Jag ska här inte ta den utilitaristiska liberala traditionen i försvar eftersom den till sin natur är djupt relativistisk och kan försvara vilket handlande som helst – konsekvenserna är de viktiga.
Erixons kritik, får man nog säga, berör bara de principetiska liberalerna.
Men vad består då de liberala principerna av? Jo just det, människors okränkbara rätt till egendom och liv. Kort svarat så är det fel att gå emot dessa rättigheter. Ja, det är fel av en diktator att kränka dessa rättigheter. Men det ger inte rätten till västerländska politiker att också kränka dessa rättigheter med ursäkten att rädda andras rättigheter.
Det är helt i sin ordning att störta diktatorer och bedriva en ideell utrikespolitik. Det är inga som helst problem med detta. Så länge denna utrikespolitik inte finansieras genom tvång. Så enkelt är det Dick. Det må vara naivt, barnsligt och världsfrånvänt. Men däri ligger svaret till varför liberaler inte vill ha ett kontrollsamhälle och med tvång finansiera frihetskrig i utlandet.
Det är helt i sin ordning, och måhända också eftersträvansvärt, att störta diktaturer, omintetgöra slaveri och stoppa tvång även utanför det land man själv bor i. Men dessa ambitioner får i sin tur aldrig vara tvångsfinansierade. Så enkelt är svaret. Om man är liberal kan man inte med socialistiska medel bedriva liberal utrikespolitik.
De är inte ens socialliberaler.
“Det är helt i sin ordning att störta diktatorer och bedriva en ideell utrikespolitik. Det är inga som helst problem med detta. Så länge denna utrikespolitik inte finansieras genom tvång. “
I denna mening underkänner du alltså allting som staten gör, eftersom allt staten gör är finansierat via skatt. För jag kan väl inte tro att du anser att diverse omfördelning är viktigare uppgifter för staten än nattväktarstatens huvuduppgifter, såsom militär och polis.
Men eftersom det bara är skattefinansieringen du angriper saknar ditt argument all styrka för principdiskussion som Erixon leder.
Man kan med samma idealistisk åthäva som du här använder, att det skattefinansierade är illegitimt, argumentera mot vad som helst som staten gör.
Kulturrevolution brukar ofta vara klarsynta när det gäller sina ställningstaganden, men i Irakfrågan verkar det ha gått helt snett. Ayn Rand attackerade libertarianerna med motiveringen att de var “the hippies of the right.” Hon verkar ha haft en poäng.
Från och med kapitulationen för femtio år sedan av oljekällorna som västvärlden skapade så har vi betalat för kollektivistiska extremisters möjlighet att bekämpa oss. Och under en lika lång tid har vi fått höra att om vi bara ger efter lite mer, så kommer vi bli älskade! Men av samma skäl som en vänsterpartist alltid kommer hata USA oavsett hur många miljarder de ger i bistånd eller produkter de skapar, så kommer Islamister alltid att hata individualism och kapitalism och allt det står för. Faktum är att de kommer hata oss oavsett om vi drar oss tillbaka till inom våra gränser, gömmer oss och huttrar.
Det är helt felaktigt att hänvisa till en okränkbar rätt till vare sig egendom eller liv. En liten del av ens inkomst måste ges upp för att finansiera gemensam säkerhet och ett politiskt system. Ens liv kan med rätta tas ifrån en om man brukar våld mot andra, vare sig i självförsvar av offret eller senare av staten. Och militärer som frivilligt går med i sitt lands armé har redan gjort en rationellt val kring sitt liv.
Eftersom militant islamism har initierat krig, så har väst inte bara en rättighet utan en skyldighet att slå tillbaka på militära, ekonomiska och filosofiska plan tills hotet är neutraliserat. Självfallet har demokratier alltid rätt att bekämpa en diktatur, då en diktatur byggd på våld inte har någon rättighet att fortsätta existera.
Frihet handlar inte om en individs rätt att sitta hemma och röka på utan konsekvens som många libertarianer (som Ron Paul) verkar tro. Jag avslutar med ett citat ur Urkällan:
“I would give the greatest sunset in the world for one sight of New York’s skyline. Particularly when one can’t see the details. Just the shapes. The shapes and the thought that made them. The sky over New York and the will of man made visible. What other religion do we need? And then people tell me about pilgrimages to some dank pesthole in a jungle where they go to do homage to a crumbling temple, to a leering stone monster with a pot belly, created by some leprous savage. Is it beauty and genius they want to see? Do they seek a sense of the sublime? Let them come to New York, stand on the shore of the Hudson, look and kneel. When I see the city from my window – no, I don’t feel how small I am – but I feel that if a war came to threaten this, I would throw myself into space, over the city, and protect these buildings with my body.”
Först vill jag säga att det vore önskvärt att kommentarerna kom in lite snabbare, nu är det sådan fördröjning så all dialog eller debatt omöjliggörs. Ni kanske skulle pröva att skippa kontrollen av alla kommentarer ett tag, fungerar det inte så är det väl bara att gå tillbaka till det gamla systemet igen. De som bryter mot nätetiketten brukar också få på skallen av andra vilket bör avhålla dem en smula.
Sedan så skriver du
“Det vore fel väg att gå genom att utöka kontrollstatens makt i hopp om att detta skall skydda oss från terrorism”
Fel, terrorism är grov kriminalitet och kontrollstaten måste naturligvis till sist reagera med utökat kontroll. Tar vi ett extremexempel så gäller naturlitgtvis inte liberala värderingar i ett krig, där gäller det helt enkelt att vinna kriget, allt annat är underordnat. Därifrån så finns det ett helt register med mellanlägen. mycket få människor drabbas av någon kontrollstat i dagens Sverioge, vi har all frihet vi kan tänka oss, om vi skall vara ärliga. Inga människor någonstan någon gång genom hela den mänskliga historien har haft mer frihet än vad vi har. I stället för att njuta denna frihet gnäller vi på en eller annan åtgärd i marginalen.
Sedan
“Det är helt i sin ordning att störta diktatorer och bedriva en ideell utrikespolitik. Det är inga som helst problem med detta. Så länge denna utrikespolitik inte finansieras genom tvång. ”
Det här är ju rent barnsligt snack, så det skulle vara Ok att störta utländska diktatorer med privat armeer? I helvete heller! Det tillåter vi under inga omständigheter inte. den största kostnaden är, återigen, flyktingströmmarna (se Irak) som kan uppstå, det är dessa JAG absolut inte vill betala. När Sverige förbinder sig att inte ta emot några flyktingar kan du börja diskutera saken, innan dess är den ett skämt.
Vilka skall förresten bedöma vilka som är diktatorer eller inte? Om folket inte vill ha liberal demokrati (vilket är fallet i många arabstater där de hatar liberaler otroligt mycket mer än sin diktator som kanske inte heller är så populär) hur skall man göra då? om folket i fria val väljer tillbaka det som de blivit befriade från då? hela resonemanget faller på sin egen orimlighet. Vi har något som heter nationell suveränitet, det innebär att man inte kan stövla in i andra nationer hur som helst. Nästa gång är det kanske Sverige som blir föremål för utländsk intervention, ett demokratisk parti kan inte hålla sina årsmöten här, människor har blivit av med jobbet och uteslutna från sin fackförening för sitt politiska engagemang, alltså vi invaderar Sverige. Så kan vi helt enkelt inte ha det.
Bra skrivet, Sebastian!
Det finns emellertid, i mitt tycke, ytterligare en viktig anledning till att den typ av krigsföring som förespråkas av Erixon är moraliskt förkastlig. Det är nämligen fel att begå övergrepp emot och/eller döda oskyldiga människor (med oskyldiga avses människor som inte kränker någon annans rättigheter). Ur perspektivet att rättigheter är universiella innebär det att det är ALLTID fel att döda oskyldiga, oavsett om det sker i Borås eller i Bagdad. Och krig är per definition massmord på oskyldiga.
“Det må vara naivt, barnsligt och världsfrånvänt.”
Ja. Tyvärr. Det är faktiskt just så.
Jag skulle snarare vilja säga att det finns globaliseringsliberaler och nationalistiska liberaler.
För en globaliseringsliberal är inte tanken om en världsomspännande nattväktarstat främmande, Demokraternas Förbund t.ex. En globaliseringsliberal ser nationsgränser som ett påfund ur 1900-talets starka nationalism och nationalstater som det borde gå att utvecklas vidare från.
För en nationalistisk liberal gäller ditt resonemang samt att man gärna lyfter fram fördelarna med konkurrens mellan nationalstater.
Men det ger inte rätten till västerländska politiker att också kränka dessa rättigheter med ursäkten att rädda andras rättigheter.
Jag har iaf. inget problem med att man kränker individens rättigheter om det görs just för att skydda individens rättigheter. Alternativet är att det blir mer rättighetskränkningar och en sämre situation. Målet är att ha så få och små rättighetskränkningar som det är praktisk möjligt.
Fast, rimligtivs borde liberaler stödja interventioner i länder, om de utgör ett hot mot hemlandet. Som exempelvis i Afghanistan efter 9/11.
Inlägget var bra ända tills det kom att handla om finansiering (av krig). Jag tror inte det är den stora grejen.
Jag tror liberalismens “problem” är att kanske inte alla människor vill vara liberaler. För mig låter det obegripligt att inte alla vill ha personlig frihet och allt det där, men det kanske är så att vissa människor vill ha auktoritära samhällen. Dom kanske är “lurade”, kanske tycker så på grund av att dom har växt upp i ett auktoritärt samhälle som pådyvlat dom den åsikten… men dom tycker så. Eller säger i alla fall att dom tycker så.
Har VI då rätt att tycka att dom tycker fel? “Jag är liberal, därför ska du också vara liberal, dumhuvve!”?
Jag tycker konflikten “jag är liberal och tycker därför att alla ska få tycka som dom vill och har jag därför någon rätt att tycka att du ska vara liberal” är mycket mer intressant än finansieringsfrågan.
Hej Sebastian Weil
Du skrev:
Istället för att skriva ett inlägg om det på min blogg, tar jag tillfället och frågar dig här och nu.
Menar du att det finns de som anser att frihet är rätt av princip men inte för att det är praktiskt och att det finns de som anser att det är praktiskt, men omoraliskt? Eller för att vara mer exakt: de som anser att frihet _alltid_ är rätt, även när det är opraktiskt? Och de som bara är liberaler _ibland_, nämligen när det är praktiskt?
Som du säkert förstår irriterar jag mig som vanligt på att du återigen ger sken av att det finns en konflikt mellan det moraliska och det praktiska. Det är kanske oavsiktligt från din sida, men detta är inte första gången du ställer upp eller ger en antydan av denna falska dikotomi. Så hur menar du egentligen?
Mvh,
Carl Svanberg
[...] Carl Svanberg har redan gett ett långt och bra svar till Erixons svar som rekommenderas och även Sebastian Weil och Wille Faler har svarat. Med så många svar kan ytterligare ett tyckas onödigt, men det finns [...]
[...] Stefan Karlsson och Carl Svanberg. Villket föranledde en replik från Erixon, som Wille Faler och Sebastian Weil besvarat. Jag tror att det fortfarande finns ett par lösa trådar och sådant som Erixon [...]
[...] liberala motargumenten, som framförs av Sebastian Weil, Stefan Karlsson, objektivisten Svanberg och Wille Faler, är dock i hög grad baserade på en [...]
Svanberg. Jag skriver inte att _jag_ menar att det ligger en motsättning mellan principer och konsekvenser. Tvärt om håller jag med dig om att goda principer ger goda konsekvenser. Däremot finns det många personer som motiverar sin liberala hållning genom utilitarism. Det må vara dumt och knasigt. Men de människorna finns. Maila litet med Niclas Berggren på Ratioinstitutet så får du se! =)
OK. Bra. Då är jag med.