kulturrevolution.se

På Svenska Dagbladets debattsida kan man idag läsa kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths funderingar kring framtiden för public service. Det är ingen hemlighet att jag är skeptisk till hela konceptet, och inte heller är det någon hemlighet att jag tycker att framför allt Sveriges Television inte fyller den funktion den påstås fylla av sina förespråkare.

Kulturministern är i sin artikel noggrann med att slå an en till synes resonlig ton, och undviker gärna att tycka något som kan sticka ut. Det är förvisso vad man får vänta sig ifrån en traditionell politiker, men det är ändå litet tråkigt eftersom det lätt får debatten att bli slätstruken och oengagerande. En kortare sammanfattning av hennes åsikter:

• Public service är bra och skall kvarstå
• Yttrandefriheten kräver alternativ till marknadslösningar
• Public service ser till att det finns plats för “fördjupad och mångsidig nyhetsbevakning, reflektion, analys och kvalitet”

Den första punkten är uppenbart beroende på de andra två, och därmed går det inte att säga så mycket om den för sig. Den andra bygger på en märklig syn på yttrandefrihet, där Adelsohn Liljeroth implicit tycks antyda att yttrandefrihet innebär rätten att bli hörd och att få tala till en stor publik. Så är det inte. Yttrandefriheten består i rätten att inte bli förhindrad att uttrycka sin mening. Med dagens teknologiska standard är det dessutom enkelt för vem som helst att sprida sitt tyckande över hela landet (och vidare än så), exempelvis genom bloggar. Att man endast får uppmärksamhet om man skriver något som folk är intresserade att läsa är en annan sak, och knappast ett problem.

Vad det gäller den sista punkten är det en idealbild av vad public service skall vara som inte direkt motsvaras av innehållet i dagens program. Det är svårt att påstå att SVT erbjuder nyheter och analyser av högre kvalitet, och med större djup, än rent kommersiella kanaler som TV8, Axess TV eller TV4. Uppenbarligen kan kvalitativa program produceras utanför public service.

Om vi skall ha public service måste den fylla ett tomrum på ett sätt som är värdefullt. För egen del tror jag inte att det finns något sådant tomrum som måste fyllas, men samtidigt inser jag att det är lönlöst och verklighetsfrånvänt att hoppas på att vi skall slippa offentligt finansierad television och radio. Därför vill jag föreslå några saker som knappast är orginella men som likväl vore vettigare än dagens upplägg.

Public service bör hålla sig till att producera smala program, med liten publik. Övrigt utbud kommer att erbjudas av kommersiella kanaler i vilket fall, och det bör inte vara public service uppdrag att konkurrera med dem. Det innebär att public service bör ägna sig åt att producera program på minoritetsspråk, visa riksdagsdebatter och utskottsutfrågningar, möjligen göra inspelningar från den skattefinansierade teatern (som vi i och för sig borde göra oss av med…), och andra liknande saker som åtminstone skulle innebära att public service erbjuder något som inte annars är tillgängligt. Underhållningsprogram, sportevenemang, vanliga nyhetssändningar, och så vidare, bör överlåtas åt privata aktörer. Att public service skulle förlora många tittare på detta är förvisso sant, men det är inte att betrakta som ett problem.

Licensfinansieringen bör också ersättas med direkt skattefinansiering, helt enkelt därför att det är orimligt att staten kräver medborgarna på licens för att äga en tv-apparat, men också därför att public service, ifall det betraktas som något som är bra för samhället i sin helhet, bör betalas för av alla, och inte bara dem som äger tv-apparater.

I debatten har det också förekommit förslag om att det bör inrättas en fond ur vilken kommersiella kanaler skulle kunna söka medel för att producera program av public service-karaktär. Jag är inte övertygad om att det är en bra idé, med allt vad det innebär av godtycke, byråkrati och någon samling politiskt tillsatta tjänstemän som skall avgöra vem som skall få pengar och vem som skall bli utan.

Det är bra att en debatt om public service framtid har kommit till stånd. Jag hoppas, även om jag inte är alltför optimistisk, att den nuvarande regeringen åtminstone kan göra detta dåliga system litet mindre dåligt.

Ett roligt paper av Burgoon och Hiscox visar på att högre utbildning leder till större förståelse för nationalekonomi. T.ex. tycker män och kvinnor att protektionism är bättre ju lägre utbildning de har.

Dessutom fann författarna att utbildade kvinnor i större grad än utbildade män stöder planekonomiska inskränkningar. Lågt utbildade kvinnor är mest protektionistiska, sedan lågutbildade män, sedan utbildade kvinnor och sedan utbildade män.

Detta verkar också gälla ekonomiska uppfattningar generellt och inte bara protektionism.

Kanske ligger det någonting i socialdemokraternas vilja att få alla att gå högskola och universitet…

Via HAX hittar jag en bloggpost hos Peter Kennerfalk som deltog i LO:s reklampkampanj mot utländsk arbetskraft.

I inlägget så uppvisar Kennerfalk sin fulla förmåga som skribent när han med intelligens och smak utan att nämna Maciej Zaremba kritiserar denne. Med underfundiga formuleringar menade att inte göra det uppenbart vem bloggposten berör så lyfter Kennerfalk fram sin kritik. För ingen kan väl direkt förstå vem posten handlar om när det låter så här?

Som den dreglande hunden, fastbunden vid hundkojan, väntande på ett köttben från husse fortsätter polacken att sprida sina hemmasnickrade teser om livet på landets arbetsplatser.
[...]
Vem företräder alla de utländska byggnadsarbetare som skadas och förolyckas när de jobbar i företag som inte har kollektivavtal och vem hjälper deras faderslösa barn och änkor?

Ja, inte skribenten med polskt påbrå i allafall, han företräder endast och enbart sin egen plånbok och sin arbetsgivares samhällssyn.

Självfallet är jag ironisk. Inlägget är djupt osmakligt, osakligt och ger knappast fackföreningarna ökande sympati för sina protektionistiska åsikter.

Jag kan med gott samvete, som bara representerar mig själv, kritisera personer likt Kennerfalk. Däremot bör borgerliga företrädare tänka sig för innan de gör en stor sak av detta. Det ryms idioter inom alla partier och det är borgerliga riksdagskandidater som föreslår att staten skall tvinga, med polis, svenska medborgare att genomgå blodprover och liknande.

Detta hindrar dock inte oss, fria debattörer, att klart och tydligt ta avstånd från osmakliga och närmast rasistiska åsikter likt Kennerfalks som tydligt visar vilka åsikter som inom fackföreningsrörelsen i djupet ligger bakom motståndet mot konkurrens från utlandet.

Jag önskar härmed socialdemokraterna lycka till med att tillrättavisa Kennerfalk.

EDIT: En komisk tvist vore om någon anmälde Kennerfalk för hets mot folkgrupp - en lag som socialdemokraterna stödjer - och han blev fälld.

EDIT: Var är ni socialdemokrater som inte är rasister? Varför fördömer ni inte detta? Tro inte att detta kommet att blåsa över, det finns tillräckligt många skribenter i bloggosfären som kommer att hålla liv i detta…

EDIT: Kennerfalk har tagit bort sitt inlägg men jag var noga med att ta en skärmdump på spektaklet.

EDIT: Jonas Morian tar avstånd.

EDIT: Och nu har Expressen nappat på nyheten. Hade detta kommit ut utan bloggosfären?

Biståndsorganisationen Diakonia har tagit fram ett rollspel där man ska spela israeler och palestinier. Bland annat verkar kuddar och davidsstjärnor ha någon slags funktion. Läs gärna de surrealistiska instruktionerna till spelet. Totalt skruvat om ni frågar mig.

Diakonia är en organisation som drivs av fem svenska frikyrkor och jag trodde faktiskt att de ägnade sig åt bistånd och inget annat. Som fattig student kan jag inte påstå att jag lägger allt för mycket i kollekten när jag är i Missionskyrkan (som är en av dem som står bakom), men en och annan krona har väl så småningom hittat vägen till Diakonia.

Fredrik Malm är upprörd över hela projektet som rollspelet är en del av, och det kan jag förstå. De svenska kyrkorna borde ägna sig åt hjälpverksamhet och att, som Malm skriver, “rädda den sista skärva som återstår av kristenheten i Mellanöstern stället för att påskynda dess undergång”.

Medborgarrättsrörelsen, som grundades av regeringsrådet Gustaf Petrén, och som driver medborgarnas rättigheter mot statliga övertramp är en organisation som jag inte ens visste fanns fortfarande. Andres Küng var den siste ordföranden som syntes i media känns det som.

Nu har Dick Erixon valts till ny ordförande och det är första gången sedan han detour i Centerpartiet som han tar på sig ett förtroendeuppdrag.

Förhoppningsvis kan nu Erixon få igång organisationen och påverka den pågående grundlagsutredningen i en riktning som tryggar medborgarnas rättigheter gentemot politikernas.

Lycka till Dick!

Robert Mugabe, diktatorn som i Sverige länge hyllades som “frihetshjälte” och som historiskt (mer än 30 år) mottagit enorma summor svenskt bistånd har som de flesta nog vet förstört Zimbabwes ekonomi. Genom att stjäla produktiva vita farmares egendom och dela ut det till inkompetenta “krigsveteraner” som inte förstår sig på eller bryr sig om jordbruk har Zimbabwe gått från att vara en stor jordbruksexportör till att ha akut matbrist. Inte har det blivit bättre av att han satt igång en hyperinflation på 3732%(!) för att betala statens räkningar.

Resultate är att Zimbabwes BNP halverats sedan 1999. Och eftersom konfiskationen av jordbruksmark gick så bra har nu Mugabe börjat gå vidare med konfiskation av utländska företags egendomar, varpå det lilla som finns kvar av den zimbabwiska ekonomin också lär kollapsa. Ytterligare ett exempel, som om inte stalinisterna i Nordkorea och jihadisterna i Palestina var nog, på hur svensk biståndspolitik bidrar till att understödja destruktiva krafter, tillika västerlandets fiender.

En av mina absoluta favoritbloggare är socialdemokraten Jonas Morian där jag gillar hans envetna ställningstagande för yttrandefrihet mot politisk korrekthet. Då och då glömmer man bort att han är socialdemokrat men ibland så blir man tydligt påmind om att han befinner sig på den negativa delen av den politiska skalans x-axel.

Jonas Morian har skrivit ett inlägg om Ax:son Johnson-stiftelsen där han ondgör sig över att stiftelsen är skattebefriad trots att den, menar han, inte alls lägger ner 75 % av sina medel på stiftelsens verksamhet (vilket är ett krav för skattebefrielse).

Så långt allt väl. Det är mycket möjligt att stiftelsen inte sköts rätt, trots ett bra svar från Kurt Malmqvist, stiftelsens vd, som förklarar en del (svaret finns i kommentarsdelen).

Vad som är så lustigt är att Morian menar att staten sponsrar liberal opinionsbildning genom att låta stiftelsen slippa skatter.

[...] åtnjuter man fortfarande skattebefrielse, vilket i praktiken innebär att staten och landets skattebetalare är med och sponsrar den politiska opinionsbildning Axess-sfären ägnar sig åt.

Vad vänstern allt mer verkar ha snöat in på är att samhällets resurser i något slags naturtillstånd tillhör våldsmonopolet och därefter delas ut till oss medborgare. Helt plötsligt är det subventionering att expropriera mindre från någon än någon annan.

Detta är ett felslut som heter duga. Subvention är att ta ut skatt från bagaren och ge pengarna till skomakaren för att denne skall få mer pengar till sin verksamhet. Att låta skomakaren betala mindre skatt är ingen subvention. Det är bara att expropriera mindre egendom. Sedan kan man tycka att det är konstigt att staten tilltvingar sig mindre pengar från skomakaren än bagaren, gott så.

Att påstå att skattebetalarna är med och sponsrar en verksamhet eftersom staten tilltvingar sig mindre pengar är helt uppåt väggarna knasigt resonerat. Att kalla det för subvention eller sponsring är ett nyspråk som skulle imponera George Orwell.

Det är ingen hemlighet att jag (och alla andra på kulturrevolution.se) ogillar Folkpartiet. Folkpartiet står nämligen inte för liberalism (eller konservatism) utan för socialdemokratisk ekonomisk politik kombinerat med feminism och politisk korrekthet.

Det finns ju i och för sig dock grader i helvetet inom Folkpartiet. Jan Björklund, den mest troliga efterträdaren, står inte direkt för en bra politik men det intryck man får är att han ändå inte är fullt så hemsk som många andra i Folkpartiet.

Någon som vore en total katastrof som efterträdare vore Birgitta Ohlsson, som 3 luffare för fram idag. Med sina “4 F( Feminism, Flator, Flyktingar, [EU-]Federalism] och “4 B ( Bögar, Bimbos, Blattar och Bistånd)” så är hon ett rent och extremt förkroppsligande av allt som är fel med Folkpartiet. Hon skulle köra Folkpartiet (och vad är betydligt värre) alliansen i botten. Detta genom att hon skulle skapa stora inre konflikter och sabotera alliansens möjligheter att locka över arbetarklassväljare från socialdemokraterna genom dess svaga punkt (den feministiska familjepolitiken). Birgitta Ohlsson skulle i praktiken göra Folkpartiet till ett Feministiskt initiativ-klon.

Birgitta Ohlsson är just den sortens folkpartister som det vore bra om de gick över till S. Allra mest komiskt är nog ändå att de där luffarna faktiskt för fram henne som en “enande” kandidat. Få kandidater skulle vara så pass splittrande som hon, både inom folkpartiet och alliansen. Men det är klart, tror man att det inte existerar några biologiska könsskillnader eller att liberalism innebär statlig styrning av individens val, kan man väl lika gärna tro att Birgitta Ohlsson är en enande kandidat.

Luffarna, och Expressens sympatiskt inställda debattredaktion, gör en stor sak av att hon fick fler personkryss än Jan Björklund. Men för det första är det inte sant att hon fick flest kryss av alla folkpartister (Leijonborg fick klart fler)och för det andra var skillnaden inte så stor (0,76%:enheter) och den absoluta andelen (5,33%) föga imponerande, särskilt då som hon var den enda ultrafeministen .

Flera ledande politiker, inklusive Fredrik Reinfeldt,Anders Borg och Mona Sahlin är inte medlemmar i Svenska Kyrkan. Något som anses anmärkningsvärt eftersom 75% av svenskarna fortfarande är det.

Men det mest anmärkningsvärde är inte att politikerna i fråga gått ur, utan att så många som 75% (en ännu högre andel är det om man exkluderar invandrare) fortfarande är det. Jag föddes in i Svenska Kyrkan , men gick ur eftersom jag var (och är) ateist. Det intressanta är att de flesta opinionsundersökningar säger att en majoritet av svenskarna idag är ateister/agnostiker. Vilket innebär att åtminstonde hälften av dem är med i Svenska kyrkan. Men varför skulle någon som inte tror på gud vilja vara med i en kyrka? Fullständigt obegripligt.

Saken är ju också den att det är svårt att förstå varför någon som är kristen skulle vilja vara med där. Bibeln är på många sätt motsägelsefull och i många frågor går det finna stöd för båda sidorna av frågan. Till exempel är gamla testamentets folkmordspolitik mot israeliternas fiender svårförenlig med den närmast pacifistiska hållning som Jesus lärde ut. Men det finns vissa frågor där bibelsn besked är rätt så entydigt. Exempelvis det väldigt klara fördömandet av homosexualitet, som i gamla testamentet till och med beläggs med dödsstraff. I nya testamentet talas inte om dödsstraff och Jesu förlåtelse av den där otrogna kvinnan (”den som är utan synd kastar första stenen”, ni vet) kanske kan tolkas som att det inte gäller längre, men att homosexualitet fortfarande ses som en synd görs väldigt klart vid ett flertal tillfällen i nya testamentet. Ändå så är Svenska kyrkan väldigt godkännande inför homosexualitet,bland annat då genom att ställa ut “Ecce Homo” och troligen snart också genom att viga homosexuella par.

Jag är som sagt ateist, och jag ser ingen rationell anledning till att hata någon enbart på basis av homosexualitet, så för mig spelar det ingen roll. Men jag förstår inte hur någon som är kristen kan vilja vara med i en kyrka som går emot bibeln i en av de få frågor där den ger klart besked. Rent allmänt sätt så är Svenska kyrkan idag bara en av vänsterns kamporganisationer, som kämpar för bistånd och vänsterpolitik och mot Israel. Detta gör det kanske mer förståeligt varför vissa vänsterateister inte gått ur (Inte för att det är särskilt logiskt ens för dem att lägga så mycket pengar på en organisation som går emot deras religösa övertygelse). Men för oss andra, såväl kristna som ickesocialistiska ateister/agnostiker så gör det Svenska kyrkan till en fiende.

Den kristdemokratiska partiledningen går ut och med kraft försvarar en av världens mest tillåtande abortlagstiftningar. Många bloggare anser att de är fundamentalistiska.

Jag antar att jag håller med: Att inte ens vilja diskutera möjligheten att anpassa gränsen för fri abort till en Europanivå på tolv veckor tycks mig en smula fundamentalistiskt.

Men Göran Hägglund är positiv till att se över dagens möjlighet till att under speciella omständigheter göra abort fram till 22 veckan. Med tanke på att tiden då foster (barn) kan överleva utan modern kryper närmre den tiden, vore det omöjligt att kalla Sverige för ett civiliserat samhälle om vi inte talade om den saken.

Fredrik Reinfeldt tänker dock inte diskutera saken. Fundamentalistiskt var ordet. Tro mig, vi kommer att sänka gränsen. Det handlar om tid. Det är inte så mycket en fråga om abstrakta etiska principer, som om att det kommer att bli omöjligt att upprätthålla nuvarande lagstiftning i takt med att den medicinska utvecklingen går framåt. Nuvarande uppskruvade tonläge i abortdebatten är mycket reaktionärt och ett arv från en tid som inte längre finns.

Mitt i allt prat om tidsgränser ska man så klart också säga att det viktigaste är att se till att skapa ett samhälle där så få aborter som möjligt behövs. Och det är där Sveriges verkliga misslyckande ligger.