En tung förlust februari 6, 2007
Posted by Johan Eriksson in Idédebatt.trackback
Så har hon då till slut gett upp. En initiativrik människa har brutits ned. Några extrajobbande studenter har förlorat sina jobb. Timmar och åter timmar av slitsamt arbete har gjorts till intet. Mängder med människor har förhindrats köpa sig en lunch som de uppskattat. Samhället har förlorat en entrepenör och några arbetstillfällen. Sverige har blivit litet mindre fritt. Att Sofia Appelgren inte orkar kämpa mot den övermäktiga maffialiknande organisation som kallar sig Hotell- och resturangfacket är förståeligt. Det var starkt av henne att hålla emot så länge, inte för samhället utan för sin egen rätt att driva den salladsbar hon lagt ned både energi och resurser på, och för hennes anställda som inte ville ha något kollektivavtal med facket.
Att hon behövt stå så ensam är tragiskt. De som har tillsatts för att skydda landets medborgare mot våld har varit tysta. Regeringen, som skall representera hela folket, har inte vågat ta upp striden mot ett inflytelserikt särintresse. I den lagstiftande kammaren har bara 2 av de 349 ledmöterna stått upp för det moraliskt riktiga. Fredrick Federley och Annie Johansson skall berömmas för det; de övriga 347 som valt att vara tysta kommer att behöva jobba hårt för att återvinna förtroendet. En cyniker skulle kanske säga att 2 av 347 är ett överraskande bra utfall.
I politiken måste man vara beredd att kompromissa, och då och då lätta på sina principer, om man vill få något gjort. Olika intressen måste vägas mot varandra. Men då och då dyker det upp frågor av extra moralisk vikt, där man inte får vika sig, där man inte får vara beredd att kompromissa. När en enskild människa tvingas motstå en mäktig organisations fulla orättfärdiga raseri, till den grad att hon tvingas ge upp, måste staten stå på medborgarens sida. Att regeringen Reinfeldt inte gjort det är mycket illa. För min egen del har Moderaterna, genom Reinfeldt och Littorins tystnad och ovilja att agera, tappat oerhört mycket av det förtroende jag haft för partiet. Jag röstade inte på dem i förra valet, men de utgjorde ett tänkbart alternativ. Det gör de inte 2010 — inte förrän de insett och erkänt sitt snedsteg, och konsekvent och långsiktigt börjar visa att de kan fatta korrekta beslut och vågar ta de strider de måste ta. Ingen del av regeringen kommer dock undan med hedern ur behåll. Maud Olofsson har förvisso uttryckt sitt stöd för Sofia Appelgren, men när man är i en sådan position som hon är så räcker det inte med ord.
Till alla HRFs medlemmar som fortfarande stannar kvar: jag hoppas att ni skäms och mår dåligt. Det gäller även de 347 riksdagsledamöter som inte uppfyllt sitt primära ansvar.
Sorgligt är det men man måste betänka att alliansen inte begärde, och däför inte heller fick, mandat att tämja maffian.
Vad jag förstår, av nyhetsrapporteringen under kvällen, finns ännu ingen bestämd köpare. Vore det inte underbart, om en grupp av frihetsälskande Svenska entreprenörer, med tillräckliga ekonomiska resurser bakom sig, köpte salladsbaren. maffiafacket har ju sagt att de fortsätter sin olagliga aktion. Vilket tillfälle att ta knäcken på fackets stridsvilja, om någon som kan stå ut i 10-tals år, tog över.
MVH Sven-Olof
Olaglig?
Tyvärr så är inte en sådan aktion mot en människa olaglig så länge det är facket som gör det. Hade det varit du eller jag så hade polisen kommit. Alliansen är inte värda att kalla sig borgerliga efter att ha låtit socialistpolitiken få fortsätta.
Jag tvivlar på att aktionen längre är laglig. Jag har för mig att vi numera har någon form av bindande multilateralt avtal som förbjuder kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Offren i detta fall torde i så fall vara de anställdas föreningsfrihet och rätt att företräda sig själva som kränkts.
Det vore gott om liberaler tog över men ett modernt företag som detta lever på sitt koncept och det kräver att de anställda, och kanske Appelgren själv, ställer upp. Jag tror att de är utmattade efter att ha stått ivägen för dessa grymma, penningstinna och hjärtlösa monster i ett helt år. Till sist skall de visst ha trängt sig in och bråkat på en privat fest hos Appelgren med familj och vänner.
Det är möjligt att HRFs brott mot de mänskliga rättigheterna ytterst syftar till att provocera fram åtgärder från regeringen för att skydda folket från dessa odjur. Detta kan man sedan med hjälp av vänsterns dominans i etermedia förvandla till en svekdebatt där tv-kommunisterna nickar vänligt till gangstern och talar om antifacklig politik och hindrar inbjudna borgaroffer från att svara.
Detta även om man gör det utan att formellt avvika principen om kollektivavtal.
Ett tråkigt besked. Det är inte bara på Sicilien som Camorran är stark. Men en maffia som kan knäcka småföretagare som betalar sina anställda inom avtalet och slänger ut parlamentariker ur facket i sossepartiets intresse har klart gått över gränsen.
Bedrövligt dock att se hur borgerligheten sin vana trogen skrapar med foten och tittar bort medan maffian härjar.
Skriv på min petition här: http://www.petitiononline.com/sofiapp/petition.html
Efter denna helt oväntade seger kommer facket — detta har jag från helt pålitligt håll — ta itu med alla kebab-barer och pizzerior; i den branchen finns det ett och annat att göra. Och nu har ju facket fått ny inre styrka.
Steve..*asg* att facket skulle börja kräva kollektivavtal på pizzerior och kebabhak? Är du från vettet? Det är ju deras egna väljargrupper. Sossarnas alltså.
MVh Sven-Olof
Sven-Olof — du kan ha rätt. Själv tänkte jag mera på det intressanta faktum att vänstern idag har lierat sig med muslimerna. I Paris har rättegången mot Charlie Hebdo just börjat; advokat Bigot (jo, han heter så!) som talar för Stora Moskén anklagar tidningen för rasism — den publicerade Jyllands-Postens tidningar. Den muslimska rasen — jodå! — har kränkts genom att man visat profeten med bomb i mössan! President Chirac uttalade tidigt sitt starka ogillande av “Charlie”; sannolikheten för att tidningen fälls är alltså stor. Islam får man inte tala illa om idag!
Annat är det om du vill visa bilder på Jesus… Då är det fritt fram.
Vill gärna visa att jag har stöd för mina påståenden ovan att det var RASISTISKT att publicera Muhammed-karikatyrerna, och att det är Maître BIGOT som talar för Grande Mosque. Försiktiga redaktörer plockar bort detta ur texterna nu, ser jag:
http://www.lefigaro.fr/france/20070203.FIG000000657_pour_l_islam_de_france_les_caricatures_sont_un_acte_raciste.html
Pour l’islam de France, les caricatures sont un acte raciste
… Pour l’avocat de Dalil Boubakeur, le recteur de la grande Mosquée de Paris, « ce qui est en jeu, c’est le racisme. Et le racisme n’est pas une opinion mais un délit ».
http://www.liberation.fr/actualite/societe/233582.FR.php
«Charlie» face à la justice des hommes
… Me Christophe Bigot, avocat de la Mosquée de Paris, déclare qu’il y a «deux veines dans la caricature, une veine anticléricale, une autre haineuse. Là, on est dans le deuxième cas. On installe une image des musulmans qui fait peur».
En allra, allra sista kommentar: Nej, jag har inte ett ögonblick trott att facket skulle på allvar ta itu med kebab-barer och pizzerior. Visar inte fallet Freivalds alldeles klart att muslimer är heliga idag? Lite lustigt, kan man tycka; men vi vet ju att när en viss potentat blir gammal så blir han relischös — det är väl samma sak som hänt de vänsterhänta, nu när Marx är både glömd och begraven.
Delvis är det ju en enkel styrkefråga: En ensam kvinna kan nog facket klara av — men en argsint kebabare med stor släkt, omöjligt! Tänk bara på rubrikerna – “Invandrare trakasserade av facket”. “Facket kränkte Mehmed.” De artiklarna skriver sig själva!
Och nu, käre blog master, adieu!
[...] lästa just nu Torsdagskrönika: SvD och BushEn tung förlustTv 4 gör allt för att öka medieföraktetOch så klimatfrågan, igenHur hyresrätten kan [...]