Mona Sahlin, blivande statsminister? januari 31, 2007
Posted by Joakim Henriksson in Mediegranskning.3 comments
Aftonbladet verkar ha tagit ut segern i förskott:
Blivande statsminister Mona Sahlin har utsatts för allvarliga hot. En gärningsman tog sig nyligen fram hela vägen till hennes bostad i Nacka och kunde där framföra sitt meddelande – trots att bostaden skulle vara bevakad.
Tipsad via sdblogg.
Tsunamibanden januari 30, 2007
Posted by Johan Eriksson in Politik.add a comment
Svenska Dagbladet rapporterar att analysen av de glömda tsunamibanden, som den förra regeringen alltså ville förpassa ut ur existensen, ger vid handen att Lars Danielsson ljugit när han berättat vad han höll på med. Så långt ingen överraskning, med tanke på märkligheterna i hans historia. Det verkar osannolikt att banden skulle avslöja vad som faktiskt hände, men de kan kanske åtminstone utesluta en hel del.
Det är utmärkt att denna tråd inte alldeles släppts, och förhoppningsvis kommer den att både fullföljas så att vi får reda på vad den förra regeringen pysslade med, och vad det är som de tycker är så viktigt att dölja, och dessutom ges utrymme i medierna. I så fall vore det ett ytterst ovanligt fall av god samhällsjournalistik i Sverige, där framläggandet av fakta ges den centrala roll det skall ha.
Om kommissionen återinrättas — som SvD antyder — kommer det att innebära en ny runda utfrågningar. Eftersom det inte handlar om en brottsutredning kan dock Danielsson fortsätta att ljuga. Det svenska politiska systemet betraktar ju inte vad regeringsmedlemmar eller politiskt tillsatta tjänstemän pysslade med som brottsligt. Frågan om det borde vara det är knepig. Å ena sidan skulle det kunna vara rimligt ur ett ansvarsperspektiv, å andra sidan skulle sådan lagstiftning lätt kunna leda till att ännu mer sker i det fördolda. En journalistkår som börjar sköta sitt jobb vore dock en klar förbättring, så låt oss hoppas att detta följs upp som det skall.
Dagens Nyheter fortsätter ljuga om ”spionskandal” januari 29, 2007
Posted by Joakim Henriksson in Mediegranskning.20 comments
I fredagens Dagens Nyheter känner amerikakorrespondenten Erik Ohlsson sig tvungen att åter igen älta ”Valerie Plame-skandalen”. När vänstern väl fått tag i en saftig historia släpper de aldrig den. Även om allting visat sig vara total lögn. ”Skandalen” om den ”avslöjade” ”spionen” Valerie Plame är en rötmånadskalv som likt en jämrande vålnad hemsöker de lättlurade nyhetsredaktionerna hos svenska medier.
Erik Ohlsson inleder sin artikel:
Som om Bushadministrationen inte har nog med problem pågår en rättegång i Washington där det dubiösa förspelet till Irakkriget hamnar under lupp.
Vadå dubiösa!? Den enda anledningen till att folk går runt och tror att det skett något ”dubiöst förspel” är för att journalister som Erik Ohlsson fortsätter att upprepa ord som ”dubiöst förspel”.
Wilson hade skickats till Niger i Västafrika för att ta reda på om Irak försökt köpa anrikat uran därifrån – något som president George W Bush hävdat. Men Wilson fann att beskyllningarna saknade grund.
Oj vad många fel Ohlsson lyckas klämma in på så få ord! 1) Sättet som Ohlsson formulerar meningen ger intrycket av att man skickat Wilson för att hitta bevis till något som hoppat ur Bushs mun (när tidsordningen i själva verket är på andra hållet). 2) Bush har aldrig påstått att Irak försökt köpa uran – bara att de eftersökt det. 3) Dessutom sa Bush endast i sitt tal (finns online) att brittisk underrättelsetjänst funnit att Irak eftersökt uran i Afrika – inte bara i Niger. 4) Vad Wilson fann på sin lilla Afrika-semster var inte att ”beskyllningarna saknade grund”. Han fann motsatsen: Irak ville utöka handeln med Niger. Då ungefär sjuttio procent av det afrikanska landets export utgörs av uran är det inte helt långsökt att tro att landets ”handel” har någonting med uran att göra.
Kort därefter läcktes namnet på Wilsons hustru Valerie Plame, en CIA-agent med skyddad identitet. Avslöjandet av hennes namn, som i sig är ett brott, misstänks ha dirigerats från Vita huset som en ”hämnd” för makens kritik.
Det är ingen som seriöst påstår att det var olagligt att ”avslöja” hennes namn. Valerie Plame var inte det minsta ”undercover”. Det finns inte en människa i Washington som inte vet vem hon är (det blir så när man fotas av Vanity Fair). Redan i slutet av nittiotalet fanns hon med i boken Who’s Who In America, där hon pekas ut som Joe Wilsons fru.
Och Erik Ohlsson måste naturligtvis ha menat misstänktes – inte misstänks. Det finns inte längre någon seriös person som följer den här röran som menar att det finns några övertygande bevis om att Vita Huset skulle ha planerat att röja Plames hemliga identitet (som ju inte alls var en hemlig identitet).
Rättegången har väckt stor uppmärksamhet i Washington, inte bara för att fallet sträcker sig in i Vita huset och berör Irakkriget.
På vilket sätt berör det Irakkriget!? Den här rättegången handlar om huruvida en obskyr skuggfigur, som endast politik-nördar känner till, en gång ljugit för en federal åklagare. Det har ingenting med Mellanöstern att göra! Vänstern lyckas alltid blanda in Irakkriget, sex, klasskamp och genusperspektiv i allt som händer i världen.
Göteborgs-Posten är precis lika usel. Britt-Marie Mattsson skriver:
Wilson hade på uppdrag av CIA rest till Niger för att undersöka de uppgifter som fanns om att Niger försåg Irak med uran. Wilson fann inget samband men Bush använde uppgiften som skäl för Irakkriget iallafall.
Lögn. Lögn.
Det är tydligt att Bushadministrationen fruktade Wilson och bestämde sig för att berätta ”sanningen” om honom för inflytelserika journalister. Tanken var att journalisterna skulle avslöja att Wilson var gift med CIA-agenten Valerie Plame och att det var hon som föreslagit CIA-ledningen att använda sig av hennes för tillfället sysslolöse man.
Oj oj. Det fanns alltså en hemlig plan bakom det hela. Och enligt Britt-Marie Mattson skulle detta vara ”tydligt”. Några bevis?
Frågan är hur självständigt Scooter Libby agerat. Misstanken finns att han arbetat helt på uppdrag av sin chef, vicepresident Dick Cheney, som i sin tur kan ha diskuterat ämnet med president George W Bush.
Med ”misstanken finns” menar Britt-Marie Mattsson ”jag läste det i the Nation”.
Ni får ursäkta ifall ni hört allt det här förut. I sådana fall understryker det endast mer hur pinsamt det är att journalister fortfarande inte kan skilja på rätt och fel i den här historien.
Svensk media har aldrig brytt sig särskilt mycket om fakta eller sanning när de rapporterat om Valerie Plame-skandalen. Svenska dagbladet hade exempelvis en rubrik som löd ”Bush godkände att agent röjdes”.
Ren lögn brukar man kalla det.
Mer kritik utifrån januari 29, 2007
Posted by Joakim Henriksson in Idédebatt.4 comments
I lördagens DN har man en intervju med den danska politikern Naser Khader:
Har Muhammedkrisen varit bra eller dålig för Danmark?
- Ni svenskar borde önska er en egen Muhammedkonflikt, så att ni vågade diskutera de problem som finns. Det är djupt problematiskt att leva i en lögn.
Vad är lögnen?
- Att det inte finns konflikter i mötet mellan olika kulturer. Att allt är fredligt och harmoniskt. Så är det ju inte!
I Sverige vågar vi inte prata om det här. Vi måste ständigt vända oss till utlandet för att få inblick i vårt eget land. Se även här och här.
De farliga spelen — igen januari 27, 2007
Posted by Johan Eriksson in Idédebatt, Politik.5 comments
Jag skrev tidigare om det tyska lagförslag som vill skicka folk som tillverkar, säljer eller köper datorspel som innehåller våld mot människolika varelser till finkan. Svenska Dagbladet rapporterar att tyskarna inte nöjer sig med det. Nu diskuteras förbud på EU-nivå, och italiernarna är tydligen med på noterna. Att forskningen visar att det inte finns något orsakssamband spelar förstås ingen roll när politikerna ser en möjlighet att agera gott samvete åt oss stackars medborgare.
Några reflektioner om att det vore ett stort ingrepp på vår frihet att uttrycka oss görs inte heller, och det är en djupt besvärande utveckling. Det är svårt att inte bli oroad över vad nästa steg är. Om våra friheter beskärs, en efter en, och alltid med goda intentioner, kommer vi till slut att finna oss fängslade, oförmögna att uttrycka ideer som inte tillhör de för dagen korrekta.
Vi måste vara på vår vakt när det gäller dessa saker. Det skulle förvåna mig om den nuvarande kulturministern — som troligen aldrig ens sett ett datorspel annat än på butikshyllorna — skulle uttrycka sitt motstånd bland EU-kollegorna.
Channel 4s insiderreportage från moskéer januari 26, 2007
Posted by Joakim Henriksson in Politik, Religion.10 comments
Bushs tal till nationen januari 26, 2007
Posted by kulturrevolution in Idédebatt.14 comments
Kulturrevolution.se tycker till om Bushs State of the Union-tal:
Tal av den här typen är inte en av Bush starka sidor, men presidenten kändes mindre nervös än vanligt. Innehållsmässigt inga överraskningar, en hel del klokt om än utan alltför mycket djup. De flesta av de områden som behandlas är oerhört viktiga — inte bara Irak — men frågan är om det verkligen är klokt att försöka göra så mycket på en gång. Risken finns att det inte blir något gjort alls. Utöver Irak, som jag kommenterat tidigare, är reformer av social security något som vore ytterst välkommet, och som Bush har försökt sig på förut utan framgång. Jag tror inte amerikanska väljare är beredda att göra det som behövs ännu, men det är nyttigt att saken åtminstone diskuteras.
Sammanfattningsvis inte så mycket att anmärka på, eller hetsa upp sig över.
Johan Eriksson
Precis som väntat har det amerikanska folket mottagit Bushs tal positivt. Till skillnad från medierna och ”experterna” har vanliga människor i USA ingen önskan att se landet förlora kriget i Irak. För det är vad allting handlar om: antingen visar USA sina vänner i Irak, och alla andra ”moderata muslimer” (vänstern brukar tjata om hur många dom är) i Mellanöstern, att de menar allvar med att införa demokrati och att de inte kommer att överge dem, genom att skicka 20 000 fler trupper till Bagdad.
Kirget i Irak har varit en dundersuccé. Det irakiska folket har visat att de vill ha demokrati genom att ha gått ut och röstat, med fara för sina liv, i tre nationella val. Saddam Hussein och al-Zarquawi är borta. Våldtäktsrummen är borta. Träsk-araberna är räddade. Muammar Kadaffi, diktatorn i Libyen, blev så rädd att han skrotade sina kärnvapen. Den som vill gå tillbaka till Irak före kriget är inte riktigt klok.
Irak har fortfarande en chans att undslippa total kollaps så läge presidenten i Vita Huset heter George W. Bush.
Joakim Henriksson
Känner humrar smärta? januari 25, 2007
Posted by Joakim Henriksson in Vetenskap.9 comments
Igår skrev flera tidningar om hur Djurskyddsmyndigheten vill göra det olagligt att förvara humrar på is med klorna ihoptejpade. Detta för att man vill skydda dem från ”onödigt lidande”.
Men det finns inga vetenskapliga bevis för att humrar skulle lida av varken kallt underlag eller av att vara bundna. Faktum är att de inte ens lider av att bli nerkastade levandes i kokande vatten!
The Guardian berättar:
Peter Fraser, a marine biologist at the University of Aberdeen, says crabs and lobsters have only about 100,000 neurons, compared with 100bn in people and other vertebrates. While this allows them to react to threatening stimuli, he said there is no evidence they feel pain.
Torsdagskrönika: Socialdemokratin som kunde ha varit januari 25, 2007
Posted by Johan Eriksson in Politik, Torsdagskrönika.3 comments
Ur Axess Televisions arkiv hittar jag en intervju från slutet på förra året. Det är Jan Nygren, socialdemokraten som kunde ha blivit partiledare istället för Göran Persson, som gästar Åke Ortmark. Skillnaden mellan vad han säger och det som hörs från hans parti idag är uppseendeväckande. Visserligen är det sant att sossar som inte längre har starka ambitioner inom partiet uttalar sig friare än de hade gjort annars, men det är ändå intressant att fundera på vad socialdemokratin hade kunnat vara.
Jan Nygren pratar mycket om tillväxtvänlig politik, och är mycket kritisk mot samarbetet med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vilken väg Socialdemokraterna vill gå när det gäller den frågan återstår väl att se, men de har onekligen låst in sig i ett hörn som det är svårt att komma ur. Han talar också om reformer av arbetsrätten som Sven-Otto Littorin inte vågar ta i med tång, och som — förvisso i kombination med åtgärder han nog inte skulle genomföra — skulle vara väldigt nyttiga för svensk ekonomi.
Nygren hade, i mångt och mycket, kunnat vara för Socialdemokraterna vad Tony Blair har varit för Labour — förutsatt att han klarat av att hantera ett fientligt LO och motvilliga traditionalister. Det hade inte bara gjort tanken på vänsterregeringar — för sådana kommer vi att ha även i framtiden — lättare att leva med; det hade också flyttat utgångspunkten för svensk politisk debatt åt höger. Risken finns att vi hade hittat Folkpartiet (och kanske Centern) i vänsterblocket, men vi hade också kanske kunnat höra fler politiker tala om vikten av att människor tillåts bygga upp en egen förmögenhet, om rörlighet på arbetsmarknaden, om den skapande kraften hos entrepenörer.
Där är vi dock inte, och Mona Sahlin hårt hållen av mer traditionalistiska krafter inom socialdemokratin kommer knappast att föra oss särskilt långt åt det hållet. Förvisso ligger ett tungt ansvar på oss borgerliga opinionsbildare för att driva fram tankar om den fria marknaden och statens tillbakadragande, men det vore samtidigt korkat att inte låtsas om att socialdemokratins positionerande i den svenska debatten har en avgörande roll för vilka frågor som diskuteras och vad som kan få fotfäste. Så även för oss borgerliga finns det ett intresse i att ha en modern socialdemokrati, gärna i opposition.
Sluta ta hand om mig januari 25, 2007
Posted by Johan Eriksson in Politik.5 comments
Mamma Staten, denna gång personifierad av folkhälsominister (brr) Maria Larsson, tycker att det är för svårt för oss stackars medborgare att avgöra om det vi stoppar i oss är farligt eller inte. Därför föreslås nu införandet av färgmärkning av matvaror, så att sådant som Folkhälsans representanter anser är bra för oss markeras med grönt, halvonyttigheter med gult och syndiga sötsaker och fettbomber (och välsaltade delikatesser) med rött. Att det inte är statens jobb att skydda oss från oss själva tas det som vanligt ingen hänsyn till, oavsett om regeringen är orange eller röd.
Om livsmedelsproducenter tror sig vinna på att själva införa ett sådant system står det dem fritt att göra det. I övrigt är det ditt och mitt ansvar att ta reda på vad vi äter — om vi tycker att det är viktigt. Staten skall hålla sig undan från att få folk att känna sig skyldiga när de placerar en kartong med en lysande röd prick på i matkorgen. Somliga av oss värderar njutningen av fet mat högre än hälsoeffekterna och andra av oss skulle må bra av några extra kilon i vilket fall som helst. Och för alla av oss gäller att det bör vara vi som beslutar om det, och som ser till att hålla oss informerade. Inte Maria Larsson.
Dessutom känns det inte helt orimligt att oroa sig över att en statlig märkning kan komma att följas upp med olika skattesatser. Grön prick, halvhög skatt. Röd prick, jättehög skatt. Men inget står väl över Folkhälsan?
