Fredagsledare: Vilken socialdemokrat tycker vad? december 15, 2006
Posted by kulturrevolution in Fredagsledare.trackback
Någon form av hemlighetsmakeri i ideella organisationer och föreningar har vi alla varit med om. Det tisslas och tasslas; han tycker inte om henne, och hon vill bli ordförande men säger inget, och han där borta var på väg att sluta men kan tänka sig att komma tillbaka. Känns det igen? Framförallt inför olika typer av val av personer till förtroendeposter brukar det bli närmast outhärdligt. Det sämsta hos människan kommer fram.
Men ibland går det över gränsen, ibland krävs det att någon slår näven i bordet och talar om för folk att de beter sig som självcentrerade små barn. Det socialdemokratiska partiet har passerat gränsen för länge sedan. Partidistriktet i Dalarna väljer att nominera sexton kandidater till ordförandeposten. Listan börjar med Bodström och slutar med Östros. Det verkar knappast seriöst, men ändå har ju distriktet inget val, för hela nomineringsprocessen är bakvänd.
Vilka politiska åsikter har egentligen de formellt icke-existerande kandidaterna till partiledarposten? Är det ingen som tycker att det är en relevant fråga? Jo, förmodligen tycker många det, men ingen säger det rakt ut och ingen vill diskutera. Istället tisslas och tasslas det bakom ryggen på folk och när medierna eller vanliga socialdemokratiska väljare inte hör.
Det är symptomatiskt för hur socialdemokratin kommit att utvecklas att man aldrig kan prata öppet, att man alltid ska mygla och prata skit i smyg, men rätta sig i ledet så att det syns utåt.
Vi är uppriktigt intresserade av vad det socialdemokratiska partiet har för valmöjligheter. Hur ska partiet utvecklas? Vilka olika åsikter finns? Hur ser ni på framtiden? Och, snälla någon, vilka kandidater till att leda partiet finns det och vad är deras åsikter?
Problemet är att hela processen är odemokratisk eftersom medlemmarna inte får välja sin ledare i fria och konkurransutsatta val och vad jag förstår gäller detta inte bara socialdemokratiska partiet utan alla partier i Sverige. Ett naturligt förfaringssätt vore om de kandidater som vill leda partiet deklarerade detta och presenterade sin politik som man avser att föra och så fick medlemmarna välja vilken kandidat man vill ha. Allt annat är inte demokrati som det talas så fint om men inte levs upp till. Jämför senaste premiärvalen i USA då Kerry, Edwards, Clark, Dean, Liberman alla tävlade om de demokratiska väljarnas förtroende, det är demokrati, så skall det naturligtvis fungera i Sverige också allt annat är förkastligt.
Som du säger i rubriken, nu vet ingen vem som verkligen är intresserad av att leda partiet och ingen vet vad denna ingen avser att föra för politik. Hur illa kan det bli med demokratin?