Fredagsledare: En borgerlig EU-politik december 8, 2006
Posted by kulturrevolution in Fredagsledare.trackback
Inom borgerligheten ryms det många åsikter om EU. Den stigmatiserade tiden från början av 90-talet då personer som Björn von der Esch tvingades gå med i Kristdemokraterna och Rolf Englund mer eller mindre kastades ut ur Moderaterna är över. De statskonservativa vann EU-valet, men den liberala gruppen vann EMU-valet.
Dessutom tycks vågskålen ha svängt något. Allt fler borgerliga är öppet kritiska mot EU och nyligen valdes en EU-kritiker till ordförande för Moderata Ungdomsförbundet.
Man kan ju alltid diskutera vilka som nu efter det att det gått en tid fått rätt. Har EU blivit en bastion för frihet, frihandel och fri rörlighet? Eller har det spårat ut i regleringar, bidrag och planekonomiska inskränkningar? Frågor likt dessa riskerar dock att få en grupp att känna sig irriterade och den andra gruppen att överlägset dra på mungiporna – men vidare mycket resultat ger det inte i. Även om vissa människor gillar att säga Vad var det vi sade?
Det som är viktigt är att finna en gemensam grund för en borgerlig EU-politik som klarar av att omfatta dem som vill lämna EU och dem som är kritiska men vill vara kvar i samarbetet.
Sveriges regering har två EU-ansvariga personer, Carl Bildt och Cecilia Malmström, som nog får betraktas som mycket positivt inställda till samarbetet. Även om Malmström dragit igång projekter om att EU skall sluta med flyttkarusellen mellan Strasbourg och Bryssel.
Sveriges regering borde kunna ha en tydlig linje i EU-frågorna:
- Upphör med flyttkarusellen mellan Strasbourg och Bryssel
- Upphör med bidrag som kan komma terroristorganisationer till nytta
- Sluta inskränka den fria rörligheten inom EU
- Sluta verka för harmonisering av skatter och lagar
- Upphör med jordbruksbidragssystemet CAP
- Fokusera på frihandel och fri rörlighet (både inom EU och utom EU) istället för att fokusera på regleringar och planekonomiska inskränkningar
Dessa sex punkter torde inte vara svåra att finna stöd för i den borgerliga väljarkåren. Men det förutsätter förstås att regeringen, genom Bildt och Malmström, vågar ta en konflikt med dem som ser EU som ett sätt att införa en europeisk välfärdsstat på överstatlig nivå.
Men om vi här på Kulturrevolution, med anarkister, liberaler och konservativa lyckas med att komma överens om dessa punkter så borde det inte vara svårt för en borglighet med mindre ideologisk spännvidd att göra detsamma.
Hur skall ni tygga skatteintäkterna )jobb, välfärd, utbildning och trygghet) i Sverige ?
Vad menar du?
Frågan är om punkterna får så värst stort stöd i den borgerliga väljarkåren. Ni (i synnerhet Carl-Robert) talar ofta om det borgerliga proletäriatet som finns i Sverige, men som mer eller mindre är lurade av LO att rösta vänster. Jag tror att dessa människor inte är särskilt välvilligt inställda till fri rörlighet av diverse ting. Vill man ena ett borgerligt proletäriat så kommer nog, tyvärr, protektionism och i viss mån nationalism att vara en bra väg för att göra detta på. Det verkar som om det är lärdomen man kan dra från andra länder med mer borgerliga arbetarklasser.