Nyårskrönika december 31, 2006
Posted by kulturrevolution in Idédebatt.3 comments
En del såg skeptiskt på bloggandet, framför allt etablerade journalister, men idag är bloggosfären ett väletablerat komplement (och i vissa fall ersättare) till vanlig media. Röster vi inte tidigare hört eller kunnat ta del av erbjuder idag oss möjlighet att nå nya insikter och ta del av tankeväckande resonemang om politik, filosofi, ekonomi och nyheter generellt.
Kulturrevolution skapades för att vara en borgerlig plattform för Joakim, Johan och Carl-Robert så att de gemensamt skulle kunna erbjuda fler bloggposter än de kunde erbjuda var för sig.
Ekonomi, politik, filosofi och religion berördes i olika inlägg och läsarna strömmade till. På något sätt verkade bloggen fylla en plats som ingen annan svensk blogg tidigare lyckats med att fylla.
När Kulturrevolution redan var väletablerad så kontaktades Sebastian och frågades om han inte kunde tänka sig att erbjuda mer liberala och kapitalistiska resonemang till sidan. Sebastian tackade ja och bloggens spännvidd sträckte sig nu från konservatism och religiositet till anarkokapitalism och anti-teism. Ett försök dömt på förhand att misslyckas? Ja, tyckte en del. Värt att pröva, tyckte vi på Kulturrevolution.
Nu står vi här och 2006 är snart 2007. Har vi misslyckats? På många sätt har vi säkert det, men vi är alla förbluffade över hur pass väl vi lyckats kombinera våra gemensamma åsikter och lägga fram borgerliga krav samtidigt som vi skrivit personliga inlägg som vi gemensamt inte kunnat sluta upp bakom.
Till en början skrev vi bara personliga inlägg men så började Johan skriva sina Torsdagskrönikor från andra sidan Atlanten och sedan lanserades Fredagsledaren (som självfallet inte alls kommit ut varje fredag) där vi valt att publicera gemensamma åsikter som vi alla skriver under. Detta har gett oss en mer komprimerad politisk x-axel att utgå ifrån, men samtidigt har det gett oss en större slagkraft när vi alla ställer oss bakom resonemang och krav.
Nu står vi här och 2006 är snart 2007. Och vi är missnöjda med en del saker – självfallet. Men vi är också nöjda. Kulturrevolution är en av Sveriges mest välbesökta bloggar. Enligt Bloggtoppen.se är vi Sveriges tionde största politiska blogg. Men besökarstatistik är ingenting värt om man inte är nöjd med det som skrivs på bloggen – och nöjda är vi. Vi har lyckats samla en bred läsarskara som omfamnar konservativa, nationalistiska, liberala, socialliberala och anarkistiska läsare. Tack vare dessa läsare har vi möjligheten att väcka tankar och debatt inom en bred höger istället för som tidigare, då vi skrivit ensamma, bara nått de läsare som legat oss nära politiskt.
Inför nästa år skall vi mer kontinuerligt skriva Fredagsledare och försöka att visa att det finns en svensk höger. En höger som starkt står emot den allomfattande staten och byråkratiska tentakler. En höger som värdesätter människors frihet framför politisk makt och statliga interventioner. Det finns en höger i Sverige. Den ser kanske inte ut som högern i många andra länder – men den finns där. Och vi skall göra det vi kan för att vara en samlingspunkt för dem som redan ser sig som höger men också för dem som kanske tidigare inte sett sig själva som höger men som med brydda miner sett den svenska staten svälla och förstöra det den vidrört.
Nu står vi här och 2006 är snart 2007. Den svenska högern är stark. Starkare än på länge. Socialdemokratin är fortfarande chockad sedan valnederlaget och har all fokus på personfrågor – inte politik och hur deras budskap skall ändras för att vinna väljare. Det är nu vi har en unik chans att en gång för alla bryta vänsterns maktinnehav. Men detta görs inte utan gemensamma kontaktytor och plattformar. Kulturrevolution kan förhoppningsvis hjälpa till med det. Tack alla läsare som strömmat hit under året. Vi syns när raketer och fyrverkier slutat smälla och sprida ljus över Sveriges himmel. Vi syns när solen återigen går upp och det är den första januari 2007. Vi syns och då skall vi fortsätta vår gemensamma resa.
Tack för i år.
Carl-Robert Lindgren, Joakim Henriksson, Johan Eriksson och Sebastian Weil
Bästa filmerna från 2006 december 30, 2006
Posted by Joakim Henriksson in Kulturkritik.4 comments
Eftersom alla andra gör nyårslistor tänkte jag också göra en. Här är min topp-tio över årets bästa filmer:
1. Apocalypto
2. Little Children
3. United 93
4. The Queen
5. Babel
6. Children of Men
7. Miami Vice
8. Half Nelson
9. Marie Antoinette
10. Little Miss Sunshine
Årets sämsta film: An Inconvenient Truth
Det fanns visst massförstörelsevapen i Irak. . . december 30, 2006
Posted by Joakim Henriksson in Idédebatt.4 comments
WMD Found Hanging from Rope in Iraq
by Scott Ott(2006-12-30) — The Pentagon announced this morning that a weapon of
mass destruction (WMD) was found today in Baghdad, hanging from a
rope on a platform.“This particular WMD,” a Pentagon spokesman said, “is known to have
killed thousands of Iraqis, as well as Iranians, Kuwaitis and some
U.S. troops.”The weapon is described as “a nasty, corrosive agent which kills
indiscriminately and without warning.”“A lot of folks — including Hans Blix, the United Nations and the
Democrats — said there were no WMD in Iraq,” the Pentagon source
said. “Perhaps they were just looking in all the wrong places.”According to Iraqi government sources, the WMD has been contained,
neutralized and prepared for burial.
Göran Lambertz, och de neandertalare som fortfarande förespråkar rasdiskriminering. . . december 29, 2006
Posted by Joakim Henriksson in Idédebatt.6 comments
Högsta domstolen förklarade förra veckan för Göran Lambertz och vänstern att medan etnisk och social mångfald visst kunde vara önskvärt var det dock inte skäl nog att köra över vår författning. Den juridiska frågan handlade om huruvida det undantag som existerar i Likabehandlingslagen (och tillåter diskriminering i de fall då det finns ett särskilt intresse) var applicerbart på Uppsala universitets mål att ”öka den etniska och sociala mångfalden inom programmet”. För oss normala människor, som tycker att rasdiskriminering i syfte att skapa ett juristprogram som ser ut som en Benetton-annons är en aning fel, kom domen inte som någon större överraskning.
Om Högsta domstolen hade bestämt sig för att godkänna kvoteringen vid Uppsala universitet därför att det tjänade ett särskilt intresse måste man fråga sig om det intresset verkligen var, så som justitiekanslern påstod, etnisk och social mångfald. Det är väldigt tveksamt om det kan räknas som ett särskilt intresse då bristen på mångfald är ett problem som universitetet skapat alldeles själv. Om de som var ansvariga för juristprogrammet verkligen ville ha in fler blattar kunde de ha gjort någonting åt saken utan att för den delen börja diskriminera pga rastillhörighet: de kunde ha sänkt intagningspoängen. Lätt som en plätt. Men så hade inte juristprogrammet vid Uppsala universitet varit samma fina juristprogram längre, eller hur? Det enda intresset som tjänats av en dom till klagandens fördel hade varit Uppsala universitets intresse att ha ett elitistiskt och hög-status juristprogram.
Att Hans Eklund, studierektor vid juristprogrammet, fortfarande vill ändra på rättsläget och tillåta etnisk kvotering är höjden av hyckleri. Om det kan ligga ett särskilt intresse i att köra över svensk författning måste det väl visst kunna ligga ett särskilt intresse i att juristprogrammet vid Uppsala universitet förlorar lite status?
Man blir ibland lite chockerad över hur många människor det finns, på 2000-talet, som fortfarande förespråkar att vi behandlar människor annorlunda beroende på vilken ras de tillhör. Kvotering är; precis som vänsterns alla andra idéer om klasskamp, kärnkraftsmotstånd och sextimmars arbetsdag, utdöda sagor som ingen längre tror på. Men då och då vaknar de gamla mumierna; Lars Ohly kallar sig för kommunist eller Göran Lambertz förespråkar rasdiskriminering. Det hela är lite som gamla kändisar som vägrar försvinna (Där ser man, jag trodde han var död!).
Kvoteringsförespråkarna försöker övertyga samhället om att kvinnor, blattar och bögar inte kan leva sina liv utan att utsättas för omfattande diskriminering. De som diskriminerar är alla andra, vanligtvis de vita heterosexuella männen, som blinda fumlar runt (ty de rasistiska strukturerna är osynliga) och medvetet eller ej lägger krokben för de handfallna minoriteterna.
Tro inte på dem.
Framgång är ur vänsterns ögon alltid något som skall betraktas med misstänksamhet. En viss folkgrupp kan prestera bra, men inte för bra – då är det bevis för att något lurt är på gång (förslagsvis diskriminering). Att vissa grupper; av ren slump, ödets nyck eller kulturella skillnader för komplexa för att vi skall förstå dem, är bättre på vissa saker än andra grupper är helt otänkbart för vänstern. Det är inte på grund av asiatens kisande ögon som han presterar bättre än alla andra raser i ett land som USA. Och det är inte en inneboende effekt hos somaliernas svarta hud som gör att de är underrepresenterade i svenska högskolor. Vänsterns default-förklaring till sådana statistiska skillnader är att skrika ”rasism” och ”diskriminering” (och om inte det fungerar kan de alltid använda sig av förklaringar nummer 2 – ”ekonomiskt förtryck” – och nummer 3 – ”judarna”).
En miljöpartist från Borås som kommenterar HD-domen på sin blogg värjer sig mot påståendet att det är kompetensen som styr idag. Han ger tre exempel på vad jag antar är ”diskriminering”:
Hur kommenterar då en kvoteringsmotståndare, enligt samma logik, sådant som…
att Sverige inte haft en enda kvinnlig statsminister? att varken S eller M haft en enda kvinnlig partiledare? att SSU och MUF bara haft två kvinnliga ordföringar var genom åren? Nog för att man kan ha sina fördomar – men så himla inkompetenta är väl inte moderaternas och sossarnas kvinnor?
Vi får anta att miljöpartisten från Borås var ute och festade hårt på fredagskvällen (inlägget skrevs på lördagsmorgonen). Naturligtvis är inte faktumet att varken moderaterna eller sossarna haft en kvinnlig partiledare ett bevis för att kvinnorna i partierna är ”himla inkompetenta”? Det räcker gott och väl med att konstatera att de inte har varit de mest kompetenta.
Om det verkligen var sant, så som vänstern så ogenerat försöker tutta i oss, att kvinnor presterar i samma utsträckning som män gör fast till en mycket lägre lön uppenbarar sig oundvikligen frågan varför någon företagare vid sina sinnens fulla bruk skulle välja, eller över huvud taget överväga, att anställa män! Varför skulle inte vinstdrivande företag, ens de mest mansgrisigaste av dem, välja att endast anställa kvinnor? Logik och vett tvingar oss att försöka hitta någon annan förklaringsmodell till varför det existerar löneskillnader mellan män och kvinnor.
Det finns massor av bevis som visar att löneskillnader mellan kvinnor och män, efter att man kontrollerat för arbetstid, erfarenhet, utbildning osv, är minimala och ligger runt 2 procent. Och inte ens den siffran kan påstås vara helt och hållet beroende av diskriminering.
Vänsterns besatthet av könskvotering förklaras av deras syn på sig själva som gudar, eller åtminstone utförare av Guds vilja, med uppdraget att dela upp världen, likt ett 2000-talets Noas ark, i en jämn fördelning mellan könen. Fifty/fifty; man och kvinna. Det hela är faktiskt rätt så bibliskt. Vad hände med samkönade grupperingar och ”alternativa livsstilar”? Det enda villkoret för att vänstern skall godkänna en organisation bestående av endast vita män är att det innefattar inslag av orgiastiskt och sadomasochistiskt sex. Annars är det den klassiska man-kvinna-kombon som gäller. Försök att övertala en miljöpartist till att acceptera idén om två manliga språkrör!
Torsdagskrönika: Vad bör vara borgerlighetens kärna? december 28, 2006
Posted by Johan Eriksson in Politik, Torsdagskrönika.4 comments
Tidigare på denna sida skrev Carl-Robert, i ett inlägg som egentligen handlade om något annat, att det konsensus som råder kring statlig finansiering av välfärdstjänster knappast kommer att vara någon stridsfråga under överskådlig framtid. Inte heller lär vi få se någon viktig debatt av ekonomiska system; marknadsekonomin har segrat, i något slags kombination med en relativt stor välfärdsstat.
I huvudsak delar jag den analysen, även om det inte innebär att dem av oss som skulle vilja se minskad statlig finansiering även bland välfärdstjänster bör tystna — om inte annat för att vågen annars lätt tippar över åt andra hållet. Det ställer dock frågor om vad som bör vara kärnan i borgerlig politik, och jag tänkte kasta ur mig några lösa tankar.
Till att börja med vill jag påstå att ekonomiska frågor inte kan läggas åt sidan. Att minska människors beroende av statens välvilja är en viktig del i att dels stärka civilsamhället och dels öka den individuella friheten. Det innebär att skattetrycket måste ned. Att välja hur och på vad man vill lägga sina pengar är av avgörande vikt, inte bara av frihetliga skäl, utan även för att stärka känslan av ansvar för sitt eget välbefinnande. Det skulle också göra det enklare för familjer med stram budget att försörja sig, däribland unga som bildat familj, nytillkomna, lågutbildade, och så vidare.
Avgörande är också att skapa ett klimat där detär lätt att komma in på arbetsmarknaden och börja tjäna egna pengar. Känslan av att stå för sin egen försörjning, och kunna sköta sitt hushåll utan att behöva bidrag, skall inte underskattas. Det betyder att öppningar för lägre lönenivåer behövs, samt att grundavdrag höjs för att göra det lättare att leva på de mindre bidragen.
Det privata och offentliga i samverkan. Det är egentligen inget som borde vara omöjligt för socialdemokrater att driva, men det gör de inte. Det handlar om vård, skola, omsorg — denna klassiska kombination av områden. Privat drift, offentlig finansiering. Om patienter, föräldrar till elever, och våra äldre, har möjlighet att ta sina pengar och flytta om de är missnöjda är det rimligt att vänta sig mer service för pengarna. Att servicen är god på de områden där det offentliga står för finansieringen är nödvändigt för att motivera användandet av skattepengar.
Skapa ett klimat där företagande och entrepenörskap inte ställs emot solidaritet och dylikt. Bilden av företagare som giriga skurkar måste förändras, och i samband med det måste möjligheten att starta företag, få dem att växa, och kunna bli rik på dem, stärkas rejält.
En grundskola värd namnet. Här sker också förändringar, och verktyg för att mäta resultat är av avgörande vikt. Om man inte vet vad som felas är det svårt att fixa något. Nationell skolpeng, tidigare nationella prov, och kunskapsmål snarare än kursplaner är steg åt rätt håll.
Privat solidaritet. På något perverst sätt har frivillig privat välgörenhet kommit att bli något som nästan är litet misstänkt, och där behöver borgerliga företrädare öppet deklarera att man inte håller med. Skattelättnader för välgörenhet kan tyckas litet märkligt ur ett rent ekonomiskt perspektiv, men för samhällsklimatet skulle det kunna göra mycket gott. Skillnaden mellan Sverige och Oklahoma, där jag nu befinner mig, är i sammanhanget milsvid.
En öppen diskussion om integration och invandring. Det handlar inte om att misstänkliggöra människor som sökt sin lycka i Sverige, och det är av avgörande vikt att ett humanistiskt och medkännande perspektiv anläggs. Men det krävs också att man tar de problem som uppstått, och som kan komma att uppstå, på allvar. Ärligt menade funderingar kring frågor rörande kulturell identitet och traditioner måste få läggas fram, helt enkelt därför att det är frågor som människor som redan bor här undrar över. Jag ser heller ingen motsättning mellan en tydligare uttryckt kultur och integration; snarare tvärtom. Det är svårt för någon att anpassa sig till ett nytt land när alla som uttalar sig offentligt dels vägrar säga något om vad det är man skall anpassa sig till, och dels — när de väl gör det — tycks göra det med förakt.
Några korta funderingar, möjligen av det litet konkretare slaget. Vad som också behövs är långsiktig opinionsbildning, som visar att det finns andra idéer än de allmänrådande. Sverige, och svenskarna, skulle må bra av en mer nyfiken och mindre självgod attityd. Hur man når dit är inte alldeles enkelt att svara på.
Tänd ett ljus december 25, 2006
Posted by Joakim Henriksson in Idédebatt.add a comment
På den här hemsidan kan du jättelätt bidra till AIDS-forskning. Det är Bristol-Myers som skänker en dollar för varje besökare som går in på hemsidan och tänder ett ljus.
Kampanjen varar endast till årsskiftet och gäller bara en gång för varje person – så skicka vidare länken!
I P2 gör man julhälsningar till Hamas december 24, 2006
Posted by Joakim Henriksson in Mediegranskning.2 comments
Via Dick Erixon fick jag nys om att radioprogrammet Jazzradion häromdagen skickade en julhälsning till terroristorganisationen Hamas. Eftersom påståendet saknade källa tänkte jag att det hela kanske var taget ur sitt sammanhang. Inte ens i Sverige kan väl programledare för musikprogram skicka julhälsningar till terroristorganisationer?!
Jo, det kan man tydligen.
Programet går att höra på SR:s hemsida (trettiofyra minuter in i klippet). Från Jazzradions sändning i tisdags:
Och det här kärleksbudskapet. . .det tillägnar jag Palestina. Eller närmare bestämt den politiska ledningen i Hamas och al-Fatah. God Jul!
Jag tolkar det som att programledaren Christer Eklund inte hade någon julhälsning över åt det palestinska folket. . .
Om kommentarer december 22, 2006
Posted by kulturrevolution in Idédebatt.5 comments
Ett antal kommentarer har raderats och från och med nu måste allt godkännas av bloggens redaktion.
Det har informerats om kommentarsregler tidigare, och så länge man inte frångår allmänt hyfs kommer det man skriver att släppas igenom, även om det kanske tar lite tid nu över julhelgen.
Förmodligen behålls det nu införda systemet över jul och nyår.
//Redaktionen
Mörka skogar bidrar till växthuseffekten december 22, 2006
Posted by Joakim Henriksson in Vetenskap.12 comments
Det kommer hela tiden mer bevis för att jordens klimat är mycket mer komplex än den bilden vi får av Pär Holmgren och Al Gore.
Det finns en ny studie som visar att mörka skogar, därför att de är mörka, kan ha en bidragande effekt på den globala uppvärmningen:
Scientists from the French Universite’ Montpellier II and the Carnegie Institution and Lawrence Livermore National Laboratory in the United States collaborated in the unprecedented study on the effects of deforestation on climate and atmospheric carbon.
Forests have been touted by environmentalists for their abilities to absorb carbon dioxide, a notorious greenhouse gas, and for exuding moisture that increases sun-blocking cloud cover.
Researchers involved in the study said the tendency for dark forest cover to absorb sunlight, thus warming the Earth, has been overlooked.
Fenomenet är känt som albedoeffekten. Läs mer här.
”The darkening of the surface by new forest canopies in the high-latitude Boreal regions allows absorption of more sunlight that helps to warm the surface,” Bala said.
The study concluded that, by the year 2100, forests in mid- and high-latitudes will make some places up to 10 degrees Fahrenheit warmer than they would have been if the forests did not exist.
Miljöfundamentalister uppmanar oss att plantera nya skogar. Det verkar dock inte vara säkert att de positiva effekterna skulle bli särskilt stora. . .
Kofi Annan, tack o adjö! december 22, 2006
Posted by kulturrevolution in Fredagsledare.5 comments
Kofi Annans tid som generalsekreterare har varit en katastrof; märkt av svaghet och impotens. Under hans ledarskap har människor slaktats ihjäl i Rwanda, Srebrenica och Darfur. Han är ansvarig för att ha kört FN i botten och låtit det degenerera till en institution av korruption, anti-semitism och USA-hat. Det är inget mer än en internationell debattklubb och en lekstuga för diktatorer. Kofi Annan är en svart fläck i FN:s historia.
* Som chef för FN:s fredsbevarande operationer hade Kofi Annan ansvar för de FN-soldater som befann sig i Rwanda 1994 under folkmordet. Redan fyra månader innan massmordet hade den kanadensiske generalen Romeo Dallaire, som befann sig i landet, skickat ett fax till Annan i vilket han varnade om ett kommande folkmord. Uppgifterna kom från trovärdiga hutu-källor. Annan vägrade, i sitt svar, att godkänna någon som helst form av militärt skydd för tutsibefolkningen:
. . .the overriding consideration is the need to avoid entering into a course of action that might lead to the use of force and unanticipated repercussions.
Man hör ibland en del argumentera för att de individuella länderna i säkerhetsrådet var precis lika ansvariga för folkmordet i Rwanda som Annan. Även om vi bortser från faktumet att Annans likgiltighet inte kan ursäktas av andras passivitet antyder flera källor att Kofi Annan lät bli att informera medlemsländerna om allvaret och vidden av konflikten i Rwanda.
* Ett år senare, i Srebrenica, gjorde Annan ingenting för att förhindra sju tusen muslimer från att bli mördade av serbiska trupper. Massakern var en följd av att muslimerna gett ifrån sig sina vapen, vilket de gjorde efter att FN gett dem löften om beskydd. Men de sex hundra FN-soldaterna avfyrade inte ett enda skott till deras försvar.
Annans passivitet har lett till att stater tagit saken i egna händer. Saddam Hussein har nu blivit avsatt och ställd inför rätta och det irakiska folket har fått frihet, allt detta trots Kofi Annan och Förenta nationerna. Det är mer än uppenbart att Annan inte har mycket övers varken för kriget mot terrorismen eller för spridningen av demokrati i Mellanöstern. Han antydde nyligen i en intervju med BBC att irakier har det sämre idag än under Saddam. Ett rätt så otroligt påstående som genast avfärdades av irakiska politiker.
Under Annan har korruption och skandaler fått växa inom FN som sett några av sina värsta lågvattenmärken. Två exempel:
* Olja mot mat-skandalen är den största korruptionsskandalen i FN:s historia. Under Annans ledarskap lyckades Saddam Hussein lura undan pengar, som egentligen skulle gå till hungriga irakiska barn, till sig själv. Bland annat skickades pengar till palestinska självmordsbombares familjer. Mängder av FN-byråkrater har anklagats vara inblandade.
* De senaste åren har man kunnat läsa i tidningar om hur FN:s fredsstyrkor är inblandade i sexskandal efter sexskandal. Man pratar om barbariska handlingar där soldaterna tvingat kvinnor och flickor att prostituera sig. Från Östtimor kommer avskyvärda historier om hur FN-soldater bland annat skall ha förgripit sig på barn och haft samlag med getter.
Vad som behövs är omfattande strukturella reformer, aggressivt försvar av demokrati och mänskliga rättigheter och ett mer transparent FN med tydligt ansvarsutkrävande. Världens problem löses inte av att Robert Mugabe och King Jong Il får diktera efter sina passioner. Det enda hoppet är att demokratier tar ledningen och håller ihop inför tyranner och diktatorer som håller världen gisslan med sina kärnvapen. Då kan man inte göra som Kofi Annan och skjuta undan länder som USA och Israel. Vi behöver dem.
Vi behöver dock inte Kofi Annan. Tack och adjö.
