kulturrevolution.se

Kulturrevolution är ett spännande projekt. Här försöker vi att få panarkistiska, liberala och konservativa åsikter att samsas för att testa om det går att driva en gemensam politisk borgerlig agenda. Vi är inte alls eniga om allting, men vi ser alla att det kan ha sin poäng att göra gemensam sak av sakpolitik – opinionsbildning sköts dock bäst på egen hand. Vi försöker alltså att skilja på långsiktig opinionsbildning – som man inte kan samsas om utan som måste drivas principfast och ideologiskt – och sakpolitik – som handlar om att nå politisk majoritet och profitera på den politiska stämning som en eventuell opinionsbildning resulterat i. Och denna sakpolitik ser vi helst vara befriad från kommandoekonomisk retorik, statlig klåfingrighet och postmodernistiskt relativistiskt trams.

Som ett led i detta kommer Kulturrevolution framöver att skriva fredagsledare som hela Kulturrevolution ställer sig bakom. Dessa kommer att ha formen av klassiska ledarspalter och vara mer inriktade på sakpolitik. De kommer att skrivas av en av våra skribenter för att sedan nagelfaras av de andra – inte för att ta död på de olika skribenternas egna unika språk. Nej, utan för att se till att ingen ledare skrivs som vi alla, rent sakpolitiskt, inte kan stå bakom.

Detta kommer säkert att vara svårt, krångligt, jobbigt och frustrerande men också spännande, lärorikt och viktigt. För det är svårt när omöjligt att bryta den socialistiska hegemonin, vad gäller sakpolitik, på egen hand.

Det finns få länder i världen där konservativa eller liberaler på egen politisk majoritet kan agera. Av någon konstig anledning så krävs det en överenskommelse mellan liberaler och konservativa. Främst för att många konservativa och liberaler delar åsikten om att en fri ekonomi är överlägsen ett kommandosystem.

Visst, dessa överenskommelser fallerar ibland då liberaler ogillar när statskonservativa får för mycket inflytande och ger staten i uppdrag att upprätthålla viss moral eller när konservativa ser hur liberalers historielöshet för kulturens viktiga särställning för att hålla samman en nation går för långt.

Ja, vi har olika åsikter. Ja vi står inte alls tillsammans på alla punkter. Men vi ser nödvändigheten i att samarbeta sakpolitiskt för att bryta socialismens grepp om politiken. Detta samarbete fungerar inte alltid, och det är en balans på en knivsegg. Men den verkar krävas.

Vi ber inte heller om ursäkt för de gånger då vi inte är sams och finner det nödvändigt att gå emot varandra – det får man köpa.

Men vi är trötta på den järnhand som hållit Sverige i sitt grepp alldeles för länge. Denna järnhand med märket kollektivism.

Vi är trötta på socialism och vi ber inte om ursäkt för våra åsikter. Vi är inte ute efter att nå någon slags halvmesyr till blandekonomi. Vi är inte socialister som vill vara med i Nato. För socialliberaler med sådant patos för statlig kontroll att de separerat sig från socialliberaler som Eli Heckscher ger vi inte mycket. De passar bäst tillsammans med andra socialister.

Det är vi som är den nya borgerligheten.

Vi ser framåt. Anger en positiv inställning till politiken och vi står inte för en medelväg. Vi vill ha en fri ekonomi som slipper statens tentakler som i ren tankelöshet välter omkull och förstör i sina försök att sträcka sig fram mot de fria initiativ som den vill släcka. Vi vill ha en stat och politik som sätter kompetens framför lång och trogen tjänst. Vi vill ha ett politiskt system som lyfter fram fria, starka och obekväma förmågor istället för ett system som i konformismens namn tar död på allt som är principfast, rakryggat och livskraftigt. Vi vill ha ett land där nyfikenhet och törst på livet ersätter trångsynthet och rädsla för att leva de liv vi är menade att leva.

Vi vill ha ett bättre Sverige.

Vi är den nya borgerligheten och vi är här för att stanna.

Joakim Henriksson, Carl-Robert Lindgren, Johan Eriksson och Sebastian Weil