Vad är hyckleri? november 6, 2006
Posted by Joakim Henriksson in Idédebatt.trackback
Vänstern har en lustig bild av vad hyckleri är. För dem är det helt ofattbart hur en djupt troende pastor kan få för sig att predika om vilken dålig livsstil homosexualitet är medan han själv går till en manlig prostituerad om kvällarna. Kanske är det faktiskt så att pastorn har mer rätt att berätta om hur destruktivt homosexualitet är eftersom han faktiskt genomlidit det själv? Det är typ som crickett – racka inte ner på det förrän du testat det själv!
Vänstern hojtar alltid om vilka hycklare vi är. Rush Limbaugh är beroende av smärtstillande! George Bush smet från lumpen! Bill O’Reilly har telefonsex! Bill Bennett är spelberoende!
So what?
Det har inte fallit i vänstern att Rush Limbaugh kan kritisera droger därför att han personligen vet hur farliga och destruktiva de är? Och varför kan inte George Bush föra ett rättfärdigt krig bara för att han smet från lumpen för en himla massa år sedan? Vad har det med saken att göra?
Och det spelar ändå ingen roll ifall det faktiskt skulle röra sig om hyckleri. Det finns positivt hyckleri. Vill ni ha exempel? En dömd rattfyllerist är på en fest när en person han inte känner berättar att han tänker köra hem fast att han är kraftigt berusad. Den dömda rattfylleristen säger till honom att stanna kvar och sova ruset av sig. Och ifall personen inte går med på det kommer han att stoppa honom med våld. Hyckleri? Kanske det. Men visst fan är det en god gärning.
Och om Ted Haggard har personliga erfarenheter som gör att han kan berätta om hur plågsamt homosexualitet är – låt honom göra det! Uppenbarligen blir folk inspirerade av honom. Enbart hans New Life kyrka har 14 000 medlemmar.
Det finns en avstötande skadeglädje hos vänstern över goda människors lidande och felsteg. Varje gång någon på högerkanten gör ett misstag och går till en prostituerad är det en seger för vänstern. Anledningen till att det blir en sådan skandal när män som Ted Haggard avslöjar att de köpt sex är för att de sedan skäms över sitt beteende och går ut och berättar hur hemskt det är. När vänstern gör det, som när Leif Thorsson utnyttjar en manlig hora, är det inte lika farligt eftersom de aldrig ens försökt att vara goda människor. Ambition bestraffas. Lättja belönas.
Våra felsteg är deras livsstil.
Nej. Anledningen till att det blir rubriker när Ted Haggard sätter på en kille är att han byggt upp hela sin karriär på att predika att det är fel att sätta på killar och att dem som gör det kommer till helvetet. Och att han undanhållit att han själv håller på med det.
Det var typ det jag sa.
Men det är skillnad på att en gång i sitt liv varit alkoholist för att därefter sedan upplysa om farorna med det hela.
Det är en annan sak att bygga upp en verksamhet, bygga en karriär, och tjäna pengar på att predika mot alkoholkonsumtion, men sedan åka hem på kvällen och ta sig en jävel.
Om ens påstådda moral är så illa övertygande att inte ens man själv lever efter den är det inte mycket till moral.
Tack Joakim. Detta behövde sägas. Om endast den som är felfri kan komma med moraliska omdömen skulle det ju bli ganska tyst på den fronten. Pappan skulle då inte kunna säga åt sitt barn att det inte är bra att ljuga efter han själv ljugit vid flera tillfällen. Grejen är ju att vi ibland gör saker som vi (åtminstone efteråt) vet är fel. Vad jag gör är en sak och hur jag ser på det en helt annan. Är och Bör är skilda kategorier.
”Men det är skillnad på att en gång i sitt liv varit alkoholist för att därefter sedan upplysa om farorna med det hela.”
Men det är det som är poängen. Alla alkoholister är inte alkoholister en gång i sina liv för att sedan göra en Vägen till Damaskus-omvändning och aldrig mer röra flaskan. Folk får återfall. Därav termen ”recovering alcoholic”.
Frågan är ifall man borde gå ut och propagera för alkohol bara för att man själv har svårt att hålla sig borta från flaskan ?
Nej, självklart inte.
Ted Haggard förstod, efter personliga upplevelser, att homosexualitet är en destruktiv livsstil. Och sedan gick han ut och berättade om det.
Ted Haggard förstod, efter personliga upplevelser, att homosexualitet är en destruktiv livsstil. Och sedan gick han ut och berättade om det.
Efterkonstruktioner är fina..
Snarare är självförnekelse en destruktiv livsstil: att innerligt vilja vara motsatsen till vad man är, och förneka sin verkliga natur är en destruktiv livsstil.
Att någon som är homosexuell men hatar homosexuella tycker att hans egen livsstil är destruktiv behöver man knappast någon professur i raketforskning för att förstå.
Joakim, resonemanget är ohållbart. Bortsett från att det är ett bra uppslag för humor, kan man inte ge personer som i handling har brutit mot sina egna läror större auktoritet bara för att de själva har provat de förmenta lasterna. Varför skulle de ha det? Tvärtom har de ganska mycket mer att förklara.
”Joakim, resonemanget är ohållbart. Bortsett från att det är ett bra uppslag för humor, kan man inte ge personer som i handling har brutit mot sina egna läror större auktoritet bara för att de själva har provat de förmenta lasterna. Varför skulle de ha det? Tvärtom har de ganska mycket mer att förklara.”
Det är ingen som snackat om ”större auktoritet”.
Det enda jag sa var att inte är oförenligt att be folk att sätta på sig halsduk när det är kallt ute bara för att man själv inte brukar sätta på sig halsduk när det är kallt ute.
Det är klart att alla som bryter mot sina egna läror måste förklara sig. Det är hyckleri.
Men jag tycker att det finns en poäng i vad Joakim säger: Ju större krav man har på sig själv – oavsett vilka kraven är – desto större är risken att man inte klarar att leva upp till det.
Ska vi vara emot att människor ställer krav på sig själva?
Det finns också en skillnad på att göra misstag och att kategoriskt vara en hycklare. Om Lars Ohly inte har något emot friskolor i sitt privata liv, men hela tiden arbetar för att förbjuda dem, då anser jag att han är en hycklare. Om Lars Ohly däremot är motståndare till prostitution, men ändå en kväll blir full och (ähum) gör bort sig. Då anser jag att han får ta sitt ansvar, be om ursäkt och avgå som partiledare. Men det är ett misstag, en svaghet vi talar om, och inte nödvändigtvis utbrett hyckleri.
Visst ska misstag kunna accepteras och förlåtas.
Hyckleri? Det är när man försvarar drogmissbrukande och horande republikaner samtidigt som man angriper demokrater för att deras parti för hundratals år sedan stödde slaveri och angriper Kerry för att han sagt något som kan tolkas som ringaktande mot soldater.
Thomas Palm: Touché!
Det du beskriver är när folk förblindas av en ”heja blå/röda laget!”-attityd, och allt vad principer slängs överbord för att istället heja på sitt lag, oavsett vad det innebär.
Förutsägbart och principlöst ”partisan hackery” i ett nötskal.
Att heja på sitt lag är en sak. Jag upplever det verkligen inte som att särskilt många ohämmat försvarar republikaner. Tvärtom, är kritiken mot dem hård.
John Kerry gjorde bort sig och förtjänade kritik, men min kritik var faktiskt mycket sansad och mer av en rapport av stämningar.
Jag anser att Haggard ska ta sitt ansvar och dra sig tillbaka. När det gäller slaveriet så har jag inget sagt om det.
Så min fråga kvarstår: Är det så att många människor bara är skadeglada? Är det så att ni bara tycker om att kasta er över människor med höga krav på sig själva, människor som inte klarar att leva upp till sina egna krav?
Wille: Finns det ett inslag av jante-tänkande i din skadeglädje?
Carl-Robert, det var Joakim som skrev den bloggpost om hyckleri jag besvarade och det var han som slrev det om att demokraterna i en grå forntid stödde slaveri. Däri hyckleriet.
Du kanske anser att det är att ha höga krav på sig att fördöma homosexuella.Jag kallar det bara trångsynt och när då en av de främsta ”gaybashers” avslöjas så visst blir jag skadeglad. Allt som misskrediterar dessa trångsynta bibelfundamentalister är bra! Haggards ursäkter att han bara köpte drogerna men inte använde dem och att han bara hyrde den där prostituerade för massage gör bara det hela roligare. Han har inte ens vett att erkänna att han avslöjades med byxorna nere.
För den delen var skandalen med Jeff Gannon/James Guckert rätt rolig också även om vi väntar på att få höra vad det egentligen handlade om. En manlig prosituerad som springer omkring i Vita Huset med presskort under falskt namn trots att han inte är journalist? Där ligger minst en hund begravd!
Joakim, du skriver ju följande:
”Kanske är det faktiskt så att pastorn har mer rätt att berätta om hur destruktivt homosexualitet är eftersom han faktiskt genomlidit det själv? Det är typ som crickett – racka inte ner på det förrän du testat det själv!”
D v s att han, enligt denna logik, skulle kunna hålla sina svavelosande predikningar mot homosexualitet med en auktoritet som växer med antalet tillfällen han har köpt homosex. Oförklarligt! Om han sedan vill kalla det för en studie i homosexualitetens destruktivitet, eller vad han nu kan vilja säga, gör inte saken bättre.
Om inte pastorn modifierar sin lära får han väl vara så snäll och förklara varför han inte vill ha halsduken på sig.
Att inte ha gjort lumpen eller att ha provat hasch i sin ungdom är att spela i en helt annan division. Om man däremot är ordförande i ”Värnpliktens Vänner” och håller sig undan från en obligatorisk repmånad – då liknar det pastorns hyckleri.
Okej, bara så att vi får det här klart:
Det alla är emot är hans åsikter, inte att han skulle vara en hycklare?
För det är en helt annan diskussion.
Jag vet inte vad som driver de andra, men jag kritiserar i detta sammanhanget hans hyckleri.
Okej, hans åsikter struntar vi i.
Hyckleri är det om man kategoriskt lär en annan sak än man lever. Men nog finns det misstag? Nog är det relevant att göra den uppdelning som jag gör ovan (ohly-grejen)?
Om det då är så att någon bryter mot sina läror och ångrar det, menar att det var ett misstag och ett snedsteg, varför ska man då racka ner på det? Kan man inte förlåta?
Och visst är det så att folk älskar att dra ner andra från deras piedestaler? Ju högre krav desto svårare blir det liv. Människor älskar när någon misslyckas.
Det behöver inte nödvändigtvis följa av en moralisk övertygelse att man handlar i enlighet med denna. Många så kallade externalister menar att moralisk övertygelse inte ens kan motivera en handling. Jag tycker personligen att den typen av hållning kan vara sund. Precis som Joakim skriver så kan en person som brutit mot sin egen moraluppfattning få en viss styrka i sina resonemang. Men det blir problematiskt om man försöker dra lärdom om något genom att göra något annat. Om man som Haggard uppsöker manliga prostituerade och har sex under drogpåverkan så har man inte fått vetskap om hur det är att leva som öppen bög med en fast partner. Det är en lika orimlig tanke som att någon man skulle lära sig vad äktenskap och familjeliv innebär genom att köpa sex på en bordell. Bara radikalfeminister och religiösa moralister kan tro sig förstå vad hetero- respektive homosexualitetens ”väsen” på det sätt. Den enda lärdomen man kan dra av erfarenheten är just det man har direkt erfarenhet av.
Att hyckla innebär såvitt jag vet att man i en insider-positition framställer sig själv som (oftast moraliskt) bättre än man egentligen är.
Eftersom Joakim i princip helt förbehållslöst sitter och trumpetar ut republikanernas förträfflighet samt agerar (den kristna) moralens väktare vecka ut och vecka in är det svårt att inte hålla med Thomas Palm om att det är hyckleri när han försvarar prostitution och drogmissbruk.
Vad är en god människa? Nej förlåt. Jag hade egentligen lovat mig själv att aldrig kommentera inlägg om ont och gott. Man kan bara bemöta det med religiösa argument, och som sekulär kan jag omöjligt göra det. Jag kan bara tycka att det är ihåligt argumenterat. Och den andre tycker väl att jag är ond då.
Carl: Klart man kan förlåta om den andre ångrar. Ser fram emot när vilsna sossepolitiker förlåts här…
Åh, Tobias, jag har förlåtit alla mina politiska motståndare för länge sen. Faktum är att jag just nu inte kan komma på en enda person som gjort något jag inte förlåter. Men det finns kanske såna saker också.
Tobias:
”Jag hade egentligen lovat mig själv att aldrig kommentera inlägg om ont och gott. Man kan bara bemöta det med religiösa argument, och som sekulär kan jag omöjligt göra det.”
Det där får du nog tänka på ett varv till. Naturligtvis går det att tala om gott och ont utan religiösa argument.
:O
Jag trodde aldrig att jag skulle säga det – men Aqurette är den mest vettiga i ovanstående diskussion.
Aqurette: Aqu-rätt. Ja, med några sekunders betänktetid kan jag väl erkänna att är klart att det är så. Ballongboll i eget straffområdet från min sida. Jag tänkte för mycket på retoriken (högern pratar gärna om gott och ont, på vänsterkanten handlar det om ansvar och individualism) eller så tänkte jag inte alls.. Man kan dock bara diskutera så om man har gemensamma moraliska utgångspunkter.
Det är enkelt:
Om Haggard fullkomligt struntar i vad han själv lär ut, så är han en hycklare. Om Haggard däremot verkligen försöker leva som han lär, men misslyckas då och då, så handlar det inte om hyckleri utan om mänsklig svaghet.
(För övrigt så är Aqurettes inlägg klokt.)
”Det har inte fallit i vänstern att Rush Limbaugh kan kritisera droger därför att han personligen vet hur farliga och destruktiva de är?”
vad hände med:
” Kanske är det faktiskt så att pastorn har mer rätt att berätta om hur destruktivt homosexualitet är eftersom han faktiskt genomlidit det själv? – racka inte ner på det förrän du testat det själv!”