Bara så ni vet: Det finns regler november 30, 2006
Posted by kulturrevolution in Idédebatt.2 comments
För allas trevnad, som det brukar stå på lapparna i tvättstugan, så finns det kommentarsregler på denna blogg. Det har vuxit fram ett behov successivt, och inom kort ska vi försöka lägga upp en sida med nedskrivna regler.
Fram till dess gäller helt enkelt vanligt folkvett. Det går bra att vara anonym, men använd gärna samma alias hela tiden, eller i alla fall alltid när du kommenterar fler gånger under samma post. Personliga påhopp, mycket fult språk och allmänt oförskämda saker raderas.
Det finns ingen censur, utan alla kommentarer syns direkt. Men kulturrevolution.se tar sig frihet att granska i efterhand.
Kommentera gärna, men visa att ni kan uppföra er som vuxna människor.
Fredagsledare: Introduktion november 17, 2006
Posted by kulturrevolution in Fredagsledare.2 comments
Kulturrevolution är ett spännande projekt. Här försöker vi att få panarkistiska, liberala och konservativa åsikter att samsas för att testa om det går att driva en gemensam politisk borgerlig agenda. Vi är inte alls eniga om allting, men vi ser alla att det kan ha sin poäng att göra gemensam sak av sakpolitik – opinionsbildning sköts dock bäst på egen hand. Vi försöker alltså att skilja på långsiktig opinionsbildning – som man inte kan samsas om utan som måste drivas principfast och ideologiskt – och sakpolitik – som handlar om att nå politisk majoritet och profitera på den politiska stämning som en eventuell opinionsbildning resulterat i. Och denna sakpolitik ser vi helst vara befriad från kommandoekonomisk retorik, statlig klåfingrighet och postmodernistiskt relativistiskt trams.
Som ett led i detta kommer Kulturrevolution framöver att skriva fredagsledare som hela Kulturrevolution ställer sig bakom. Dessa kommer att ha formen av klassiska ledarspalter och vara mer inriktade på sakpolitik. De kommer att skrivas av en av våra skribenter för att sedan nagelfaras av de andra – inte för att ta död på de olika skribenternas egna unika språk. Nej, utan för att se till att ingen ledare skrivs som vi alla, rent sakpolitiskt, inte kan stå bakom.
Detta kommer säkert att vara svårt, krångligt, jobbigt och frustrerande men också spännande, lärorikt och viktigt. För det är svårt när omöjligt att bryta den socialistiska hegemonin, vad gäller sakpolitik, på egen hand.
Det finns få länder i världen där konservativa eller liberaler på egen politisk majoritet kan agera. Av någon konstig anledning så krävs det en överenskommelse mellan liberaler och konservativa. Främst för att många konservativa och liberaler delar åsikten om att en fri ekonomi är överlägsen ett kommandosystem.
Visst, dessa överenskommelser fallerar ibland då liberaler ogillar när statskonservativa får för mycket inflytande och ger staten i uppdrag att upprätthålla viss moral eller när konservativa ser hur liberalers historielöshet för kulturens viktiga särställning för att hålla samman en nation går för långt.
Ja, vi har olika åsikter. Ja vi står inte alls tillsammans på alla punkter. Men vi ser nödvändigheten i att samarbeta sakpolitiskt för att bryta socialismens grepp om politiken. Detta samarbete fungerar inte alltid, och det är en balans på en knivsegg. Men den verkar krävas.
Vi ber inte heller om ursäkt för de gånger då vi inte är sams och finner det nödvändigt att gå emot varandra – det får man köpa.
Men vi är trötta på den järnhand som hållit Sverige i sitt grepp alldeles för länge. Denna järnhand med märket kollektivism.
Vi är trötta på socialism och vi ber inte om ursäkt för våra åsikter. Vi är inte ute efter att nå någon slags halvmesyr till blandekonomi. Vi är inte socialister som vill vara med i Nato. För socialliberaler med sådant patos för statlig kontroll att de separerat sig från socialliberaler som Eli Heckscher ger vi inte mycket. De passar bäst tillsammans med andra socialister.
Det är vi som är den nya borgerligheten.
Vi ser framåt. Anger en positiv inställning till politiken och vi står inte för en medelväg. Vi vill ha en fri ekonomi som slipper statens tentakler som i ren tankelöshet välter omkull och förstör i sina försök att sträcka sig fram mot de fria initiativ som den vill släcka. Vi vill ha en stat och politik som sätter kompetens framför lång och trogen tjänst. Vi vill ha ett politiskt system som lyfter fram fria, starka och obekväma förmågor istället för ett system som i konformismens namn tar död på allt som är principfast, rakryggat och livskraftigt. Vi vill ha ett land där nyfikenhet och törst på livet ersätter trångsynthet och rädsla för att leva de liv vi är menade att leva.
Vi vill ha ett bättre Sverige.
Vi är den nya borgerligheten och vi är här för att stanna.
Joakim Henriksson, Carl-Robert Lindgren, Johan Eriksson och Sebastian Weil
Torsdagskrönika: Tjänstedirektivet november 16, 2006
Posted by Johan Eriksson in Politik, Torsdagskrönika.add a comment
Efter att ha diskuterats, protesterats emot, ändrats och gjorts mindre omfattande har EU:s tjänstedirektiv till slut fått godkänt av både låtsasparlamentet i Bryssel/Strasbourg, och av de enskilda EU-länderna.
Trots att den fria rörligheten av varor, kapital, människor och — kan man tycka — tjänster, är EU:s grund har det tagit ända fram till nu att låta människor erbjuda tjänster i unionens olika länder. Socialisterna har gnällt om arbetsrätt, ”miljövänner” om nedsmutsning, EU-skeptiker om ökade befogenheter och försvarare av en stor offentlig sektor om den ökade konkurrensen inom sektorn som fri rörlighet för tjänster kan innebära.
Eftersom EU:s sätt att kompromissa ofta innebär att man hittar en minsta gemensamma nämnare så är tjänstedirektivet också tämligen urvattnat. Tjänsteföretag kan visserligen agera i enlighet med lagar i sitt ursprungsland även när de opererar i andra länder i unionen, men undantag görs när det gäller hälsa och sjukvård, samt konsument- och miljövård. Direktivet gäller inte heller känsliga områden med ”viktiga” offentliga monopol.
Är det ett steg framåt? Förmodligen. Det som avgör saken är huruvida införandet av tjänstedirektivet också kommer att innebära fler gemensamma regleringar angående lönenivåer, arbetstider (vilket vi iofs redan har, till stor skada) och så vidare. Om så blir fallet kan tjänstedirektivet indirekt bidra till att göra den europeiska marknaden mindre dynamisk, snarare än mer. Om mer frihetliga krafter håller emot har vi istället tagit åtminstone ett steg åt rätt håll. Framtiden får utvisa. När det gäller EU kan man aldrig vara riktigt säker.
Därför kan jag inte bli polis november 15, 2006
Posted by kulturrevolution in Idédebatt.16 comments
Jag har en vän som sedan en tid tillbaka är Polis. Efter att hört ett urval av mina solskenshistorier om Tullverket har han uppmanat mig att söka över till Polisen. Större bredd på arbetsuppgifter, helt andra resurser att tillgå och man har på många sätt börjat anpassa arbetsmetodik och tankesätt till den verklighet som råder i samhället. Lägg därtill en högre lön.
Jag har nu konstaterat att mitt kall är ändå inom Tullen med att bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten. När vi får göra vårt jobb har vi nämligen chansen är skada den organiserade brottsligheten ordentligt. Polisen får jobba för att ta narkotikabeslag i gram, vi tar ofta flera kilo åt gången. Ibland många kilo. Det är trots att allt i samband med gränspassagen som de stora klippen kan göras, sedan delas sändningen ut upp, späds och blir ”bitesize” i form av tusentals trippar.
Den dag det blir så plågsamt och nedbrytande att arbeta för Tullverket att jag bara måste bort är det nog lika bra att lämna statens tjänst helt. Jag kommer antagligen ändå vara för bitter för att fungera någon annanstans inom statsförvaltningen. Jag har med andra ord surrat mig vid skorstenen på m/s Tulltanic.
Men även om jag skulle vilja söka mig över till polisen så skulle det vara dömt på förhand. Inte på grund av fysikprov, kunskapskrav och absolut inte på grund av språkproven som snart kommer vara så idiotanpassade att de lika gärna kan tas bort helt.
Nej, det är för att jag med stor sannolikhet skulle göra mig skyldig till brott vid intervjutillfället. Exakt vad är jag inte säker på, men jag skulle gissa att det skulle röra sig i intervallet förolämpning till våldsamt motstånd när de ska få ut mig ur lokalerna.
På polishögskolan ägnar man sig nämligen åt ett förfarande som skulle utlösa en nostalgitripp hos vilken grånad DDR-politruk som helst. På polishögskolan frågar man de sökande vad de tycker i olika politiska spörsmål och gallrar ut dem därefter.
När min vän var på intervju satt han inför en trojka som frågade honom vad han tyckte om homoadoptioner, invandring, mångkultur, feminism och så vidare. Allt från det politiskt korrekta smörgårdsbordet skulle provsmakas och godkännas. För min vän rådde inget tvivel om att det fanns ett rätt och ett fel svar på frågorna. Det är någonstans där jag antagligen skulle bli en smula färgstark i mitt ordval med avseende på det lämpliga (se kap 2, §2) i att ställa sådana frågor.
Faktiska meriter och fallenhet för uppgiften får stå tillbaka för politiskt korrekt underdånighet.
Även den som inte har något intresse för brottsbekämpning i övrigt kan ju göra ett litet test här och se vad man kommer fram till själv.
1. Polisman får larm om pågående bankrån. På plats möter han en anabolastinn yrkeskriminell med en säck pengar och en AK-4 laddad med massor av patroner nära sitt bäst före datum. I denna situation är det viktigt att polismannen
A) Kan hantera akut stress och har gedigna kunskaper om bastaktiskt förfarande.
B) Är en god skytt
C) Har förståelse för de underliggande genusdikotomier som orsakar oro och ångest i en patriarkal samhällsordning.
2. Polis kontaktas av vårdpersonal som misstänker att en flicka från Östafrika utsatts för kvinnlig omskärelse. För utredande tjänsteman är det då viktigt att
A) Dokumentera alla omständigheter noggrant.
B) Kontakta vederbörlig expertis inom och utom myndigheten för att ta tillvara barnets rättigheter och undvika ytterligare traumatisering.
C) Det viktiga här är att inte bli etnocentriskt och fördömande utan komma ihåg att det som är avskyvärt för oss kanske är fint för andra, som t ex könsstympning. Vilka är vi att döma egentligen? För sjuhundra år sen deltog ju svenskarna i korståg.
3. Vilket av följande studiemoment på polishögskolan av de nedan nämnda är det viktigaste för en blivande polisman att kunna?
A) Straffrätt
B) Ordning och trygghet
C) Rasism och diskriminering
Har du svarat C på frågorna så bör du söka polishögskolan snarast. Du kan då också glädjas över att ”rasism och diskriminering” är på fem poäng, ”ordning och trygghet” på fyra och ”straffrätt” får nöja sig med tre.
Om inte du inte svarat som du ska så bör du ställa dig frågan vad för slags poliser vi vill ha? Poliser som ägnar sig åt att lösa och förebygga brott eller ideologiskt formstöpta hjon som låter kartan gå före terrängen?
Huruvida Jonas och Mark är bra pappor, om kebab är godare än pytt i panna eller om det verkligen är en angelägen samhällsfråga att kvotera in akademikertanter ur övre medelklassen i företagsstyrelser är fullständigt irrelevant för om man blir en bra polis eller inte. Det som avgör är förmågan att utföra en mycket krävande arbetsuppgift där i slutänden det egna och andras liv står på spel. Den bistra sanningen är att politiskt korrekthet inte stoppar för vare sig kulor eller knivar. Inte ens i Sverige.
Min vän beskrev sin klass under utbildningen som en tredjedel inkvoterade, det vill säga som tack vare kön, hudfärg eller sexuell läggning fått komma in trots att inträdesproven inte gått så bra. En tredjedel utmärkte sig för vad vi kan kalla politiskt medvetenhet och en tredjedel hade kommit in tack vare lämplighet för tjänsten (och förmåga att hålla tand för tunga får man förmoda).
En av tre som kan förväntas göra jobbet kanske inte är så farligt? Eller?
Av Brynte Cronsköld, inspektör inom Tullverkets brottsbekämpning
P.S. Den som vill veta mer om den pedagogiska präglingen på Polishögskolan kan få ledtrådar i en artikel om dess rektor Birgit Hansson. D.S.
Newsnight om islam i Storbritannien november 15, 2006
Posted by Sebastian Weil in Religion.3 comments
BBC:s Newsnight har haft ett inslag om islam i landet som blivit omdebatterat då det berör hur fundamentalistisk islam brett ut sig i förorter i London.
Jag fick länken via någon blogg i min bloggroll som jag nu glömt bort – våra läsare kan säkert påminna mig.
Balanserad Björklund november 13, 2006
Posted by Johan Eriksson in Politik.21 comments
Religiösa friskolor är ju ett ämne som dyker upp då och då på Kulturrevolution.se. I Dagens Nyheter ger skolminister Jan Björklund med några korta ord sin syn på frågan, som skiljer sig en hel del från den förbudsivrande partikamraten Nyamko Sabunis.
För mig är det helt okej med religiösa friskolor som ber både morgonbön och bordsbön och har religiösa symboler på väggarna så länge det inte blandas ihop med undervisningen och läroplanen. Darwin får inte ersättas med första Mosebok. Där är lagstiftningen tydlig. De allra flesta religiösa friskolor gör ett utomordentligt jobb.
DNs journalist har förstås valt den för henne förmodligen hoppingivande rubriken ”Tuffare för religiösa friskolor”, men det är inte det intryck jag får. Björklunds tanke är att friskolor, religiösa såväl som övriga, skall vara skyldiga att redovisa av vilka de blir sponsrade. Det slår mig som en rimlig idé, som ökar föräldrarnas möjlighet att fatta informerade beslut. Det gör det också lättare att komma åt det fåtal skolor som har mörkare syften än att ge sina elever en miljö genomsyrad av positiva religiösa värderingar; något vars önskvärdhet vi måste överlåta åt föräldrar att avgöra, även när de fattar andra beslut än de vi själva skulle vilja att de gjorde.
Huruvida detta blir regeringens linje återstår att se. Det är en linje som, outvecklad som den må vara i DN-artikeln, har mitt stöd.
Nya fossilfynd jobbiga för miljöfundamentalister november 9, 2006
Posted by Sebastian Weil in Vetenskap.11 comments
New York Times har precis haft en rätt intressant artikel. Det har t.ex. varit två istider de senaste 500 miljoner åren (detta kan vara svårt att förstå för dem som tror att jorden skapats efter domesticerandet av hunden) då vi haft koldioxidnivåer som varit upp till 16 gånger högre än den nivå vi har nu.
Problemet för miljörörelsen är att dessa forskare inte ens existerar. Det råder ju ett fullständigt konsensus kring klimatförändringarna. Artikeln utvecklar det hela:
Skeptics say CO2 crusaders simply find the Phanerozoic data embarrassing and irreconcilable with public alarms. “People come to me and say, ‘Stop talking like this, you’re hurting the cause,’ ” said Dr. Giegengack of Penn.
Problemet med hela den här debatten är att koldioxidnivåer är en av många faktorer som påverkar jordens temperatur. Avstånd till solen, solens förändringar i temperaturutgivelser och annat påverkar också. Och dessutom finns det, som artiklen i NYT visar, ingen klockren korrelation mellan koldioxidnivåer och temperatur.
I vilket fall är artikeln mycket intressant för alla dem som intresserar sig för klimatdebatten och har så pass hög intellektuell kapacitet att det krävs mer än filmer av Al Gore för att stilla nyfikenheten.
Torsdagskrönika: Kristdemokraterna och verkligheten november 9, 2006
Posted by Johan Eriksson in Politik, Torsdagskrönika.add a comment
När en av de studerande i en kurs jag läser frågade professorn ifall modellen på svarta tavlan går att applicera på verkligheten svarade professorn, något skämtsamt: ”Visst gör den det. Min verklighet är ju här i klassrummet.”
Professorns poäng — att det är lätt att bli alltför närsynt när man arbetar inom det akademiska — är god, och värd att minnas. Behöver man en påminnelse går det förmodligen bra att läsa valfri avhandling inom ”gender studies”, som ämnet så fint heter. Och denna poäng är också giltig inom politiken.
Johan Ingerö lyfter fram ett lysande exempel bland de motioner som riksdagen haft att ta ställning till, och som inkom under den allmänna motionstiden. Problemet som skall lösas är att allt för många barn och föräldrar mår dåligt i det stressiga moderna välfärdssamhället — onekligen en i grunden sympatisk problemformulering. Motionsskrivaren menar att det som behövs är en möjlighet att slappna av och ta igen sig under helgerna. Men istället för att göra detta tvingas familjerna idag ut och handla. Så kan vi inte ha det. Slutsats: återinför affärstidslagen som föbjuder butiker att hålla söndagsöppet — en lag som för övrigt avskaffades så sent som 1971.
Motionsskrivaren är, som ni förstått av rubriken, varken miljöpartist eller kommunist utan kristdemokrat. Hennes namn är Annelie Enochson och hon har suttit i riksdagen sedan februari 2000. Säkerligen en vänlig och välmenande dam, som dock uppenbart hamnat snett. Förmodligen på grund av just denna närsynthet.
Annelie Enochson är knappast ensam om att drabbas av detta fenomen. Tvärtom borde en situation där framstående politiker ägnat sig åt politik under lång tid, göra risken för liknande snedsteg hög. Problemet är att omgivningen i viss mån formar en, och för någon som ägnat lång tid åt att finna politiska lösningar på problem är det lätt hänt att man börjar göra det även där en politisk lösning inte alls är önskvärd. Det är rentav troligt att man börjar hitta på problem för att man så gärna vill ha något att lösa.
På precis samma sätt förefaller det vara inom akademierna. Det är enbart om man ägnar hela sina dagar åt att fundera över ett eller annat samhällsfenomen som man kan få för sig att alla svenskar är rasister, att arbetsplatserna genomsyras av dolda strukturer där kvinnor förtrycks av talibaner, eller att afrikanska kvinnor som gifter sig med vita män har fått sina sinnen koloniserade och själva nu utgör en del av ett förtryck.
Uppmaningen till både politiker och forskare blir därför: öppna fönstret. Kliv ut, arbeta litet med annat av och till, och kom tillbaka med nya insikter om vilka problem som behöver lösas, och vilka som enbart finns om man konstruerar dem. Det gäller även kristdemokratiska representanter i vår riksdag.
Studentdrömmar om kläder november 8, 2006
Posted by Sebastian Weil in Idédebatt, Länkar.1 comment so far
Som fattig student så finns det många saker man bara kan drömma om. Som att äta bra kött tillräckligt ofta. En annan sak är schyssta kläder.
Men det går alltid att drömma. Och eftersom jag är galet lillgammal så rör det sig inte om tuff streatwear och orgier i sneakers, nej, jag går direkt på kostymer och skjortor.
Och när det gäller sådana kläder är det få butiker som har lika snygga grejer som Rose & Born i Stockholm. Kolla här bara kläder som nyligen kommit in till dem:
Halsduk i cashmere 1495 kr
Kavaj i ull och cashmere 4495 kr
Tröja med knappkrage i cashmere 2495 kr
Skjorta i bomull 1195 kr
Slips i siden 445 kr
Näsduk i siden 195 kr
Skor från Crockett & Jones 4595 kr
Skoblock i cederträ 495 kr
Halsduk i ull 895 kr
Kavaj i ull 3595 kr
Tröja cardigan i ull 895 kr
Skjorta i bomull 795 kr
Slips i ull 445 kr
Näsduk i siden 195 kr
Skor Crockett & Jones 3595 kr
Strumpa, ankellång i bomull 160 kr
Som sagt.. jävligt snyggt men inte i billigaste laget… det gäller att spara några studiebidrag för att köpa det här.
Kulturrevolution på Nobelfesten november 7, 2006
Posted by Sebastian Weil in Idédebatt.4 comments
Kulturrevolution.se, denna högborg av svensk borgerlighet med spännvidd från panarkism till paleokonservatism, behärskar självfallet mer än bloggandets ädla konst. Utöver det faktum att vi alla har muskler av stål, tio tigrars styrka och får blixten att stå stilla när vi rör oss så har vi sidor av oss som vi inte tar upp alltför ofta på bloggen.
Utöver driften att skriva om allehanda onödiga saker på internet så när vi självfallet också god smak och uppskattar att gå på traditionstyngda tillställningar där landets monarker närvarar.
Ja det stämmer – Kulturrevolution kommer självfallet ha en representant på årets Nobelmiddag.
Som representant har Kulturrevolution allas er Ninjaekonom på Nobelmiddagen där han iklädd högtidsdräkt kommer att föra ekonomerna vid Stockholms Universitets fana och närvara på festligheterna.
Jag förstår att detta kan skapa osämja här på bloggen då det kan uppfattas som en skymf att skicka en hednisk republikan att närvara i samma lokal som allas vår Dei gratia Rex. Men jag vill försäkra mina medskribenter här på bloggen, liksom våra trogna läsare, att jag inte kommer att skämma ut er.
Mina lackskor är putsade och glimmar likt svart ädelmetall, min skjorta och väst är stärkta och välblekta, mina handskar är vita likt nyfallen snö och jag kommer – festen till ära – också att raka bort skägget.
Möjligen kommer jag lite försiktigt att endast stå upp, men inte sjunga, Kungssången men det är ungefär så mycket jag, demonstrativt, kommer att markera mitt ställningstagande. Jag vill också här påpeka att Kungssången endast sjungs när kungen är närvarande – en del verkar vara ovetandes om detta och sjunger sången ändå (mycket opassande). Skall man vara rojalist så får man för fasen vara det på rätt vis.
Väl där kommer jag självfallet göra mitt yttersta för att få lite korta kommentarer från nobelpristagarna och det hela skall jag försöka krydda med smarriga bilder från festen och den efterföljande Nightcapen.
Och med detta vill jag självfallet ta död på eventuella teorier om att man måste vara konservativ och rojalist för att uppskatta högtidsdräkt och traditionella fester.
Just ja. Jag lovar också, här, att om någon tar fram en landskapsdräkt för Uppland så lovar jag att bära den istället för frack.
Andra bloggar om: Nobelpriset, Nobelfesten, Nobelmiddagen, högtidsdräkt, god smak
