kulturrevolution.se

För allas trevnad, som det brukar stå på lapparna i tvättstugan, så finns det kommentarsregler på denna blogg. Det har vuxit fram ett behov successivt, och inom kort ska vi försöka lägga upp en sida med nedskrivna regler.

Fram till dess gäller helt enkelt vanligt folkvett. Det går bra att vara anonym, men använd gärna samma alias hela tiden, eller i alla fall alltid när du kommenterar fler gånger under samma post. Personliga påhopp, mycket fult språk och allmänt oförskämda saker raderas.

Det finns ingen censur, utan alla kommentarer syns direkt. Men kulturrevolution.se tar sig frihet att granska i efterhand.

Kommentera gärna, men visa att ni kan uppföra er som vuxna människor.

Fler goda nyheter för Moder Natur! Vilket naturligtvis är dåliga nyheter för miljörörelsen. . .

New York Times rapporterar om en ny studie:

A large and growing number of countries are reversing the longstanding trend toward destruction of their forests, a surprising new analysis has found.

[. . .]

The scientists say their study suggests that environmental damage can be reversed with a combination of policy and luck. Twenty years ago most scientists believed that deforestation was an inexorable result of industrialization and that the earth would soon be virtually denuded of trees.

“This is the first time we have documented that many countries have turned the corner, that gradually forests are coming back,” said one of the authors, Jesse Ausubel of Rockefeller University in New York, who added that he personally had expected to live in a “skinhead” earth by 2050.

Ännu en gång var forskarvärldens “konsensus” inkorrekt. 

Det visar sig åter och åter igen att forskare, överraskade av världens komplexitet, får erkänna att deras undergångsteorier är totalt fel.

Muf har fått ny ordförande. Niklas Wykman heter han och är marknadsliberal. Så här säger han till Svd:

Vi måste vara en frihetlig högerutpost i svensk politik. Vi ska ta initiativ till tuffa debatter angående ekonomisk frihet, stärkt försvar och en stark polis.

Tuff kille det där.

Niklas fritidsintressen är för övrigt “film och böcker”. Särskilt filmer av Pedro Almodóvar.

Thomas Idergaard ger sin lösning för att bryta könsmaktsstrukturerna:

. . .jag tycker ju i och för sig att det viktigare vore väl att tillåta kvinnor och andra som känner sig hotade att bära en liten pistol i väskan, eller att bära tårgassprej. Det är ju helt absurt att man inte ska få ha det.

Det roligaste kommer efteråt. Se vänsterns reaktion.

Ännu mer empiriska problem för miljöfundamentalisterna:

En brittisk studie visar att ismassorna växer på Antarktis:

Mass gains from accumulating snow, particularly on the Antarctic Peninsula and within East Antarctica, exceed the ice dynamic mass loss from West Antarctica. The result exacerbates the difficulty of explaining twentieth century sea-level rise.

Förra veckan rapporterade en internationell grupp av forskare att Arktis håller på att trycka tillbaka värmen:

. . .the researchers also found new patterns of cooling ocean currents and prevailing winds that suggested the Arctic, long considered a bellwether of global warming, may be reverting in some ways to more normal conditions not seen since the 1970s.

Och en studie från tidigare i år av danska forskare visade att Grönland i själva verket är kallare nu än för sjuttio år sedan:

However, of greater importance is the fact that the researchers found the warmest year on record to be 1941, while the 1930s and 1940s are the warmest decades on record. This represents very bad news for climate change alarmists, since the warmest period was NOT the last quarter of the 20th century.

Den globala uppvärmningen visar sig åter och åter igen vara ungefär lika äkta som Nancy Pelosis ansikte.

Det är inte bara invånarna i San Fransisco som gläds över demokraternas seger i det amerikanska kongressvalet. Även på andra håll i världen jublas det:

On the audio tape made available on militant Web sites, the al-Qaida in Iraq leader also welcomed the Republican electoral defeat that led to the departure of Defense Secretary Donald H. Rumsfeld. He added that the group’s fighters would not rest until they had blown up the White House.

Och folk säger att demokraterna inte kan locka till sig religiösa människor!

Många andra har redan lagt märke till den nya boken som bevisar att högern är mycket mer generös än vad vänstern är. Jag blev själv uppmärksam på en liten detalj efter att ha läst artikeln. Det verkar som om välgörenheten inte endast handlar om ekonomiska bidrag:

Still, he says it forcefully, pointing out that liberals give less than conservatives in every way imaginable, including volunteer hours and donated blood.

Om det bara handlat om pengar skulle vänstern kunna skylla på att alla som har råd att donera pengar till välgörenhet ändå röstar höger. Men när det gäller bloddonation finns det egentligen bara två logiska förklaringar:

A) Vänstern består mest av snikna människor

B) Vänstern består mest av homosexuella människor

Personligen tror jag att det är lite av en blandning. 

P.S. Men hey, vänstern borde inte deppa ihjäl helt. Statistik visar att de snattar överlägset mest. Någonting är de i alla fall bäst på.

Sir Harold Evans, f.d. redaktör för Sunday Times och Times of London, berättar i New York Sun hur journalister väljer att blunda för hur islamistiska extremister hotar vår yttrandefrihet:

When I spoke at the Hay-on-Wye literary festival a couple of years back and criticized newspapers that headlined suicide bombers as martyrs, I was told by two angry leading intellectuals that I had lived too long in America.

Something similar happened at this year’s Hay-on-Wye festival, sponsored by the Guardian, where a five-person panel discussed “Are there are any limits to free speech?” One of the Muslim panelists said if anyone offended his religion, he would strike him. A lawyer, Anthony Julius, responded that Jews had lived as minorities under two powerful hegemonies, Christian and Muslim, and had been obliged to learn how to deal nonviolently with offense caused to them by the sacred scriptures of both. He started by referring to an anti-Semitic passage in the New Testament — which passed without comment. But when he began to list the passages in the Koran that denigrate Jews, describing them as monkeys and pigs, the panelists went ballistic. One of them, Madeline Bunting of the Guardian, put her hand over the microphone and said words to the effect, “I am not going to sit here and listen to any criticisms of Muslims.” She was cheered, and not one of the journalists in the audience from right or left uttered a word about free speech — not hate speech, mind you, but free speech of a moderate nature.

Kulturrevolution är ett spännande projekt. Här försöker vi att få panarkistiska, liberala och konservativa åsikter att samsas för att testa om det går att driva en gemensam politisk borgerlig agenda. Vi är inte alls eniga om allting, men vi ser alla att det kan ha sin poäng att göra gemensam sak av sakpolitik - opinionsbildning sköts dock bäst på egen hand. Vi försöker alltså att skilja på långsiktig opinionsbildning - som man inte kan samsas om utan som måste drivas principfast och ideologiskt - och sakpolitik - som handlar om att nå politisk majoritet och profitera på den politiska stämning som en eventuell opinionsbildning resulterat i. Och denna sakpolitik ser vi helst vara befriad från kommandoekonomisk retorik, statlig klåfingrighet och postmodernistiskt relativistiskt trams.

Som ett led i detta kommer Kulturrevolution framöver att skriva fredagsledare som hela Kulturrevolution ställer sig bakom. Dessa kommer att ha formen av klassiska ledarspalter och vara mer inriktade på sakpolitik. De kommer att skrivas av en av våra skribenter för att sedan nagelfaras av de andra - inte för att ta död på de olika skribenternas egna unika språk. Nej, utan för att se till att ingen ledare skrivs som vi alla, rent sakpolitiskt, inte kan stå bakom.

Detta kommer säkert att vara svårt, krångligt, jobbigt och frustrerande men också spännande, lärorikt och viktigt. För det är svårt när omöjligt att bryta den socialistiska hegemonin, vad gäller sakpolitik, på egen hand.

Det finns få länder i världen där konservativa eller liberaler på egen politisk majoritet kan agera. Av någon konstig anledning så krävs det en överenskommelse mellan liberaler och konservativa. Främst för att många konservativa och liberaler delar åsikten om att en fri ekonomi är överlägsen ett kommandosystem.

Visst, dessa överenskommelser fallerar ibland då liberaler ogillar när statskonservativa får för mycket inflytande och ger staten i uppdrag att upprätthålla viss moral eller när konservativa ser hur liberalers historielöshet för kulturens viktiga särställning för att hålla samman en nation går för långt.

Ja, vi har olika åsikter. Ja vi står inte alls tillsammans på alla punkter. Men vi ser nödvändigheten i att samarbeta sakpolitiskt för att bryta socialismens grepp om politiken. Detta samarbete fungerar inte alltid, och det är en balans på en knivsegg. Men den verkar krävas.

Vi ber inte heller om ursäkt för de gånger då vi inte är sams och finner det nödvändigt att gå emot varandra - det får man köpa.

Men vi är trötta på den järnhand som hållit Sverige i sitt grepp alldeles för länge. Denna järnhand med märket kollektivism.

Vi är trötta på socialism och vi ber inte om ursäkt för våra åsikter. Vi är inte ute efter att nå någon slags halvmesyr till blandekonomi. Vi är inte socialister som vill vara med i Nato. För socialliberaler med sådant patos för statlig kontroll att de separerat sig från socialliberaler som Eli Heckscher ger vi inte mycket. De passar bäst tillsammans med andra socialister.

Det är vi som är den nya borgerligheten.

Vi ser framåt. Anger en positiv inställning till politiken och vi står inte för en medelväg. Vi vill ha en fri ekonomi som slipper statens tentakler som i ren tankelöshet välter omkull och förstör i sina försök att sträcka sig fram mot de fria initiativ som den vill släcka. Vi vill ha en stat och politik som sätter kompetens framför lång och trogen tjänst. Vi vill ha ett politiskt system som lyfter fram fria, starka och obekväma förmågor istället för ett system som i konformismens namn tar död på allt som är principfast, rakryggat och livskraftigt. Vi vill ha ett land där nyfikenhet och törst på livet ersätter trångsynthet och rädsla för att leva de liv vi är menade att leva.

Vi vill ha ett bättre Sverige.

Vi är den nya borgerligheten och vi är här för att stanna.

Joakim Henriksson, Carl-Robert Lindgren, Johan Eriksson och Sebastian Weil

Efter att ha diskuterats, protesterats emot, ändrats och gjorts mindre omfattande har EU:s tjänstedirektiv till slut fått godkänt av både låtsasparlamentet i Bryssel/Strasbourg, och av de enskilda EU-länderna.

Trots att den fria rörligheten av varor, kapital, människor och — kan man tycka — tjänster, är EU:s grund har det tagit ända fram till nu att låta människor erbjuda tjänster i unionens olika länder. Socialisterna har gnällt om arbetsrätt, “miljövänner” om nedsmutsning, EU-skeptiker om ökade befogenheter och försvarare av en stor offentlig sektor om den ökade konkurrensen inom sektorn som fri rörlighet för tjänster kan innebära.

Eftersom EU:s sätt att kompromissa ofta innebär att man hittar en minsta gemensamma nämnare så är tjänstedirektivet också tämligen urvattnat. Tjänsteföretag kan visserligen agera i enlighet med lagar i sitt ursprungsland även när de opererar i andra länder i unionen, men undantag görs när det gäller hälsa och sjukvård, samt konsument- och miljövård. Direktivet gäller inte heller känsliga områden med “viktiga” offentliga monopol.

Är det ett steg framåt? Förmodligen. Det som avgör saken är huruvida införandet av tjänstedirektivet också kommer att innebära fler gemensamma regleringar angående lönenivåer, arbetstider (vilket vi iofs redan har, till stor skada) och så vidare. Om så blir fallet kan tjänstedirektivet indirekt bidra till att göra den europeiska marknaden mindre dynamisk, snarare än mer. Om mer frihetliga krafter håller emot har vi istället tagit åtminstone ett steg åt rätt håll. Framtiden får utvisa. När det gäller EU kan man aldrig vara riktigt säker.