Tsunamibanden som försvann oktober 29, 2006
Posted by kulturrevolution in Idédebatt, Politik.1 comment so far
I måndags (23/10) redogjorde SvD om de senaste turerna kring tsunamibanden. Agerandet från de då styrande är med tanke på hur katastrofen hanterats i övrigt ganska logisk. Mörklägg, be om nödvändigt ursäkt för något mindre för att dölja det större och förstör bevisen. Med den härskarmentaliteten följer också att skam inte kommer av handlingen man begått utan att man ertappats med att begå den.
Även här har det blottlagts mekanismer i den offentliga förvaltningen som knappast är unika för vare sig UD eller regeringskansliet. I själva verket är det del av myndighetskulturen idag. En av dem känner jag mycket väl igen.
Oviljan att ta ansvar för beslut. Det gäller egentligen inte fotfolket så mycket då det alltid går att statuera exempel på dem om andan faller på. Däremot använder en allt för stor del av chefskadern den muntliga ordern, gärna i form av ett förslag eller ett vänligt imperativ (le med munnen men inte med ögonen) för att få underlydande att göra saker som makthavaren inte har någon som helst avsikt att bli ihopkopplad med om de går fel. Den som tror att man är skyddad av att man bara ”följde order” har varken förstått den bistra verkligheten eller svensk lagstiftning. Ansvaret för tjänståtgärder och handlingar ligger alltid hos den enskilde tjänstemannen. Att säga att chefen beordrade det gör möjligtvis honom medskyldig men knappast tjänstemannen mindre skyldig.
Det förstod några av de berörda tjänstemännen på regeringskansliet när chefsjuristen dök upp med goda idéer om hur man kunde föryngra bandbeståndet. Inte nog med det. Man visade dessutom att man bemästrade spelet när man gömde banden, väntade till maktskifte och sedan läckte alltihop till media.
Rörande själva tsunamibanden så är det intressanta egentligen inte varför banden skulle förstöras, och ingen ska inbilla mig att det tillhör ordinarie arbetsuppgifter för en chefsjurist på regeringskansliet att detaljstyra gallringsförfarandet av gamla telefonlistor och e-korrespondens.
Det intressanta är varför Danielsson tog kulan för Persson. En av statsförvaltninges mest erfarna och mäktiga män, väl jämförbar med Pär Nuder under det sena 90-talet, lyckades gång på gräva ett hål och trilla ned i det när han skulle svara på frågor tiden efter tsunamin. Eller snarare hoppa ned i det.
Jag vet givetvis inte vad som hände, jag var inte där. Men en initierad källa jag talat med för en tid sedan lade fram en hypotes för begrundande. Man försöker sopa undan spåren eftersom Persson aldrig blev informerad om tsunamin. Varför? Han och Anitra Steen var nykära och firade jul tillsammans. Ingen vågade störa politikens mäktigaste man och Danielsson hade ingen lust att irritera sin chef kring jul med trista telefonsamtal om döda svenskar. Alltså fick det fortgå, Anitra och Göran kunde fortsätta titta varandra djupt i ögonen, Freivalds gå på teater och räddningsverkets plan fick vänta.
Sådant ser ju inte bra ut inför vilket val som helst och 2006 blev det ett ovanligt jämt val. Så bevisen måste försvinna och någon måste ta skulden. Danielsson är känd för sin lojalitet, och gick också till giljotinen med högburet huvud. Hade (s) suttit kvar hade han varit i kylan ett tag, kanske som statlig utredare eller på någon ambassad i ett soligt land, för att sedan plockats tillbaks in i den inre cirkeln. I händelse av det andra scenariot -som också inträffade- med ett maktskifte spelade det ingen roll eftersom han ändå skulle bli av med jobbet. Men som sagt, allt det här är bara en hypotes någon hasplade ur sig mellan skål och vägg.
Av Brynte Cronsköld, inspektör inom Tullverkets brottsbekämpning
Mjukvarupatent oktober 28, 2006
Posted by Johan Eriksson in Idédebatt.1 comment so far
I en essä skriver den alltid läsvärde Paul Graham om mjukvarupatent, det vill säga patent på exempelvis algoritmer för att lösa vissa problem i datorprogram. Både i EU och i USA diskuteras värdet av sådana flitigt, och många har motsatt sig tanken på dem.
I essän, med titeln ”Are Software Patents Evil?”, argumenterar Graham för att det inte finns någon reell skillnad mellan vanliga patent och mjukvarupatent. Väldigt många av de traditionella patenten, menar Graham, är egentligen patent på generella algoritmer maskerade som teknisk innovation. Är man emot mjukvarupatent måste man därför också vara emot patent i allmänhet.
Graham menar vidare att problemen med mjukvarupatent inte är dess existens, utan snarare outbildade tjänstemän på patentverket. Mjukvaruteknik utvecklas snabbt, men kunskapen inom verken långsamt. Därför klarar patentverken ofta inte av att avgöra huruvida något är betjänt av att skyddas eller ej — som resultat har vi exempelvis fått löjliga beslut som patenterandet av Amazons ”One-Click Store”.
Paul Graham är, liksom i sina övriga essäer, klarsynt och upplysande. Han har en förmåga att belysa frågor från oväntade håll, och läsning av honom kan ofta ge nya små insikter om allt möjligt. Rekommenderas.
Intelligent design är religion maskerad som vetenskap oktober 28, 2006
Posted by Sebastian Weil in Idédebatt, Religion.13 comments
Förespråkarna för så kallad intelligent design hävdar att det är ett vetenskapligt tillvägagångssätt för att utreda verklighetens existens och uppkomst. Konceptet bär dock inte alls vetenskapliga förtecken och är ingenting annat än förtäckt religion.
Intelligent design menar att det finns delar av verkligheten, delar av universum, som inte kan förklaras genom evolution utan att det måste ha haft sin uppkomst genom att något medvetet syftat till att skapa det.
Teorin har sin bas hos det så kallade Discovery institute där man menar att det är en vetenskaplig teori. De står dock väldigt ensamma och en överväldigande majoritet av vetenskapliga institutioner, organisationer och verksamheter menar att intelligent design inte är någonting annat än förtäckt religion och psuedovetenskap.
Problemet med intelligent design är att dess förespråkare gärna formulerar sig vetenskapligt, presenterar det så att det ser vetenskapligt ut – men samtidigt avfärdar man vetenskapliga verktyg för att nå kunskap och stödja sina teser.
Om man nu menar att man vill utröna universums uppkomst, dess sammansättning och dess funktioner genom vetenskap så är det bara att sätta igång.
Om det hela är en empirisk fråga så är det bara att sätta igång att med vetenskapliga och empiriska metoder avfärda evolutionsläran – hittills har det inte gått så bra.
Eftersom det är svårt, när omöjligt, att på vetenskapliga grunder avfärda evolutionen så försöker många av dem som stödjer konceptet intelligent design få det att framstå som om det råder stora motsättningar bland vetenskapsmän om evolution. Detta är inte sant (PDF).
Kortfattat handlar diskussionen intelligent design om tre saker: kan intelligent design definieras som vetenskap; stödjer empiri intelligent design, skall det läras ut i skolor?
I grunden handlar debaclet kring intelligent design att dess företrädare hävdar att det finns något utanför verkligheten, någonting det inte går att nå kunskap om, någonting som skapat världen. Någon högre makt. Något högre väsen. Någonting annat än evolutionen som skapat oss människor. Och det är ingenting annat än religion.
Bara för att man säger att något designat världen istället för att Gud designat världen så förändrar inte det ett religiöst påstående till att vara ett vetenskapligt sådant.
Intelligent design är inte vetenskap – det är religion. Det finns inte empiriska stöd för intelligent design – tvärt om pekar det åt ett helt annat håll.
Att dividera om detta, speciellt mellan ateister och religiösa, leder ingen vart alls. Jag menar självfallet att religiösa människor har fel. De får försöka, bäst de vill: att bevisa fritt svävande andeväsenden; att oskulder kan bli gravida; att man kan gå på vatten; och annat trams. Men det är inte vidare troligt att en diskussion om detta ger några som helst resultat.
Det är istället mer fruktsamt att fokusera på om intelligent design skall läras ut i skolor.
Själv blir jag inte vidare upprörd om religiösa friskolor inte vill lära ut evolution. Det är självfallet alla föräldrars att bestämma vad som skall läras ut till deras barn. Själv är jag ganska säker var jag skulle lägga mina pengar vad gäller kunskap om biologi om jag skall välja mellan religiösa och ickereligiösa skolor. På en fri marknad får olika skolor erbjuda olika undervisning. Och på en marknad kommer dem med bäst, och mest korrekt, undervisning att generera bäst elever.
Det stora problemet, och egentligen den största konfliktytan, uppkommer när vi rör oss från den fria marknaden för undervisning till statlig undervisning. Staten exproprierar nämligen pengar från samtliga medborgare för att finansiera statlig undervisning. Och skall då statlig undervisning hållas sekulär – trots att många av de medborgare som finansierar undervisningen är religiösa?
Att fokusera på denna fråga är dock att strunta i grundproblemet. Det gäller att fokusera på pudelns kärna.
Problemet ligger inte i att diskutera om statliga skolor skall lära ut intelligent design. Problemet ligger i att det finns tvångsfinansierad undervisning från första början.
Andra bloggar om: intelligent design, religion, gud, ateism, vetenskap
Pingat på intressant.se
Richard Dawkins Foundation for Reason and Science oktober 27, 2006
Posted by Sebastian Weil in Idédebatt, Religion.7 comments
Richard Dawkins, Charles Simonyi Professor of the Public Understanding of Science vid Oxford, och världens kanske mest kände ateist har nyligen startat upp en stiftelse för att premiera forskning och folkbildning om irrationalism och pseudovetenskap. Stiftelsen har två delar, en i USA och en i Storbritannien, och syftar till att göra det möjligt att sprida information i båda länderna.
Anledningen till att stiftelsen koncentrerar sig på båda länderna är att Storbritannien, likt stora delar av Europa, allt mer rört sig bort från religion medan USA blivit alltmer religiöst. Om var motståndet mot t.e.x evolutionsläran kommer ifrån säger Dawkins:
It comes, I’m sorry to say, from religion. And from bad religion. You won’t find any opposition to the idea of evolution among sophisticated, educated theologians. It comes from an exceedingly retarded, primitive version of religion, which unfortunately is at present undergoing an epidemic in the United States. Not in Europe, not in Britain, but in the United States.
Förutom att sponsra forskning, i t.ex. psykologi om grunderna till irrationalism, så skall stiftelsen också erbjuda material och bedriva mer vanlig folkbildning.
Dawkins, som bland annat är känd för att ha vägrat ta en präst i hand från amerikanska Christian Coalition, med motiveringen ”You, sir, are an ignorant bigot” har sedan dess tonat ned sin konfrontatoriska stil och är en ofta anlitad talare och debattör.
Själv så är han en om något motvillig förkämpe för vetenskap. Egentligen vill han syssla med själva vetenskapen men menar att eftersom vetenskapen står under attack från religion och pseudovetenskap så kan man inte längre bara vara vetenskapsman. Man måste också driva opinion för varför vetenskap är ett bra verktyg att nå kunskap om verkligheten.
På sistone har han förekommit i media för att göra reklam för sin senaste bok, the God Delusion, där han gör upp med gudsbegreppet och varför gudstro inte finner något stöd av vetenskap eller fakta. Det var dock boken the Selfish Gene som placerade honom i rampljuset som en av världens mer kända ateister.
Dawkins har inte i närheten de ekonomiska resurser som skattebefriade religiösa organisationer i USA. Han har dock någonting bättre som han sagt. Han har fakta. Och dessutom, så har han rätt.
- Richard Dawkins bok the God Delusion finns också i videoform på Youtube. Del 1.
- Missa inte heller Stephen Colberts intervju med Dawkins.
Tro separerar oss från verkligheten oktober 27, 2006
Posted by Sebastian Weil in Idédebatt, Religion.9 comments
När det gäller att nå kunskap om någonting så kan vi göra på två sätt. Antingen så bara antar vi att någonting ligger till på ett visst sätt utan bevis eller kanske till och med tvärt emot det som bevisen pekar på. Eller så antar vi att någonting ligger till på ett visst sätt eftersom tillgängliga bevis pekar åt ett visst håll. Det ena är tro, det andra är förnuft.
Svenska språket har dock en viss begränsning. Det jag är menar med tro är engelskans faith, och inte engelskans believe vilket är två vitt skilda begrepp.
Att säga att det existerar neutroner, trots att vi själva aldrig sett sådana, är inte tro. Bara för att vi inte själva sett eller upplevt någonting så betyder det inte att man tror bara för att man förlitar sig på andra människors vetskap. De fakta som finns pekar nämligen på att dem som hävdar att neutroner existerar faktiskt har rätt. Fakta skulle kunna peka på att de ljuger tillsammans med större delen av mänskligheten så klart, men så är inte fallet.
Man kan tro på olika gudar, tomten eller svävande spaghettimonster…
Att tro någonting, utan bevis, eller mot bevis, är att separera sig själv från verkligheten. Trots att verkligheten tycks påvisa någonting helt annat än det vi hävdar så håller vi fast vid vår tro. Vår tro saknar då inte bara stöd i verkligheten, tron står emot verkligheten.
Att tro är att avskärma sig från verkligheten och att vägra använda de verktyg, de mentala förmågor, vi har för att nå kunskap.
Att tro är att underkänna människans förmåga att över huvud taget nå kunskap.
Må det vara tro på älvor, fritt svävande andeväsenden, tomten eller panteoner.
Anekdotisk evidens oktober 27, 2006
Posted by Sebastian Weil in Idédebatt.1 comment so far
Ibland så stöter man på uttrycket anekdotisk evidens. Det är ett uttryck som kommer från den akademiska världen som befolkas av personer utan djupare kunskap i svenska och engelska språket. Sådana människor föredrar till exempel att säga kontext istället för den fullgoda svenska motsvarigheten sammanhang.
Så vad är då detta? Jo, detta är att utifrån en enstaka händelse eller upplevelse göra en generalisering om att detta är bevis för att så är fallet totalt sett. Gärna i motsats mot sammanlagda data och totala slutsatser.
Ökar den ekonomiska välfärden världen över? Det spelar ingen roll. Jag råkar nämligen veta om en person som fått det sämre ställt på sistone. Är svenska journalister i huvudsak socialister? Det spelar ingen roll. Jag råkar nämligen veta om en folkpartistisk sådan. Sänder SVT i huvudsak vänsterpropaganda? Det spelar ingen roll. Jag har nämligen sett ett program som var kritiskt mot socialdemokraterna.
Anekdoter är dock mycket kraftfulla. Att i ett diagram visa på statistik om ett ämne kanske visar hur det faktiskt ligger till, men det är med målande berättelser där vi ger fakta liv och sätter kött och blod på data som vi påverkar människor.
Men tillsammans med data, tillsammans med statistik och tillsammans med generella fakta så är anekdoter än kraftfullare.
Axess TV oktober 25, 2006
Posted by Sebastian Weil in Mediegranskning.2 comments
För den söker publicistisk klass och journalistik som går på djupet är Axess Webb-TV ett välkommet inslag.
Själv har jag alldeles nyligen börjat kolla på Axess och än så länge har jag inte blivit besviken.
Av Sebastian Weil
Liberalism+konservatism=sant? Del I oktober 25, 2006
Posted by Sebastian Weil in Idédebatt, Politik.1 comment so far
Eftersom Kulturrevolution besitter några av den svenska liberalismen och konservatismens tydligast lysande stjärnor (nåja) kan det vara på sin plats att faktiskt skriva något om det faktum att vi är liberaler och konservativa här på bloggen. Vilka är våra gemensamma beröringsytor och vad skiljer oss åt?
Det torde stå klart för de flesta av våra läsare att vi här på bloggen är fyra personer varav två kan betecknas som konservativa och två som kan betecknas som liberala – jag lämnar här fördjupande etiketter som paleokonservativ, klassiskt liberal och panarkist åt sidan.
Den här bloggen kan alltså ses som ett intressant experiment – hur fungerar det för konservativa och liberaler att samarbeta egentligen? Hur länge dröjer det innan det uppstår konflikter? Detta är något jag tänker beröra framledes.
Jag kommer att skriva om de två olika ideologierna – kort och ganska generaliserade – för att sedan beröra de områden där det går att enas, och områden där det är bäddat för konflikt.
Detta kommer jag sedan att följa upp med inlägg om varför liberaler och konservativa måste samsas – om de vill nå politisk makt (inte nödvändigtvis politisk förändring). Här kommer jag krydda med lärdomar från USA som också sedan ger oss anledning att gå igenom vad som händer när en av grupperna får för stort inflytande och därmed omöjliggör samarbete med den andra gruppen.
Av Sebastian Weil (Läs mer…)
Inspektör inom Tullverket oktober 24, 2006
Posted by kulturrevolution in Idédebatt.3 comments
Eftersom det här är min första artikel för Kulturrevolution tänkte jag kort presentera mig. Jag är inspektör inom Tullverkets brottsbekämpning. Mina arbetsuppgifter gör att jag har inblick i både hur Myndighetssverige fungerar och framför allt inte fungerar. Därtill kan jag på nära håll studera den hydra som den organiserade transnationella brottsligheten utgör idag.
Jag har under en tid med växande intresse följt Kulturrevolution som är en bloggsida som känns som en frisk fläkt i den annars så jolmiga svenska ankdammen. Förhoppningsvis kan mina observationer och reflektioner ge en glimt av en värld som annars är noga undanhållen allmänheten.
—–
Det kan kanske passa att börja med några observationer jag gjort av på ett mer övergripande plan, naturlagarna som styr Tullverket och stora delar av Myndighetssverige år 2006.
Icke-beslutets sövande sötma. En duktig tjänsteman av sin tid utmärks inte av mängden beslag han tar, initiativrikedom, sakkunskap eller utbildning. En god tjänsteman är någon som vet att fatta så få beslut som möjligt, att glida med strömmen och varken vara först eller sist. Gnun mitt i flocken helt enkelt. Vill man göra karriär gör man säkrast i att därtill vara politiskt anpasslig. Värdenihilist fungerar också bra.
Dem av oss som inte är något av det ovan nämnda går istället hem med en frätande ilska bakom pannbenet och en klump i magen över det vi ser. För de duktiga tjänstemännen har inga problem med att rycka på axlarna när man upptäcker en 14-årig flicka som hämtas upp av en hallick ökänd för sin grymhet. Trafficking är ju polisens ansvar. En långtidssjukskriven som ständigt dyker upp i reseflödet med tusentals Euro på fickan? Försäkringskassan. En bil med stöldgods på väg ut ur landet? Får väl gränspolisen ta hand om. Och så vidare…
De kollegor jag känner till som råkat illa ut inom verket är de som vägrar titta bort. De som ingriper, avslöjar och rapporterar. De som är obekväma och ifrågasätter. Det kallas att ha bristande laganda av överheten. Ett icke-beslut har fördelen av att det aldrig kan mätas, utvärderas eller omprövas. Tjänstefel däremot förutsätts i praktiken vara en aktiv handling, inte underlåtenhet att göra något trots att det enligt min mening är mycket värre i många fall. Det här är inget unikt för Tullverket. UD:s hantering av tsunamin är ett annat bra exempel.
Systemet skyddar de kriminella. Det här är knappast en nyhet men det förtjänar ändå att påpekas igen. Sverige måste inta en särställning i Västvärlden med det skeva fokus som ligger på brottslingarnas rättigheter. Inte nog med att det är lätt att begå brott i Sverige, lätt att komma undan med dem och lätt att uthärda påföljden om man trots allt blir ertappad. Systemet skyddar aktivt de kriminella från myndigheternas granskning. Baserat på exemplen jag gav ovan vågar jag påstå att jag definitivt skulle riskera åtal för tjänstefel om jag lämnar personuppgifter till andra myndigheter trots att det i många fall rör sig om grov brottslighet. Tänk den stackars bidragsfuskaren, tjuven eller hallicken som får sin integritet kränkt på det sättet. Därtill har man utformat lagarna så att vi inte har någon juridisk grund att ingripa, vilket förvisso kan motiveras med att det finns en arbetsdelning mellan olika myndigheter i Sverige, men det gör att mycket brottslighet också faller mellan stolarna och får fortgå ostörd.
Strukturell inkompetens. Politiseringen av statsförvaltningen de senaste decennierna och premieringen av de lata, flata och fega inom myndigheten har gjort att egentligen ingenting fungerar som det ska längre. Att det tas så mycket beslag som det görs och att så pass många blir lagförda som de blir sker trots makthavarna inom verket och inte tack vare. Väldigt mycket hänger på enskilda tjänstemäns engagemang och informella nätverk. Ledningen är istället upptagen med att spendera ofantliga belopp av skattebetalarnas pengar på omorganisationer, datasystem som aldrig blir klara och att premiera bland annat ”kundtänkande” inom brottsbekämpningen. Det sistnämnda har gått så långt att det även ska prägla vårt agerande i tvångs- och nödvärnssituationer. Polisen har drabbats av en liknande åkomma när polisaspiranterna får höra att man inte får tala om ”tjuvar” och ”busar” längre utan ”marginaliserade”. Det vill säga hyggliga människor som du och jag som bara hamnat lite snett i samhället. Som Jackie Arklöv och Niklas Lindgren. Men vad som pågår på polishögskolan får bli en artikel för sig.
Ett av de många problem den strukturella inkompetensen medför är att den är självreproducerande. Om man gör bort sig ordentligt blir man snarare sparkad snett uppåt än bara sparkad. I och med att man då måste vänta på att makthavare pensioneras eller dör innan förändring kan ske har det gjort att verket på många sätt ligger långt efter sin tid, inte minst i jämförelse med den organiserade brottsligheten.
Det finns många fler symptom i sjukdomsbilden, men bara på de här tre så tror jag att man ändå får en föraning om vilket tröghet och ineffektivitet som präglar en stor del av vår verksamhet. Jag vill understryka att arbetet med brottsbekämpning vid gränserna är det i särklass intressantaste och mest engagerande jag gjort i mitt yrkesliv. Samtidigt finns det dagar när jag bara vill skita i alltihop och gå hem. Men jag gör inte det för då har de vunnit, inte så mycket de kriminella som de självgoda småpåvarna inom verket. Jag påminner mig om att jag arbetar i slutänden inte för verket eller Generaltulldirektören. Jag arbetar för svenska folket och mitt land. Det låter kanske storvulet i en tid när värdenihilism blivit de intellektuellas mellanmjölk, men för mig ger det mening åt mitt ämbete och arbete.
Av Brynte Cronsköld, inspektör inom Tullverkets brottsbekämpning
Snooker och politik oktober 23, 2006
Posted by Johan Eriksson in Sport.2 comments
Vi på Kulturrevolution.se har redan tidigare gett prov på vår fascination för Snooker, och — förstås — för Kim Hartman, Sveriges kanske främsta kommentator, och dessutom ordförande i Svenska Snookerförbundet.
Av någon anledning har Internationella snookerförbundet valt att förlägga världsmästerskapen i Amman, i Jordanien. Man kan tycka att det inte framstår som ett alldeles självklart val. Snooker.se rapporterar att ordföranden, Pascal Guillaume, nu har skrivit ett brev där han sagt åt de israeliska spelarna att de inte är välkomna. Av vad som uppges vara säkerhetsskäl vill han inte ha några israeler där. Det är ju något svårt att tro att man inte tänkte på det när man valde platsen för mästerskapet…
I allt detta finns det dock en person som klarar sig med hedern i behåll: Kim Hartman. Med hans egna ord:
He is certainly not acting on behalf of the Swedish organization. Had we chosen to participate in the event, we would now most certainly have had to withdraw in protest.
En officiell protest är att vänta. Och vi kan fortsätta att njuta av Kims referat.
Av Johan Eriksson
