Adulta stamceller är det nya rosa augusti 26, 2006
Posted by Joakim Henriksson in Idédebatt.trackback
Eftersom min gode vän borta på bloggen Förnuftets kalla och oresonliga röst önskat det så kommer jag att skriva ännu ett intressant inlägg om stamceller (men endast för att han tjatar så!). Det är lugnt. Jag gör det så gärna.
De senaste dagarna har varit riktigt spännande inom stamcellsforskningen (det kan gå riktigt hett till ibland om ni kan tro det!). Sedan förra veckan har inte bara en utan två vetenskapliga studier gett hopp om att adulta stamceller skall kunna åstadkomma lika fantastiska saker som de embryonala stamcellerna. Med andra ord: vi kommer att kunna bota fler sjuka människor utan att för den sakens skull behöva förstöra embryon (detta är positivt, Leif Pagrotsky!).
* En studie i Development visade hur forskare vid universitetet i Florida lyckats använda hjärnceller från epilepsipatienter för att skapa ny hjärnvävnad i möss. Man hoppas att detta skall kunna leda till ett botemedel för Alzheimers och Parkinsons sjukdom.
* Den andra studien publicerades i tidskriften Cell av en japansk forskargrupp. Genom att lägga till fyra proteiner till hudcellerna i en mussvans lyckades man återskapa många av egenskaperna hos embryonala stamceller. Dessa pluripotenta cellerna har nu möjlighet att bli vilken sorts cellvävnad som helst.
Givetvis har ingen av studierna ansetts väsentliga av svenska medier. De har istället fokuserat på Marita Ulvskogs hysteriska reaktion efter att KDU-spioner försökt infiltrera SSU (vilket vore helt förödande för socialdemokraterna då deras topphemliga valstrategier brukar ligga och skräpa på kaffeborden).
Mainstreammedierna har dock skrivit om en annan studie som publicerades i Nature i onsdags. Enligt Expressen och Dagens nyheter har forskare lyckats hitta en metod för att ta fram stamceller ur embryon utan att förstöra embryot. Underbart! Nu kan vi äntligen odla och utnyttja mänskliga embryon i vetenskapens namn utan att skämmas!
Men sakta i backarna!
Denna nya mirakulösa forskningsupptäckt har bara ett problem. Alla de sexton embryon som användes i studien dog. Expressen hade kanske för lite spaltutrymme för att nämna det. Det är sant att studien visade att man möjligen skulle kunna ta celler från embryon utan att förstöra dem, men de amerikanska forskarna lyckades inte utföra detta.
Bioteknikföretaget ACTC som låg bakom ”upptäckten” har vid flera tidigare tillfällen släppt starkt överdriva pressmeddelanden om sin forskning. Och visst lönar det sig. Bara efter några minuter hade deras aktiekurs stigit med 358%!
Så förutom faktumet att Expressen och DN påstod att forskare lyckats åstadkomma något som de i själva verket inte lyckats åstadkomma är deras artiklar helt korrekta. Grattis.
Sammanfattning av den komplicerade stamcellsdebatten:
Två studier som visar potentialen hos adulta stamceller = inte intressant
En studie som lyckades ha ihjäl sexton embryon = tillräckligt intressant för DN och Expressen.
Vad spelar det för roll om vi förstår lite embryon? Jag förstår inte det. Själv tycker jag vi ska odla embryon och foster i forskningssyften. Det är ingenting som hotar någon människa med personlighet och därför ingenting att oroa sig för. Faktum är att jag har lättare att förstå upprördheten över att maskar används som fiskbete.
CLK, det är rätt många som anser att det inte behövs någon personlighet utan det räcker att man tillhör arten människa (som embryon otvivelaktigt gör) för att ha ett högt värde.
Kul att man får inlägg skrivna på ”demand”
Det är ju bra, med adulta stamceller, och så. Men fortfarande: varför ska man skämmas för att man förstör embryon i stamcellsforskningen? Att förstöra embryon är inte mord. Embryon är inte människor. De har inga rättigheter. Så vad som vore betydligt mer intressant vore om någon, med ett rakt ansikte, kunde argumentera för att embryon, trots allt, är människor, med rättigheter, varför det vore fel att döda dem. Och utan att dra in religion.
Tja, det finns ju ett antal argument för att man är en människa redan vid befruktningen, och dessa har inget med religion att göra.
- Det starkaste argumentet är att befruktningen är början på en kontinuerlig utveckling som fortsätter ända tills man är gammal och dör. Detta är alltså den absoluta början.
- Vidare så finns det inga språng i fosterutvecklingen. Varje tidpunkt som man sätter för när fostret blir människa är alltså godtycklig. Det vill säga varenda tidpunkt utom just den absoluta början, som är befruktningen.
- Slutligen så har man redan vid befruktningen all sin DNA.
Det där är visserligen inga bevis, men det är starka argument, och utgår man nu från försiktighetsprincipen, så bör man inte förstöra embryon. Det kan ju mycket väl vara en människa man förstör.
(För att det här resonemanget ska vara värt något så måste man dessutom acceptera att alla människor är lika mycket värda.)
Det första argumentet förstår jag inte alls. Jag trodde faktiskt att själva befruktningen bara handlade om det där ögonblicket ägg och sperma ”möts”. Vad jag vet möts ägg och sperma inte efter det. Såvida du inte placerar en massa ägg och sperma på dig själv och går omkring med det. Hela begreppet ”befruktning” handlar ju just om att mannen så att säga ”befruktar” kvinnan med sin sperma, eller rättare sagt, hennes ägg. Jag tycker därför inte att detta är ett särskilt starkt argument alls. Tvärtom ett ganska svagt och ja, obegripligt.
Det andra argumentet håller jag inte heller med. Den varelse som kommer ut ur din mammas mage, efter 9 månader, ser och fungerar inte alls på samma sätt som den lilla klump av celler som befann sig i din mammas mage de första veckorna. Som jag ser det börjar en männikas liv när hon är född.
Varför? Därför att det ligger i människans natur att inte leva i våra mammors magar dvs som biologiska parasiter. En människa är, precis som alla andra djur, en självständig entitet, först när de föds. Innan dess kan man snarare jämföra ett embryo eller foster med en del av kroppen. (Och det finns inget sådant som en ”rätt att leva i din mammas mage”; embryot/fostret är bara där för att hon har gett dig ditt tillstånd – och hon har rätt att dra in det där tillståndet när helst hon så behagar.)
(Jag kan däremot köpa ett argument som säger att det vore omoraliskt att döda ett foster som bokstavligt talat bara är dagar ifrån att födas. Varför? Därför att vid det laget är skillnaderna mellan en faktisk människa och en potentiell människa så små att man skulle kunna argumentera för att de i princip är ett och samma. Men därmed inte sagt att jag vill förbjuda sena aborter. Förklaringen är den att jag annars är rädd för att man öppnar upp vägen för att på godtyckliga grunder inskränka kvinnans rätt till abort ytterligare. Det är därför bättre att vara konsekvent här.)
Det tredje argumentet om DNA tycker jag är särskilt relevant heller. Att något har DNA, om än en unik uppsättning DNA, är inte relevant. Alla levande varelser har en unik uppsättning av DNA men det betyder ju inte att det exempelvis är fel att döda djur, växter och insekter. Tvärtom så är det rätt av oss att göra det, eftersom det främjar våra liv på olika sätt.
Jag ger varken mycket för försiktighetsprincipen eller för idén om att alla människor är lika mycket värda. Alla människor är definitivt inte lika mycket värda. Somliga människor är värdelösa, somliga människor är oerhört värdefulla. En liten klump av celler, som inte ens är en människa, utan bara har ett potential att en dag bli en, har definitivt inget värde som människa.
(Dessutom finns det många legitima skäl för att kvinnor genomför en abort väldigt sent. Om man t ex är tonåring och inte har kunnat fixa fram pengar till en abort förrän väldigt sent, då är det en fullständigt legitim anledning för att genomföra abort så sent.)
Vad vi kan konstatera är alltså att det handlar om olika åsikter. Det finns helt enkelt väldigt många som till skillnad från dig tycker att de argument jag angav är giltiga. Kanske inte så många i Sverige, men däremot många på andra håll i världen. Därav motståndet mot stamcellsforskning.
Precis som dina åsikter så har de här åsikterna inget med religion att göra. Det är därför löjligt när Pagrotsky pratar om vidskepelse.
Ja, det handlar definitivt om olika åsikter. Men somliga åsikter är fel och somliga åsikter är rätt. Vilka är vilka? De som stämmer överens med verkligheten är de sanna och giltiga. De som inte gör det är de falska och ogiltiga. Hur tar man reda på vilka som är vilka? Med hjälp av fakta och logik. Det är ett, taget för sig själv, inte särskilt uttömande svar kanske men min poäng är den att det är inte bara en fråga om åsikter, som båda två har samma värde. För det har de inte. Åsikter kan valideras och motiveras och därmed göras objektivt giltiga eller ej. Den objektiva metoden för att etablera kunskap, för att etablera vad som är sant är den som jag alldeles nyss indikerade: nämligen att använda sig av fakta och logik. Logik är det primära här. Logik handlar om en motsägelsefri identifikation av verkligheten. Det som gör logiken till ett medel för att uppnå objektivitet är det ovedersägliga faktum att det finns inga motsägelser i verkligheten. Så om vi vill att våra tankar och åsikter ska ha med verkligheten att göra, dvs vara förenliga verkligheten, dvs vara objektiva och sanna, då måste de förhålla sig till verkligheten på ett motsägelsefritt sätt. Det enda sätt man kan göra det är, som jag tydligt har antytt, medelst logik. Nåväl. Nog om detta, för detta tillfälle.
[...] Lördagen 26 augusti Kulturrevolution avslöjar att forskningsrapporten är bluff och båg. [...]
[...] ”Idag finns det – så vitt vi begriper – ingenting som kan ersätta detta”, förklarar Hägglund i SVT. Som vi på Kulturrevolution redan avslöjat är det påståendet inte alls sant. Dessutom skulle man kunna fråga sig vad det är som Hägglund egentligen vill ersätta? En forskningsmetod som inte alls fungerar och botar Parkinsons lika mycket som en låt av James Blunt? [...]
Hallå man fattra ju nada fattar inte du det vem du en ärkom igen