kulturrevolution.se

Reaktionerna inför det vansinniga förslaget om obligatorisk a-kassa tycks lyckligtvis vara nästan ensidigt negativa .Såväl alla fackföreningar som alla arbetsgivar/företagarorganisationer tycks motsätta sig det. Åtminstonde en borgerlig politiker tycks klart säga nej till det och till och med DN:s ledarsida, som brukar vara pålitligt antiliberal (förutom när det är Wolodarski som skriver), skriver att förslaget är dåligt även om det görs klart att de skulle vilja ha tvång i en annan form. Fredrik Reinfeldt uttrycker nu också tveksamhet inför det och säga sig avvakta remmisbehandlingen innan han bestämmer sig. Vilket översatt till ren svenska från politikerbullshit innebär att han är beredd att avstå från att driva igenom det om de negativa reaktionerna blir tillräckligt starka. Med tanke på hur negativa reaktionerna alltså då hittills varit så verkar det därför finnas god chans att det inte kommer drivas igenom.

Socialdemokraterna Sven-Erik Österberg och Luciano Astudillo presenterar en SIFO-undersökning som enligt dem ska tolkas som att svenskarna tror mest på socialdemokratiska metoder för att minska arbetslösheten. Nu bör man i och för sig vara skeptisk till den här typen av beställda undersökningar, och av allt att döma var detta inte något undantag. Vissa av förslagen var nämligen svårtolkade (utbildning till bristyrken, javisst, det förespråkar väl alla. Men av vem ska det organiseras och finansieras?) och dessutom fick enbart 3 alternativ av 11 väljas, vilket då innebar att många som exempelvis var för sänkt a-kassa inte valde det. Men det är faktiskt inte undersökningens missvisande utformning som är min främsta invändning. Utan min främsta invändning är att Österberg och Astudillo framställer det som att ekonomiska samband/lagar kan fastställas i opinionsundersökningar.

I själva verket är det naturligtvis så att även om nu sänkt a-kassa ogillas av en majoritet så kvarstår ändå faktumet att den allt annat lika kommer att sänka arbetslösheten. Men Österberg och Astudillo tycks ha en slags kollektivt subjektivisk syn på ekonomiska samband. Ekonomiska samband är enligt de inte något som finns där oavsett om vi vill det eller inte. Istället ska det fastställas “demokratiskt” i enlighet med kollektivt subjektivistisk ontologi och epistemologi om det verkligen är så att högre priser sänker efterfrågan, om det existerar komparativa fördelar eller om a-kassan påverkar arbetslösheten.

Som vi såg på den höga arbetslösheten under den socialdemokratiska regeringsperioden så låter sig dock inte verkligheten rubbas av den typen av subjektiviskt nonsens.

Denna regering har förutom sina många bra förslag också lagt fram en hel del riktigt dumma förslag. Det kanske allra dummaste är det som Svenska dagbladet nu säger att de tänker lägga fram: nämligen att tvångsansluta alla -eller iallafall alla med en inkomst över 110000 kronor- till a-kassan. Förslaget är så fullständigt vanvettigt som det går att bli då det

För det första strider det mot borgerliga värderingar om individuell frihet. Istället bör man gå åt andra hållet och helt privatisera a-kassan, d.v.s. ta bort skattesubventioneringen av a-kassorna och låta dem bli helt frivilligfinansierade.

För det andra är det nationalekonomiskt irrationellt eftersom att en obligatorisk a-kassa kommer underminera regeringens jobbpolitik. De som idag står utanför a-kassan har valt att kraftigt stärka sina incitament för arbete eftersom de när de arbetar inte behöver betala avgifter till a-kassan samtidigt som de får kraftigt sänkt bidrag om de skulle bli arbetslösa. Obligatorisk a-kassa skulle innebära en höjd skatt ( obligatorisk a-kasse”avgift” är inget annat än en skatt) på arbete för dem samtidigt som de får kraftigt höjt bidrag vid arbetslöshet. Båda dessa effekter bidrar till att försvaga incitamenten till arbete och kommer därmed höja den strukturella arbetslösheten.

För det tredje det kommer det att ytterligare försvaga de borgerliga partiernas ställning . De som står utanför har gjort det valet eftersom de upplever sig gynnas av det. Skulle de tvingas in skulle de tvingas till en sämre lösning för dem, något de knappast skulle uppskatta. Vilket i många fall kommer att innebära att när de då fått denna skattehöjning lagom till valet 2010 så kommer många bli benägna att rösta på socialdemokraterna. Om Mona blir statsminister får hon tacka Sven-Otto Littorin, “hjärnan” bakom förslaget.

Ett motargument som ibland anförs är att om de som står utanför a-kassan blir arbetslösa lär de söka socialbidrag, vilket då påstås innebära att de åker snålskjuts på andra. Men det är fel eftersom de -i kontrast mot de socialbidragstagare som aldrig arbetat- varit med och betalat via skatten för socialbidraget på motsvarande sätt som de a-kasseavgifterna betalar för ersättningen för a-kassorna. Faktum är att det är de som är med i a-kassan som åker snålskjuts på andra eftersom 70% av ersättningen finansieras via skatt.

Vissa borgerliga anför vidare förhoppningen att detta skulle försvaga facket eftersom det anses att de starka facken i Sverige anses höra samman med den svenska organiseringen av a-kassa. Även om detta är delvis sant (det finns dock andra faktorer som varit viktigare.) så är det inte alls relaterat till frågan om tvång eller frihet. Utan istället handlar det om den statliga subventioneringen av de fackliga a-kassorna. Det som skulle försvaga facket vore om man slopade detta och istället endera enbart hade en statlig a-kassa eller -vilket jag skulle föredra- hade en helt frivilligfinansierad a-kassa. Detta går dock att göra utan tvångsanslutning, och ingår för övrigt inte heller i regeringens förslag. Och nu när den fackliga organiseringen är kvar så lär faktiskt tvångsanslutning knyta fler till de fackliga a-kassorna och därmed också facken

Det är alltså totalt fel ur alla tänkbara infallsvinklar och måste nog sägas komma i närheten av att slå något slags världsrekord i dumhet. Alla borgerliga opinionsbildare måste tala ut mot det och alla borgerliga politiker med någon antydan till vett och självbevarelsedrift måste verka för att förslaget stoppas.

I onsdagens upplaga av OBS, på Sveriges Radio, kunde man höra Vilhelm Moberg — i själva verket en föklädd Johan Norberg — uppmana Mona Sahlin att ta sitt tal om frihet på allvar. Programmet rekommenderas, och kan lyssnas på här. Åtminstone i ett par veckor till.

I skrivande stund -när ni läser det har det förmodligen ändrats- så är de två populäraste rubrikerna på BBC News hemsida “Great tits cope well with warming” och “Europeans get drunk ‘to have sex’”.

Den förstnämnda storyn “Great tits cope well with warming” tillhör kategorin rubriker som kan missförstås. Great tits avser i den här storyn en fågelart, men som alla som konsumerat engelskspråkiga TV-serier och filmer nog känner till så kan “great tits” ha en, öhm, något annorlunda betydelse….

Den andra storyn, “Europeans get drunk ‘to have sex’”, får nog klassificeras under kategorin “thank you for telling me what I already know”. De menar alltså att folk ofta alkoholberusar sig när de är ute efter sex -detta eftersom alkoholberusning gör en mindre blyg, och därmed mer benägen att våga ta initiativ till ett förhållande-. Vilken , öhm, revolutionerande hypotes…..

Jag ska börja med att klarlägga att jag inte röker-eller snusar för den delen. Alkohol, koffein och fet mat räcker som laster för mig. Trots det förfäras jag över den allmänna hetsjakt som pågår mot rökare. Inte nog med att tobaksvaror straffbeskattas med häpnadsväckande punktbeskattning, under åren har den ena efter den andra nya regleringen lagts till inklusive åldersgräns och rökförbud på alla möjliga ställen, inklusive rent privata utrymmen som krogar.

Psykologin bakom denna hetsjakt, att folk måste fråntas rätten att bestämma själv och istället förmås med tvång att leva så hälsosamt som möjligt är något jag inte riktigt kan förstå, men däremot äcklas av. Och denna vad man nog måste beteckna som hälsofascistiska attityd är förstås något som lär användas, och faktiskt används, inom andra områden. Inom alkoholområdet används det redan fullt ut, och det är tal även om att införa så kallade fettskatter liknande tobaks- och alkoholskatter.

Nu ser jag då hur en ICA-butik i Umeå beslutat att sluta sälja tobak med hälsofascistiska argument, något som flera andra ICA-handlare säger sig inspireras av. Förvisso har denna butik all rätt att sluta sälja tobak om den så vill. Och rökare i Umeå lär knappast få några problem att hitta andra ställen att köpa tobak. Men bara för att den har rätt att göra så innebär inte att jag inte kan ha negativa synpunkter på det. Butiken motiverar det, och ICA-ledningen centralt berömer beslutet på basis av att de vill ha en hälsoprofil. Jaha, det lär nog innebära då också att folköl och alla matvaror med för hög fetthalt lär försvinna. Vidare lär detta ytterligare uppmuntra fortsatt skärpt lagstiftning när dessa butiker på det sättet stödjer och imiterar politikernas förmyndarmentalitet. Personligen betackar jag mig för butiker som på detta sätt vill agera överförmyndare åt mig och välja bort varor åt mig. Vill jag inte ha varor väljer jag bort dem själv. Om de har en annan uppfattning så är jag faktiskt benägen att svara genom att välja bort butikerna.

Den i särklass mest populära posten någonsin här på kulturrevolution.se var den jag skrev i oktober “Pappan i Rödeby gjorde rätt-och borde gå fri”. Den har i skrivande stund visats 5863 gånger, mer än dubbelt så mycket som det näst populäraste inlägget, Joakim Henrikssons “Titta på Fox News (om du vill veta vad som händer i Sverige)”, och har flera gånger månader efter den först publicerats legat på topp 5 av lästa inlägg. Så även nu, något som förmodligen är en funktion av den till synes glädjande nyheten att tingsrätten, precis som jag i inlägget uppmanade till, frikände pappan.

Nu är dock inte tingsrättens resonemang bakom domen riktigt densamma som mina. Istället för att som jag klart säga att det var ett fall av berättigat självförsvar mot ett gäng ligister som under lång tid plågat och trakasserat familjen, särskilt då den lätt handikappade sonen, och som kvällen i fråga hade trängt sig in i familjegården beväpnade med påkar och hotat använda dem, så använde man sig av lätt förvirrade och inte särskilt trovärdiga formuleringar om att pappan skulle ha varit så psykiskt sjuk artt han inte skulle ha varit medveten om effekten av att skjuta med ett hagelgevär. Självfallet visste han att ett hagelgevär är ett effektivt sätt att neutralisera det omedelbara hot som ligisternas agresssion utgjorde, det var därför han använde det. Vissa skulle väl säga att det viktiga är att denna hjälte blir frikänd och att det då inte spelar någon roll vilka motiv som anges för frikännandet.

Jag håller dock inte riktigt med om det. Hade man kunnat lita på att alla framtida domstolar i detta och liknande fall dömt på samma sätt hade det väl legat något i det. Men nu lär ju denna dom överklagas till hovrätten och risken är stor att man i hovrätten inte kommer att underkänna detta förvirrade resonemang utan att istället ta till sig de rätta skälen för att frikänna. Och vidare så är den här typen av resonemang knappast hållbart som prejudikat och därmed så innebär domen ingen principiell seger för den viktiga självförsvarsrätten.

Så, även om det var bättre att frikänna än att fälla, så innebär det tyvärr ingen principiell seger för den självförsvarsrätt som är det verkligt legitima skälet för varför Rödebypappan bör frikännas-och hyllas som en hjälte som gjorde sin plikt i den utsatta situation som ligisterna och ett inkompetent rättsväsende försatt familjen i. Denna syn tycks dock delas av allmänheten.

Alf Svensson, alliansens tomte [på loftet], har talat. Borgerlig politik ska inte föras efter vad som är bäst för ekonomin, än mindre för friheten, utan hans subjektiva uppfattning om vad som utgör “människovärde” och “tänkande med hjärtat”. Detta innebär i praktiken naturligtvis som alltid när den typen av floskler används, försvar för en socialdemokratisk politik. Hans senaste påhitt är nu då att instämma i socialdemokraternas syn att förvärvsavdraget är orättvist mot pensionärer eftersom pension är “uppskjuten lön”. Nu är detta inte helt sant eftersom pensionen delvis och för vissa helt, utgörs av så kallad garantipension, som utbetalas oavsett hur mycket en pensionär arbetat. Ironiskt nog vill kristdemokraterna ytterligare försvaga denna koppling genom att ytterligare höja garantipensionen.

I övrigt har Niclas Berggren kommenterat bra varför det är nonsens att påstå att pensionärer missgynnas av förvärvsavdraget. Dels är det faktiskt så att pensionärer som väljer att fortsätta arbeta faktiskt får ett ännu högre förvärvsavdrag än andra. Dels är det så att eftersom förvärvsavdraget bidrar till högre sysselsättningsnivå och då högre sysselsättningsnivå höjer pensionerna, bidrar förvärvsavdraget till att höja pensionerna och alltså gynna pensionärerna också.

Men även om den kritik som Alf Svensson och socialdemokraterna riktar mot förvärvsavdraget är nonsens, så finns det andra anledningar att vara kritisk mot den utformningen på skattesänkningarna. Jag förstår förstås att syftet med den är att rikta skattesänkningarna mot endast faktist arbetande personer, men då hade faktiskt generella säkningar av arbetsgivaravgifterna (som naturligtvis enbart betalas av faktiskt arbetande personer) varit att föredra. Detta av två skäl.

Dels är det så att eftersom förvärvsavdraget enbart tillämpas på inkomstnivåer som bara beskattas med kommunalskatt, och då staten fullt ut kompenserar kommunerna och landstingen för det inkomstbortfall som förvärvsavdraget innebär för dem, så innebär det att incitamentet för kommuner och landsting att sänka skatten minskar. Detta innebär då att sänkta kommunalskatter till viss del kommer att tillfalla staten då det minskar behovet för kompensation. Och då kommunpolitiker agerar utifrån sina egna kommunala väljares önskemål kommer det öka benägenheten att öka utgifter snarare än att sänka skatten.

Dessutom är det så att genom att enbart sänka denna synliga beskattningen, alltså inkomstskatten, riskerar det långsiktiga stödet för högskattestaten att öka. Jag minns väldigt många tillfällen då jag hört sossar säga något i stil med “naturligtvis är det värt 30% i skatt för all den sjukvård, skola, pension, a-kassa m.m. som det ger”, varpå de bortser från att den samlade skattekilen inklusive “osynlig” beskattning som arbetsgivaravgifter och moms snarare är närmare 60%. Genom att bara sänka synlig beskattning så kommer intrycket för de flesta att välfärdsstaten är närmast gratis för dem stärkas. Således riskerar den ensidiga fokuseringen på synlig beskattning att långsiktigt försvaga borgerlighetens ställning.

Genom att sänka arbetsgivaravgifter skulle den pedagogiska kopplingen till ändamålet ökad sysselsättning också bli ännu starkare. Nästan alla förstår varför lägre arbetsgivaravgifter höjer sysselsättningen, men kopplingen mellan förvärvsavdrag och sysselsättning är inte lika klar, särskilt som alliansens företrädare vägrar medge att det sätter en nedåtpress på lönekostnader. Dessutom skulle man då slippa det trams som Alf Svensson och sossarna för fram om orättvis beskattning av pensionärer som nu förs fram.

I Sverige är det mycket som händer. Gårman-skyltar skall ersättas med motiv av kvinnor, Lars Ohly lagar mat i Kockduellen och folk rasar över ett progam i TV där en lögndetektor fått fram smaskiga hemligheter.

I en annan del av världen, Georgien, är en militär konflikt nära förestående mellan Georgien och Ryssland. Georgien är landet som tycks ha stora liberala ambitioner och som är en nagel i ögat på Putins ambitioner om att återuppliva den storryska drömmen.

Perspektiv på saker är viktigt ibland…

På Svenska Dagbladet brännpunkt idag publiceras ett riktigt mästerverk i nonsens och floskler-så till den milda grad att författaren Henrik Ekman ofrivilligt gör parodi på sig själv.

Exempel på nonsensartade floskler är hur det ojjas om hur hemskt det skulle vara med TV styrd av penningen, med vilket avses de frivilligfinansierade TV-kanalerna. Jag förmodar då att SVT inte använder sig av pengar i sina transaktioner utan att alla där arbetar ideelt och att material inköps med hjälp av byteshandel. Eller kanske inte….

Eller hur han försöker definera “i allmänhetens tjänst” som reklamfri. Det är en fullständigt bakvänd koppling, då det i den mån det finns en koppling är den rakt motsatta. Annonsköpare är intresserade av att nå ut till så många som möjligt, vilket i sin tur innebär att de är intresserade av att det görs program som folk verkligen uppskattar, som de själva upplever är i deras tjänst. Vilket i sin tur innebär att reklamfinansiering kommer att öka benägenheten hos TV-producenter att göra sändningar i allmänhetens tjänst. När det som kontrast är tvångsfinansiering av televisionen kommer istället programmen utformas så att de tillfredsställer SVT-journalisters egna preferenser, istället för allmänhetens.

Men roligast är nog kanske huvudtemat i artikeln, där han ojjar sig över hur de som motsätter sig SVT:s starka ställning enligt honom skulle göra det på basis av att de har ett finansiellt intresse av det. Och sen tittar man då på Henrik Ekmans presentation:

Vetenskapsjournalist, som köper in natur- och vetenskapsprogram för SVT

Hmmm, kan denna yrkesroll måhända ha ett visst samband med hans försvar av SVT? Som han själv säger: follow the money.